Livsråd

Åh, där är du garanterat något på spåren. Men är inte detta endast ord? Finns det sanning bakom orden, är det möjligt? För att hålla den distansen krävs att du avstår helt enligt mig. Så fort du kommer i kontakt med någon kärling har du glömt bort allt vad förnuft heter. Men tanken är god

Precis vad en stackars självmordsbombare behöver få höra.

Nejmen visst, för de flesta är det nog ett bra råd, inklusive mig själv.

Försök att inte leta efter system i livet. Fokusera inte på de stora frågorna, utan de små.

Vi människor klarar av mycket men vi kan inte svara på de svåra frågorna i livet, om vi inte först svarat på de lätta - lika litet som vi kan bygga ett bra hus utan att ha först ordnat en grund för det.

Hellre "Hur ska jag sluta röka?" än "Varför är vissa människor sorgsna?".

Och tro inte att ålder betyder någonting. Jag är 18 år och har rätt, rätt, rätt. Jag menar fel. Jag menar... jag ska gå och sova för jag är trött.

Gör och äg endast det du behöver och det du älskar.

Detta är nog ett råd med viss modifikation. Grejen är, vill du inte ha någon som du har känslomässiga band till? Att ha för mycket avstånd till dina allra närmaste tror jag inte är nyttigt i längden. Det är dina allies så att säga

Däremot om man är ung ska man nog ta mer lättsamt på flick och pojkvänner, men en livspartner vill man nog ha på en närmare nivå.

Det bästa rådet är nog som redan nämnt att inte vara så förbannat rädd. Många handlar efter räddsla. Tycker att de inte duger, vågar inte stå på sig, vågar inte göra det man verkligen vill utan blir kvar på skitjobbet hela livet osv. Det kommer inget gott ur räddsla, för att bli klok, duktig eller erfaren måste man nog göra många misstag och testa grejer som ung.

Mm, intressant synpunkt.

En tumregel jag använder mig av är, syskon och föräldrar ska man bli så pass nära som det går, för dessa stannar förmodligen kvar hela livet och kan stötta och hjälpa utan känslomässiga bekymmer.

Farfar/Morfar etc har jag aldrig fäst mig vid, just pg.a åldern och faktum är att många unga tar väldigt hårt på dessa släktingars död. däremot finns det enormt mycket livsråd och kunskap att ta del av.

köp en hjälm.

Man är inte mer än människa, ibland gör man dumma saker, man sårar folk och klantar till det i allmänhet. Men man bör försöka att aldrig vara medvetet elak. Denna lilla livsregel försöker i alla fall jag hålla mig till.

Detta är något jag har funderat mycket på den senaste tiden.
Jag står fortfarande och väger om hur jag skall leva mitt liv. Visserligen kommer jag att utbilda mig, det ser jag som ett privilegium som bör utnyttjas, men samtidigt så känns ett vanligt svenssonliv lite halvtaskigt.
Kanske skulle jag köpa mig en ranch i Brazilien, gifta mig en en kåt brazilianska - med en rumpa av sällan skådat slag, samtidigt som jag odlar diverse örter på bakgården och slappar sönder.
Dock, så tröttnar man, jag, väl även på detta i slutändan. Det känns som om jag är dömd till svenssonlivet, men, jag planerar att göra det mesta av det medan jag kan.
Lite off-topic, så sorry...

Åh herregud, smaklösheten når nya toppnoteringar. Ollonskallar som du hoppas jag inte blir något annat än lönearbetare

Äsch, vad nu då? Vad anbringar dessa förolämpningar; ollonskalle!?

Det här tycket jag var bra sagt:

- "De flesta ser på livet som en flygtur. Man sitter där med sina tidningar och allt går smidigt, men så plötsligt kommer en luftgrop och alla tänker "shit vi kunde ha dött". Allt ska var perfekt hela tiden, men så är inte livet. Sanningen är att livet är precis motsatsen. Vi går in i flygplanet i början av livet och sen är det turbulent hela tiden.

Ibland nån enstaka gång blir det lungt i några sekunder och det är då vi känner "visst är det skönt att leva?. Livet är turbulensen. Njut av turbulensen. Där har du meningen med livet."

Sagt av Wayne Coyne ledman i FLaming Lips. Världens störsa nu levande filosof.

Annars har jag kommit fram till att desto mer man börjar tänka på onödiga saker desto sämre mår man. Därför har jag, och lever efter, ett motto att varje gång jag tvekar på någonting eller tänker för mycket på småsaker så säger jag till mig själv:

"Fuck it, gör det bara och sluta grubbla"

Det har faktiskt gjort mig mycket mer tillsfreds med mig själv. Och när man väl är tillsfreds med sig själv då slutar man bry sig vad andra tycker och tänker och voila där har ni receptet till ett lyckligt liv.

Och om du märker att du börjar tänka för mycket på vad andra tycker om dig så är det bara att intala sig själv att vad de tycker och tänker bara är en biroll i DITT liv. För det är faktiskt dig det handlar om.

Edit: Shit vad klyschigt det låter men det skiter jag i för det funkar