är det bara jag som saknar gymnasiet?

Det var ett ställe där man vistades 8 timmar per dag och tvingades in i sociala sammanhang. Man var omgiven av jämnåringar där könsfördelningen var 50/50 och man hade kontinuerlig kontakt med dessa människor i tre år vilket var en bra förutsättning för att skapa relationer. Dessvärre insåg jag inte det då och sumpade denna gyllene chans.

I de arbetsplatser jag har varit på har det inte funnits utrymme för att lära känna människor och därmed skapa nya umgängeskretsar. Dels pga det här med åldersskillnad, men också för att det har legat i de jobbens natur att inte kunna nätverka. Nu är jag 24 och har sedan ett år tillbaka flyttat till en ny stad för att plugga, vilket gör situationen värre. Jag går dessutom en ingenjörsutbildning där det bara finns killar. Att engagera mig i studentlivet har inte funkat för mig.

Att gå ut ensam till en pub för att träffa nya människor är inte riktigt samma sak, det känns så krystat bara. Jag tror ju stenhårt på det här med ett sammanhang dit folk är "tvingade" kontinuerligt under en längre period för att det ska kännas naturligt.

Just nu är jag NEET i resten av sommaren och det suger. Det är så ensamt. Som att ett mörker har svepit sig över hela jorden och jag är den enda kvar, medan alla andra kollektivt har flyttat till en annan planet. Jag håller på att drivas till vansinne, särskilt på grund av all ånger över att jag var så tillbakadragen i gymnasiet då människors (inte minst tjejers) försök att lära känna mig var så uppenbara.

Skriver bara den här tråden för att jag vill ventilera, och gärna veta om andra känner samma sak.

(Detta är ingen corona-breakdown, så här har jag känt i flera år nu).

Dags att spotta i nävarna och bli vuxen.

Du missar poängen.

Enda anledningen till att skolan kändes naturlig är att du gjorde det i 12 år.

Edit: Det finns alltid nån i klassen som man kommer bra överens med och det finns alltid möjligheter till att socialisera inom högskolan. Vad fan, det är ju hur många som helst i varje skola som är i precis samma situation som du är.

Nej för fan!

Jag saknar också gymnasiet. Der var en väldigt rolig tid och jag lärde känna mycket folk. Gick också en ingenjörsutbildning efter det, trivdes inte heller särskilt bra. Umgicks mest med mina gamla kompisar från gymnasiet då jag pluggade i samma stad. Det gick mycket skönare människor på gymnasiet, en större blandning av olika typer av folk, färre nördar och mycket fler tjejer såklart.

Du får göra det bästa av situationen. Prata med många i din klass, visa att du gärna vill umgås på fritiden också, gå på alla pubar med klassen etc.

Jag trivs mycket bättre i arbetslivet än på högskolan. Det är fler tjejer, det är många som gått andra utbildningar än ingenjör så det är mer blandade människor (mycket mindre nördigt), nästan alla är sociala (annars är det svårt att få jobb här). Påminner lite om gymnasiet Har fått fler nära vänner än på högskolan. Sök dig till stora företag om du vill lära känna mycket folk.

Jobbar du som ingenjör?
Alla arbetsplatser jag varit på har det varit väldigt stor övervikt på män, de tjejerna som funnits har alla varit upptagna.

Ja, jag jobbar som ingenjör på ett stort energibolag. Det är en majoritet män, men inte alls den övervikten som det var på högskolan. Fördelningen är kanske 60-40 eller 65-35 på mitt jobb. Just energi och miljö var ett av de civilingenjörsprogram där andelen tjejer var störst (jag läste inte det).

Jag kan tänka mig att det inom många teknikföretag är betydligt större andel män. Bl a inom fordonsindustrin och byggindustrin.

Jag tror inte att det är gymnasiet i sig du saknar utan det är snarare din hjärna som kopplar ihop tiden där med välmående och att det är din ensamhet som gör att livet känns meningslöst.

Vafan... personligen hatade jag gymnasiet, jag saknar det inte alls, jag gick 6 år i gymnasiet innan jag tog studenten(som jag skippade). Jag ångrar att jag inte la betydligt mindre tid på att skriva högskoleprovet istället, gymnasiet var ett jävla slöseri med tid. Jag har glömt allt nu, jag hatar skolan så jag kommer nog aldrig att plugga vidare. Jag har jävligt fina betyg faktiskt, bland annat VG och MVG i Matte A-E. Jag har nog förlorat rätt många hjärnceller nu dock, haha.

Om jag vore dig så skulle jag lägga in högsta växeln på att hitta en brud, då kommer du automatiskt att komma i kontakt med andra människor av bägge kön och slipper ensamheten.

Jag saknar inte mitt mentala tillstånd från gymnasietiden, men jag saknar kamratskapen.