Min kille får extremt ont i ena örat av skrik... LÄS HELA INNAN NI SVARAR TACK.

Min kille får extremt ont i ena örat av t ex skrik, på ett sätt som känns som onormalt. Inte i båda. Oroar mig att något är fel/trasigt i örat?

Nu skriker jag inte av ilska superofta, typ en gång per år max, men de gånger jag blivit flyförbannad och inte kunnat besinna mig och därför höjt rösten/skrikit har han fått väldigt ont, både om vi är nära varandra men även om vi står några meter ifrån varandra.

Jag är själv ljudkänslig, och får ont av till exempel blåljusfordon som susar förbi med sirenerna tjutande, men han får ont på ett sätt jag upplever som onormalt o förhållande till volymen på skriket.

Han säger sig också få ont även om jag pratar upprört och bestämt (han kallar det skrik, men jag kallar det "höja rösten") med bara något högre volym än normalt. Detta sker inte heller ofta, någon enstaka gång per år max.

Och så förstås när jag verkligen skriker till, ett gällt, ljust och högt skrik, som t ex när jag blir rädd, vilket händer ibland, men främst på somrarna då jag har fobi för insekter, och jag inte hinner tänka mig för innan de kommer flygande mot mitt ansikte... Det sker några få gånger per sommar ungefär.

Det hände alldeles nyss, en insekt kom emot mig plötsligt och oförutsett (inomhus) och jag blev skrämd och skrek till, högt, och nu har han så ont att han är jättearg och gick och hämtade Alvedon. Vill förtydliga att han inte är arg på mig, men på att han fått ont.

Låter detta normalt? Inte mitt skrikande/min fobi (vilket är en sak i sig att jobba på, men inte vad denna tråd ska handla om) utan hans öronvärk. Han säger att det sticker i örongången och "sticker in i huvudet*.

Detta har pågått i något år, han tror att det kommer från en gång när han fick ont i örat efter en flygresa och därefter skrek någon person som stod ganska nära honom under en sportmatch, och ja, i vart fall sedan dessa två händelser har han klagat på dessa besvär.

Kan något ha gått sönder i örat som gör honom så känslig? Eller något annat? Kan det bli bättre? Lider någon här av något liknande? Finns det någon fysisk diagnos som kan förklara detta? Och kan det vara psykiskt?

Han har lovat att han ska gå till läkaren och se över det efter att pandemin är slut, men, de brukar vara så nonchalanta på vår vårdcentral att jag tror det vore bra att ha något att luta sig mot/trycka på med om de försöker avfärda honom.

Jag vill att detta ska lösa för både hans och min skull, blir väldigt ledsen av att orsaka honom smärta. Han säger att jag "bara inte får skrika" men jag har inte självkontrollen att stoppa skriket innan det hunnit ut när jag t ex får panik av en insekt. Och även om jag skulle lyckas jobba bort reaktionen så är ju inte problemet löst. Jag oroar mig t ex hur det ska gå den dag vi skaffar barn, de kommer ju eventuellt skrika dag och natt...

Hjälp, någon som kan något om sådant här?

Jag utgår från att min kille inte hittar på bara för att han inte vill att jag ska skrika. Det är som sagt inget jätteproblem ur perspektivet att det händer ofta, men de få gånger det händer blir det ett jätteproblem.

Undanber mig kommentarer likt:

Som sagt, mitt skrikande är inte det som ska diskuteras utan hans öronvärk.

Det skulle kunna vara hyperakusi, dvs. ljudöverkänslighet/ljudintolerans.

Det kan finnas olika orsaker. Till exempel att man utsätts för alldeles för höga ljud under en period som har orsakat skador i innerörat.

Jag har svårt att tro att någon kan ha ont i öronen så länge och så ofta som du beskriver och fortfarande kunna höra. Så är problemet äkta smärta eller bara överkänslighet?

Det låter som att han har en öronskada om det bara sker i ena örat.
Har han spelat trummor, simmat mycket eller jobbat med typ ett hantverksyrke?

Om det aldrig händer i andra högljudda sammanhang så kan det snarare vara psykologiskt. Självklart är det otrevligt när ens älskade höjer rösten åt en på ett negativt sätt, men det kan ta sig i uttryck fysiskt också.
Som när min morsa biter i besticken och drar ut dem. Det låter inte mycket, men för mig känns det öronbedövande och gör att det nästan ringer i skallen.

Höj inte rösten i onödan åt honom (eller någon annan heller för den delen).
Det är ovärdigt, och det vackraste du kan vara inför honom är att ha ett fint sätt, vilket han och andra kommer att uppskatta.

Kan ju också vara projektion och/eller Dissociation.

Alltså han gillar inte när du ”gnäller” då det kanske finns någon aspekt av rimliga krav i det du ”gnäller” om. Så istället för att ta upp vad han tycker om det så vill han få dig att tycka synd om honom. Alternativt så sitter skilsmässobarns minnena så djupt att han faktiskt får fysiskt ont för att skydda sig från minnesbilderna.

Lycka till!

Tack för seriöst svar! Jag läste länken du skickade, och det låter ju som att det skulle kunna vara något åt det hållet, förutom att han väldigt sällan utsätts för så väldigt höga ljud, och jag inte tror något av de andra nämnda orsakerna skulle kunna vara aktuella?

Den förstnämnda ligger närmast då han närvarar vid på många j18-j20 matcher i hockey, och under dem förekommer det ju lite musik etc, och är viss publik, men långt ifrån fullsmockat, och han brukar sitta högt upp och avsides, och detta går ju inte att jämföra med t ex att jobba på konserter eller på en byggarbetsplats? Eller tror du det är möjligt att det är de en bakomliggande orsaken?

Som nämnt så upplever han själv att besvären började komma efter en flygresa under vilken han fick ont i örat. Hmm.

Svårt för mig att svara på förstås, men han säger sig uppleva smärta i alla fall. :/

Svarar för att jag tror att jag har samma problem som din pojkvän. Är själv otroligt känslig för just höga, gälla och plötsliga kvinnoskrik. Det är bland det värsta som finns och till och med värre än barnskrik (även om barnskrik nog blir mer påfrestande eftersom det pågår längre stunder) . Klarar inte av när kvinnor börjar illvråla i filmer och just det där rädslotjutet som vissa gör när det kommer en insekt eller de blir skrämda får det att kännas som trumhinnan ska sprängas. Vill poängtera att jag själv är kvinna, och det handlar inte om synen på kvinnor utan om just det här ljudet.

Kan du inte bara sluta skrika? Låter normalare än att han ska behöva gå till läkaren och fråga efter anledningen till att det gör ont när hans flickvän gallskriker.

Flygresan kan ju ha varit den utlösande faktorn. Det kan ha legat latent.

Det kan finnas många andra orsaker. Till exempel ljudet av en explosion, vid bara ett tillfälle, ett slag mot örat, en huvudskada, vissa mediciner osv osv.

Nej inget av de sakerna du nämner stämmer in, men de senaste åren har han närvarat vid många j18-j20 matcher i hockey, det är det enda stället där han över huvud taget utsätts för höga ljud, men då sitter han ofta högt upp och avsides, och musiken är ju inte konstant under dessa, och publiken är ganska skral och inte överaktiv på något sätt.

Han sitter förvisso med hörlurar på och tittar när andra spelar spel etc flera timmar om dagen, det kanske kan ha en negativ påverkan, men han klagar förvisso aldrig på när dessa killar skriker i öronen på honom, även om det ibland är så högt att det även hörs utanför lurarna...

Och nej, han vet om, och säger själv, att han är lyckligt lottad, haha, höjer som jag redan nämnt inte rösten varken i onödan eller ofta, är underbar, ljuv och vän som en liten älva 99% av tiden, men man är väl inte mer än människa. Och oroar mig som jag nämnt mest över den dagen vi får barn, för ett sådant kommer med all säkerhet skrika både högre, längre och oftare än vad jag gör.

Ah, då förstår jag, tror jag.

Varför han umgås med sådana och anmärker på dig kan man fråga sig. Fast så hade jag för några år sedan problemet att jag kunde sitta och röka spice hos ärligt talat ganska osnälla personer utan att klaga på dem, för att sedan klaga på min flickvän som ville mig väl.
Visserligen en ganska olik situation, hoppas jag. Men lite likheter i reaktionen kändes det som.

Kan det vara så att han blir stressad av att spela med folk som har svårt att hålla tonen, för att istället låta reaktionen riktas på dig?
Inte för att misstänkliggöra hans vänner förstås. Självklart hoppas jag att de är bra för honom.
Men så vet jag ju också hur kulturen kan vara.

Intressant teori, visst känns det så vissa gånger, men vill såklart inte misstro honom heller. Men ja, ibland tar hans ont över fokuset från sakfrågan, helt klart. Haha. Dock tror jag att han har ett reellt problem, med det inte sagt att jag inte tror att han "mjölkat" det vissa gånger.