Prius är en trevlig bil för storstadsbilisten som gillar teknik och vill ha det senaste. I stan går den oftast på elmotorn och den är tyst, bekväm och rätt kvick. På landsväg tycker jag att den är rätt surrig och prestanda i farter över 90 är inte mycket att hänga i julgranen förutom att ljudnivån på motorn blir störande då. Dessutom ett mycket irriterande pulserande i kraftutvecklingen vid omkörningar. Inte så snål på landsväg heller, en lika rymlig bensinbil typ Citroën BX är lika snål på landsväg... ca 0,6-0,65 vilket inte är så snålt jämfört med en turbodiesel.
Men i stan blir det annat. Läcker instrumentering/inredning och den känns modern på alla sätt utom P-bromspedalen som är som en jänkarvan från 1970-talet (pedal till vänster). Drar väldigt lite bränsle här, eftersom bensinmotorn används periodvis för att ladda batterierna och man kan med en knapp låsa driften i elläge så länge som batterierna räcker. Sedan startar den automatiskt såklart.
Toyota har erkänt bra kvalitet och tillochmed Prius har varit problemfri trots att det är en del ny teknik vilket säger en del om Toyotas inställning i frågan.
Jag skulle kunna tänka mig en om jag bodde i storstan, men som landsvägsbil ger den inget extra, särskilt om man tar i beaktande att priset är 270.000kr lite drygt. Finns i ett dyrt "exclusiveutförande" som jag glömt namnet på, men som bla har automatisk parkering som extra finess:
Leta upp en P-ruta, tryck på knappen och bilen parkerar sig själv.
I och för sig var Citroën först med denna finess, men en finess som faktiskt tillför något för många bilförare.
Kort sagt - bor du i stan och du gillar teknik: KÖP!
Kör du huvudsakligen på landsväg: Investera pengarna i en modern turbodiesel - tex en A2 3L TDI och lägg de 170.000 som blir över på en EU-moppe, en mindre sportbåt, en Austin-Healey Sprite och soppapengar för fyra år framåt.
Ganska bra deal, eller hur?