Citat:
Ursprungligen postat av
Zaedrews
Bara trams. Flamländare t.ex är lika blyga. Sedan det där om finnar. Vad ger det att deras morfar kanske stred? Om du tillhör min generation har du också vittnesmål från kriget. Både ens mor och farfar låg vid gränsen i 5 år! Värnplikt på 5 år alltså! Det var ransonering och närmast svält. Det här med rikt Sverige startade först efter 1950.
Blir så evinnerligt trött på tjatet om fega svenskar. Kolla runt omkring dig. Håller svenskar truten internationellt? Nix det är så andra tröttnar på oss för att vi lägger oss i för mycket.
Jag är etnisk svensk och jag har aldrig påstått att vi är fega, men personlighetsdragen som vi svenskar har som jag nämnde i det tidigare inlägget kan du bara inte förneka. Att påstå att vår långa fred inte påverkat vår mentalitet eller vårt beteende nämnvärt är ingenting annat än felaktigt. Varför är det just så att det är just vi av alla folkslag som utan vidare "ger bort" vårt land. Hur kommer det sig att tongångarna i Norge, Danmark och Finland är helt annorlunda än här även om de också haft sin beskärda del av svensk migrationspolitik. Danmark stred i princip två överlevnadskrig mot Tyskland 1848-1852 & 1864, med senare ockupation under 2a världskriget, Norge som ett av få ockuperade länder som framgångsrikt först stod emot tysk invasion och senare saboterade mycket för den tyska militärmakten och sen Finland som dels lyckas försvara sig och senare även kicka ut tysken från sitt land. Att dessa tre länder på ett nyktert sätt kan hantera nutida kriser och strävar åt att bevara sin egen kultur i motsats till oss säger jag inte till hundraprocent behöver bero deras moderna erfarenhet av krig och landförluster men kan absolut vara så. Min teori är som några andra varit inne på är att dessa vet hur det är att slåss för sin överlevnad, vi har ingenting liknande att jämföra med i modern tid.
Annat kan man säga om våra förfäder som levde under krig varje årtionde mot fientliga grannar som Ryssland, Polen och tyska stater. Det går inte riktigt att jämföra med våra far och morföräldrar som bevakade gränserna 1939. Jag har hört dessa historier också, ransoneringen tog givetvis hårt men samtidigt behövde man inte på riktigt kämpa för sin överlevnad som andra folkgrupper behövde göra. Dessa svenskar idag som låter mycket internationellt får du gärna upplysa mig om.