Designermärken med urusel kvalité

Hermésslipsar. Mest överskattade skiten någonsin. Har hellre på mig en polyesterslips med grismotiv och tryckkänslig aktivering av julsånger än en Hermés.

Det intressanta är väl varför?

Den enda slutsatsen jag kan dra att de nästan alla är tillverkade i Kina av samma personer som gör budgetmärken. Dock med andra tyger.

Varför?

Min bild av det är, att massproducerade saker måste ha högre kvalitet. De kedjorna skulle inte
ekonomiskt klara av en anstormning av byten och missnöjda kunder. Därför testar de sina leverantörer och
produkter så de når upp till en ganska väldefinierad nivå.

Ett dyrt märke, däremot, vet att de som handlar är suckers. De räcker lång näsa åt en
och flinar hela vägen till banken.

Inget toppmärke direkt men Nudies jeans är fanimej helt värdelösa. Kommer aldrig någonsin köpa nåt från dom igen.

Kickan har rätt

De märken so håller bäst efter egen erfarenhet är:

Gucci, har ett antal skor som forfarande är i samma skick som när jag köpte dem trots flitigt användande. Även jackor och acessorarer har hållit måttet.

Billionaire boys club, otroligt bra kvalité på både t-shirts och hoods

Dolce & Gabbana

LV, återigen skor som har håller utmärkt.

Versace

tod's

prada

Och så de som har varit mindre bra är:

D&G

J.lindeberg

Versace jeans couture

Acne

Iofs så köper jag inte kläder för kvaliten utan för designen men det är ju alltid ett plus om dem håller bra..

Nej, kickan har galet fel. Ta reda på vad det kostar att sy upp en kollektion för att sedan sälja det till en affär som sedan säljer det till en kund. Sedan kan du tillräkna designers arbetstid och alla fasta kostnader som marknadsföring osv. Ta också reda på vart kläderna är tillverkade och hur mycket det kostar jämfört med Kina för de tillverkas definitivt inte där. Ingen designer är ute efter att tjäna stora pengar för då är det bättre att starta ett H&M eller Dressman. Var nyligen på besök hos Chanels haute couture-avdelning och det var verkligen konst på en galen nivå. En klänning tar i genomsnitt 800 h att sy upp där varje sömmerska har ett eget arbetsområde som knapphål, armar, broderier osv. Haute couture har en marknad på ungefär 200 personer så jag tror knappast att det drivs i vinstsyfte. Det är trist om du råkat ut för någon som sålt overpriced crap (typ We, Von Dutch) men de försvinner snabbt och man kan lätt urskilja dem direkt ur mängden. Dra inte alla designers över en kam bara.

Salvatore Ferragamo kan jag tipsa när det gäller kvalitetsslipsar.

Jag håller fullständigt med dig i de flesta av dina påståenden men ovan citerade inlägg stämmer knappast. Alla vill tjäna pengar. Anledningen till att man inte försöker konkurrera med H&M eller Dressman är att det är oerhört svårt. För att kunna konkurrera med dessa företag och krävs att man hanterar mycket stora volymer.

/Anderek

har ett par av dom. ett misslyckat impulsköp, helt världelösa. funkar bra att skejta i dock...

däremot kan jag hylla kvaliten på Evisu! bättre än väntat

har haft hur mycket märkesgrejer som helst som pajat, skinjacka Ermenigildo Zegna (svindyr) tror fan att knappen lossnade, flera gånger om, sedan sprack skinnet i sidan på fickan, kul 12 000 spänn åt helvete, Boss Tshirts som spruckit under ärmarna, detta fast jag är smal och fint tränad, har massa märkeskläder med problemet att dem spricker någonstans.

Hade ävne massa Lindeberg förut som jag slutade använda pga att dem blev skitiga, dessa golfbrallor efter 1 dag på golfbanan, vadå förväntar dem sig att man ska ha lådor som Parnevik eller får hemskickat

Kan faktiskt säga att det jag handlar på H&M och Kappahl när jag väl gör det är kläder som fortfarande håller och som har blivit mina favoriter, skönta tröjor och T-shirtar som iof blir slitna men då blir dem snygga som fan.

Att hantera stora volymer är inget problem. Designers är konstmänniskor medan H&M ägs av driftiga entreprenörer. Det är klart att alla vill tjäna pengar men Stefan Persson skulle lika gärna kunna driva ett bilmärke lika framgångsrikt medan Tom Ford förmodligen skulle misslyckas. När H&M hade Karl Lagerfeldt-kollektionen tillverkade de plaggen i större storlekar än vad som var avtalat. Lagerfeldt gick ut med att han inte gjorde för stora kläder eftersom de förmodligen tappade sin charm men H&M ville ha extra intäkter. Comme des Garcons är tvungna att ha en hel underkollektion (Comme des Garcons SHIRT) för att få den riktiga att gå runt. Martin Margiela dekonstruerar galet sjuka saker för att det är hans passion samtidigt som han varit huvuddesigner för Hermès vilket förmodligen gav mycket mer pengar men han ville inte förlänga kontraktet eftersom han inte hade något intresse där. Det är sant att det är svårt att konkurrera med H&M men faktum är att de inte ens spelar i samma liga. Resonemanget känns lite som Sverker i Plus, det är lätt att ifrågasätta varför en Dressman-skjorta kostar 100 kronor medan en Dior kostar 3500. Många håller nog med men samtidigt står de där med sin fula flanellskjorta och blåjeans.