Monogami, polygami - och svartsjukan

Anledningen till att jag har valt att posta detta ämne i filosofiforumet och inte i sex & samlevnad är för att jag är ute efter en filosofisk diskussion om svartsjuka.

Vad fyller svartsjuka för funktion? Finns den där från början (vi föds med den), eller är svartsjuka inlärt?

För några dagar sedan talade jag med en god vän till mig, tillika doktorand i filosofi, om svartsjuka. Vi hade polygami och monogami som utgångspunkt för diskussionen om svartsjuka.

De argument vi kunde hitta för polygami är:

- det finns tusentals empiriska bevis på att människor bedrar varandra - detta visar på att människor undertrycker sin natur som är att vara polygama
- det finns tusentals empiriska bevis på att människor skiljer sig efter bara några år tillsammans – detta visar också på att människor undertycker sin naturliga polygama läggning
- det är biologiskt - empiriskt bevisat att i djurvärlden är en majoritet av djuren polygama (detta argument har jag hört ofta, vad det nu skulle ha för betydelse för oss människor att lejon, pingviner och apor är polygama?)
- man har inte rätt att äga en annan människas känslor
- man har inte rätt att äga en annans människa kropp

Argumenten för monogami är:

- exklusivitet, man vill vara speciell för någon (kärlek?)
- det är biologiskt – empiriskt bevisat att de flesta människor lever i monogama förhållanden, bigami och polygami är förbjudet i de flesta länder
- svartsjukan är för stark

Det är det sista argumentet som är speciellt intressant, att ”svartsjukan är för stark”.

Vad tror ni:

- är människan polygam eller monogam till sin natur?

- är svartsjuka biologiskt eller socialt betingat?


Jag vill påpeka att jag själv inte skulle kunna tänka mig att leva i polygama förhållanden. Jag väljer monogamin helt enkelt för att jag inte skulle kunna hantera min svartsjuka i ett polygamt förhållande.

bl.a. gör den så att de bästa generna förs vidare.


Vi föds med den.


Det beror på vilken människa du menar. Alla människor är olika.


Generellt sett kan män ofta älska flera samtidigt, medans kvinnor kan älska en person väldigt djupt. Vi växlar att födas som män och kvinnor så att vi kan älska alla väldigt djupt, så att vi kan bli människor istället för män och kvinnor.

Jag förstår hur trådskaparen kan använda otrohet som ett argument för polygami? Som jag förstått så innebär polygami att leva med flera människor? Detta är vad jag förstått fortfarande ett sälsynt fenomen.

Sen måste man göra en skillnad mellan ägande och inflytande över en annan människa, äger man verkligen i strikt mening varandra i ett monogamt förhållande?


Ursäkta? Skulle du vilja vara vänlig att utveckla ditt resonemang att kvinnor skulle älska en person och män flera?

Polygami behöver inte betyda att man lever tillsammans med flera. Det kan betyda att man har flera förhållanden på olika håll som man är öppen med.

Otrohet visar på att människor vill vara med flera. Om det skulle vara socialt mer accepterat kanske människor skulle leva polygamt? Otrohet är så otroligt vanligt och visar ganska klart att monogamin är ett ideal snarare än ett naturligt tillstånd. Det ser ut som de flesta vill leva i monogama förhållanden men är trots det otrogna.


Som jag ser det anser man sig äga rätten till en annan människas kärlek och kropp om man lever i ett monogamt förhållande, annars skulle man ju inte bli svartsjuk på andra.

På vilket sätt då?



Hur kan vi veta det? Varför skulle det vara naturligt med svartsjuka? Är inte svartsjuka bara ett sätt att vakta om något som objektivt sett aldrig kan ägas av en annan människa?


Utveckla vad du menar med det här.

Ok. enl. NE definieras termen annorlunda, bara en heads-up i framtiden.
http://www.ne.se/jsp/search/article...._word=polygami


Men vem är det som säger att dessa personer vill göra någonting annat än att bara knulla med andra? Sexualitet är väldigt skiljt ifrån den erotik som två älskare ger varandra. Jag ser snarare otrohet som någonting som man begår gentemot en person man lever i ett kärleksförhållande med.Bara för att man inte visar den personen kärlek genom att knulla med någon annan innebär det att man visar den andre parten kärlek.


Känner människor bara svartsjuka om dom känner att dom "äger" personen? Visst kan man känna att det är orättvist och elakt när en människa ger sig hän åt någon annan när man själv är intresserad personen. Men det behöver inte ligga något uttalat. Men kanske är det som dom säger "love is control"

Kvinnor är mer känsliga än män. Män tänker mer på utseendet än personen. Män är mer intresserade av tekniska saker och kvinnor är mer intresserade av vänner och relationer. Det är inte så för alla män och kvinnor förstås. Man behöver inte vara en kvinna bara för att man är i en kvinnokropp eller en man för att man är i en manskropp.

Jag hörde en gång om en undersökning om hur länge män och kvinnor är tillsammans. Det visade sig att två kvinnor har oftast längre förhållanden än en man och en kvinna, och två män hade kortast förhållanden.


För att förstå det måste du veta varför man blir kär. Man blir kär för att man är separerad från Gud (dvs. sig själv). Eftersom folk är materiella så identifierar de sig själva med sin kropp och person (vilket är en man eller en kvinna, alltså bara en hälft) så de tror att deras 'förlorade andra hälft' är en annan person utanför sig själv.

Människan tillhör bara sig själv. Därför är det naturligt att man blir svartsjuk, för människor tror undermedvetet att deras andra hälft är någon annan utanför sig själv, så de tror att de tillhör tillsammans.

"Polygami är att ha en fru förmycket. Precis som monogami."

källa tack. Det känns som du talar om icke-relevanta idealtyper här.

Ja, du har rätt. Jag använde fel terminologi. Jag skulle ha använt mig av terminen "polyamori" istället för polygami:


wikipedia



Otrohet betyder att man bedrar den personen som man lever i ett kärleksförhållande med, vi är överens om det. Men i vissa fall är ju otroheten långvarig. Alltså man har mångåriga djupa relationer med flera samtidigt. Visar inte det på att man egentligen inte är monogam till sin natur utan socialiserats till det?



Du har en bra poäng. Det kan nog ligga något i att människor känner svartsjuka när de börjar älska någon. Som en naturlig reaktion på kärleken.

Men hur kan vi veta att det är så? Föds vi med en föreställning om vad kärlek är eller socialiseras vi in i redan existerande ideal?

edit:felstavning

varför vill du ha en källa?
skulle du frågat newton vilken källa han hade när han förklarade gravitationen?
vad finns det för annan källa förutom människan själv?

du säger alltså att det inte finns någon skillnad mellan män och kvinnor.

Så du jämför din tes om kvinnor och män vid gravitationen, alltså en naturlag? Jag tycker inte att skillnaderna i relationer mellan män och kvinnor är lagbundenheter och att det alltid behöver vara på ett visst sätt. Du generaliserar för mycket.