2006-04-13, 04:15
#13
Citat:
vilken misantrop du är Henkko! Människan är inte så förfärlig som du gör henne till. Det som är så frapperande med mänskligheten är att vi är kapabla till alla ytterligheter: både det mest förfärliga och det mest fantastiska. Jag håller med dig om att som det nu ser ut, så går människan mot sin och jordens undergång.... men vi kommer att förändras! Det finns redan så många människor som vaknat upp (du t ex) och insett att vi behöver något mer än vad den materiella världen kan ge oss... och den insikten växer över världen. (eller rättare sagt över den värld där de grundläggande behoven är säkrade).
Ursprungligen postat av Henkko
Vi kommer aldrig att kunna erövra fysiken, fysiken kommer att erövra oss. Vi ÄR den fysiska världen. Ska vi utplåna oss själva, vad finns då kvar?
Jag tror att människan fortsätter tills det tar stopp, så urbota dumma är vi som kollektiv. Vi kör tills bränslet tar slut (bokstavligt talat) och smällarna tar vi efteråt. Vi är lika kortsiktiga som vi är giriga. Tålamodet finns inte. Visionerna är strålande, verkligheten är nedslående.
Apropå ordet Insikt ser jag det som något svävande i metafysisk/filosofisk/andlig/abstrakt mening och inte som reell djupvetenskap. Insikt som en klar och tydligt uppenbarad sanning om livets innersta väsen. Idag talar vi inte om människan på människans språk utan i termer, främmande för de flesta. Vi är inte längre sorgsna eller ledsna, vi är deprimerade eller apatiska. Beteenden katalogiseras och stämplas, individen reduceras till en samling begrepp.
Ytan är densamma som förut, det är utforskandet av ytan som fortskrider.
Jag och många andra med mig är idag övergödda på kunskaper och undernärda på det andliga planet. (givetvis har jag makt att balansera mitt eget liv och gör det också, men få människor inser ens vad de saknar och hur de ska finna det). Den omedelbara tillfredställelsen är idag det medel flest människor använder för att bibehålla sin tro på livet som "meningsfull" dvs, om livet är njutningsfullt.
Jag tror att människan fortsätter tills det tar stopp, så urbota dumma är vi som kollektiv. Vi kör tills bränslet tar slut (bokstavligt talat) och smällarna tar vi efteråt. Vi är lika kortsiktiga som vi är giriga. Tålamodet finns inte. Visionerna är strålande, verkligheten är nedslående.
Apropå ordet Insikt ser jag det som något svävande i metafysisk/filosofisk/andlig/abstrakt mening och inte som reell djupvetenskap. Insikt som en klar och tydligt uppenbarad sanning om livets innersta väsen. Idag talar vi inte om människan på människans språk utan i termer, främmande för de flesta. Vi är inte längre sorgsna eller ledsna, vi är deprimerade eller apatiska. Beteenden katalogiseras och stämplas, individen reduceras till en samling begrepp.
Ytan är densamma som förut, det är utforskandet av ytan som fortskrider.
Jag och många andra med mig är idag övergödda på kunskaper och undernärda på det andliga planet. (givetvis har jag makt att balansera mitt eget liv och gör det också, men få människor inser ens vad de saknar och hur de ska finna det). Den omedelbara tillfredställelsen är idag det medel flest människor använder för att bibehålla sin tro på livet som "meningsfull" dvs, om livet är njutningsfullt.
Det är än så länge ytan som utforskas i den officiella världen, men revolter börjar alltid hos enskilda individer. Människors missnöje med hur världen ser ut och vad människan gör med vår planet, kommer slutligen att ge resultat i de politiska besluten--- så har det alltid varit. Just nu svänger pendeln åt materialistiskt håll... men motrörelsen har redan börjat och snart börjar den svänga åt andra hållet ... åt andlighet och immateriella värden.... det är en långsam process ... men den sker!
mvh
tt