Citat:
Ursprungligen postat av
apanola II
Clark Olofsson har kastat bort sitt liv, men som den skadade narcissist han är så kan han inte se hur misslyckad han är. Har sett dokumentärer om och med honom. Han framstår som smart, verbal och självsäker. Men vilken nytta är det då han ständigt kör ner sitt liv i toaletten och själv spolar.
extra tragiskt är att han mycket väl skulle ha kunnat bli något annat och säkert varit jäkligt bra på det. kanske hade han lyckats som journalist, samhällsdebattör, författare eller dokumentärfilmare. vad det jag. Han hade alla förutsättningar att bli någon, men istället körde han allt i botten.
Sen det här med kultstatus...nej, det är bara journalister som hyllade honom i egenskap av karismatisk "rebell" och lyft upp honom, en simpel knarksmugglare, en parasit på samhällskroppen.
enda trösten för honom kan vara all fitta som mannen fått genom åren av alla kvinnor som blir till sig i trasorna över honom. Men det är en klen tröst kan tyckas.
Alla förbittrade systemslavar, som här vill spy galla över Clark, tycks aldrig ta slut.
Det är klart, att troligen knappt en enda av läsarna här skulle vilja bytt liv med Clark. Han har helt enkelt suttit inne för länge. Och det är uppenbarligen en tröst för många - men här gör de felet, att utgå ifrån att Clark har samma synsätt på frihet och frihetsberövande som merparten av oss. Det tror jag absolut inte att han har - tvärtom. För honom är det troligen en lättnad att krypa in i kurran då och då. Hade han inte i grund och botten känt så, hade han väl inte levt som han gjort. Detta innebär också, att det blir till smolk i skadeglädjebägaren för de, som finner tröst i hans berövade frihet. På något sätt kommer Clark att få det sista skrattet, oavsett vad som händer i framtiden.