Människan går mot högre insikter?

Vissa filosofer, Hegel bland annat, menar att människan nedärvt utvecklas mot en bättre natur. att det är vårat öde.
Vad säger ni om det? Tror ni att vi blir lite klokare för varje generation?
Icke!
Aldrig i livet att vi idag överträffat våra förfäder i fråga om intellektuell förmåga, tvärtom. Vi förväxlar industrialismens bieffekter med intellektuell kapacitet. Tar vi bort industrin och konsumtion från dagens samhälle står vi på nollstrecket kunskapsmässigt och insiktsmässigt.

Resonemanget faller vid en ganska uppenbar liten detalj, nämligen att människor byts ut hela tiden, att mänskligheten är organisk. Att folk med insikterna dör och att folk utan insikterna föds.
Sedan kan man fråga sig om insikter går att lära in eller om människor genom egen erfarenhet måste tillskanska sig denna livsvisdom.
Vi tror idag att vi har kommit ganska långt, men det handlar egentligen bara om att vi har många sublimerade och nedtryckta känslor.

En paradox med människan är denna: ju mer civiliserade vi tycks bli, ju starkare blir vårt behov av att fjanta oss. Vi har väl aldrig varit så civiliserade och infantila som idag!

Min poäng är alltså att om civliserandet av människor kommer att fortgå kommer vi att se allt kraftigare motreaktioner vid sidan av, och till slut faller civilisationen under sin egen tyngd just på grund av att människor blir allt mer infantila och allt mer tyngda av sedlighetens bördor.

Jag är övertygad om att det mänskliga psyket tar igen allting som går förlorat, vi kan aldrig drömma om att höja oss över oss själva. Att nå gudomlighet eller fysiskt oberoende är något rent teoretiskt och skrivbordsfilosofiskt (alternativt tillägnat ett ytterligt fåtal genier som faktiskt kan leva som de lär). De höga idealen verkar på människorna som spjutkast mot diamantväggar.

Där något trycks in i form av dogmer och beteenden kommer något annat ut i form av uppbrott och anarki. Där det finns ett måste finns också ett frånslag.
Vi går inte mot högre höjder, vi utvecklas inte annat än på ytan, vårt levnadssätt har förändrats men det är bara en tillfällig lyx. Om hundra år, när oljan är slut och ozonlaget är väck kommer överlevarna kalla oss de största idioterna som någonsin levat, och de skulle ha fullständigt rätt.

Att leva som man lär är lättare sagt än gjort i dagens samhälle
mestadels beronde på att resten av samhället inte gör det, eller
gör det i alldeles för lågt tempo. Jag har själv klivit av tåget
och går numera mina egna vägar och det är otroligt fascinerande
vad man upptäcker på vägen.

Människans hjärna har utvecklat sin kapacitet att integrera olika typer av information,
och bygga en finare och finare informationsmodell. Det är klart att den processen fortgår.
Dvs en modell som är användbar till mer och mer saker.

Jämför t ex djur, som har helt ointegrerad modell för födosök, fortplantning, sociala relationer osv,
eftersom de uppfyller olika behov och tar olika resurser hos djuret i anspråk. När människan
integrerade födosök med social struktur och relationer togs ett jättesprång. Integrationen har
fortgått ända till där vi är idag. Man kan ju roa sig med att gissa vad vi kommer att vara kapabla till i framtiden.

sen finns det ju bakåtsträvare som vill ha tillbaka oss till stenåldern
läs RELIGON.

Som antroposof, så tror jag på Rudolf Steiners teorier om människan. Enligt honom, lever vi nu i förnuftets och intellektets tidsålder. Det handlar om vår fokusering på att bemästra den fysiska världen, och vi är ju på god väg att göra det. Efter det, inträder dock en ny tidsålder (vi står på gränsen till den redan) då människan efter erövringen av den fysiska kunskapen, öppnar sig för den andliga dimensionen och går in i det andliga sökandet istället. Den nyandlighet som sprider sig lavinartat över världen, ser jag som ett tecken på detta. Jag tror verkligen att människans syfte här på jorden är att utvecklas på alla plan, rent intellektuellt och kunskapsmässigt, samt på det andliga planet. Jag tror också att människan inte kan undgå denna utveckling. Den mänskliga själen strävar efter utveckling (i andlig mening) och kommer så småningom att ha utvecklat ett altruistiskt sinnelag, en kärlek till allt levande, till naturen och till Gud. Jag tror inte att du och jag Henkko, i våra nuvarande kroppar kommer att få uppleva detta ... men det kommer att ske... och du och jag i andra fysiska kroppar kanske kommer att delta i det!
mvh
TT

Eftersom ”klokhet” är så fastsurrat till värderingar har jag svårt att se att vi går mot en mer upplyst natur a là Hegel. Däremot är jag säker på att insikt och förståelse är bättre dokumenterad idag än säg för 2000 år sedan. Författare har gjort mycket för denna sak.

Människan (med alla de nya redskap hon äger) är helt klart farligare för sin omgivning än vad hon var under antiken. Jag tror däremot inte människan är mer böjd åt kortsiktigt tänkande, egoism och förstörelse än vad hon var då. Drifterna är desamma, men kunskapsförråd, informationsutbud och utopier är desto fler.

Eftersom gamla människors lärdom skickas vidare till nya generationer är det för mig fullständigt självklart att (eventuellt) ökad kunskap inte alls behöver bero på ökad intelligens. Där är jag helt med IntimaIroniker.
Däremot förstår jag inte riktigt varför denne kopplar samman tillväxt och ökad levnadsstandard med moraliska ideal som är ohälsosamma för mänskligheten. En del av det som här kallas "civilisation" är fullständigt till människans gagn medan en del inte är det och de båda delarna är, åtminstone så vitt jag kan tänka mig, på inget vis förutsättningar för varandra. Det borde vara fullt möjligt att ha ett extremt kapitalistiskt och lönsamt samhälle där människor inte drar sig det minsta för att ha sex utomhus, prostituera sig, slåss med likasinnade, ta droger och skrika könsord mot varandra. I mångt och mycket är det faktiskt mitt ideal.

Angående frågeställningen i rubriken (som jag tolkar lite annorlunda då högre insikt inte alls är samma sak som högre intelligens) så tror jag för övrigt inte att man kan säga att mänskligheten går mot högre insikter men generellt sett väl mer sannolika sådana.
Det mesta som folk trott på tidigare, som att jorden var platt m.m., har falsifierats av modern vetenskap och det talar för en ökad sannolikhet hos de nya teorierna, som att jorden är något sånär rund. Eftersom de nuvarande teorierna också kan komma att falsifieras i framtiden är de dock inte garanterat sanningsenliga och av den anledningen kan vi heller inte vara säkra på att vi går mot någon högre insikt. Det enda vi kan göra är att bedöma det som mera sannolikt att vi nått en högre insikt, i och med att mer talar för att vi gjort det (exempelvis att många åkt jorden runt utan att falla över någon form av kant).

Hehe
Fattar inte riktigt hur du fick mitt inlägg till en moralplädering? Du får vara exakt så dekadent du vill.
Såvitt jag vet konstaterade jag snarare att människan är betydligt farligare för sin omgivning (låt oss säga Tellus) idag än vad hon var förut. Håller du inte med?

Håller med. Bara ytan som utvecklas, annars är vi lika mycket djur som på stenåldern.

Men framtiden kanske kan bli annorlunda när vi kan "förädla" människans hjärna genom genetik och tekniska hjälpmedel. Kanske tekniken kan bli räddningen från människans grundläggande apstadie.

Vi utvecklas bakåt, idag krävs mindre kunskap för att överleva än på stenåldern.

Exempel: Lär dig prata, lär dig att ringa socialkärringen, lär dig att klä på och av dig kläder, lär dig ta dig till o från mataffären, lär dig att undvika potentiella faror på vägen till och från mataffären, lär dig att äta det som inte tar kål på dig. "Thats all folks"
Alternativt, skriv in dig på psyket.

Jämför med aktiviteter som jakt, hushållsarbete, krigsföring/skydda hemmet osv där tidigare kulturer ställde stora krav på kunskaper. Kunskapssamhället är en myt (Res pyramiderna, Björn Rombach och Östen Olsson)

Redneck/white trash-kulturen i USA har satt riktningen för världens utveckling. "Den lekande människan" är dömd att devolutionera. kanske...

Hur var det nu? "Historien upprepar sig.. osv" - Marx

Vi kommer aldrig att kunna erövra fysiken, fysiken kommer att erövra oss. Vi ÄR den fysiska världen. Ska vi utplåna oss själva, vad finns då kvar?
Jag tror att människan fortsätter tills det tar stopp, så urbota dumma är vi som kollektiv. Vi kör tills bränslet tar slut (bokstavligt talat) och smällarna tar vi efteråt. Vi är lika kortsiktiga som vi är giriga. Tålamodet finns inte. Visionerna är strålande, verkligheten är nedslående.

Apropå ordet Insikt ser jag det som något svävande i metafysisk/filosofisk/andlig/abstrakt mening och inte som reell djupvetenskap. Insikt som en klar och tydligt uppenbarad sanning om livets innersta väsen. Idag talar vi inte om människan på människans språk utan i termer, främmande för de flesta. Vi är inte längre sorgsna eller ledsna, vi är deprimerade eller apatiska. Beteenden katalogiseras och stämplas, individen reduceras till en samling begrepp.
Ytan är densamma som förut, det är utforskandet av ytan som fortskrider.

Jag och många andra med mig är idag övergödda på kunskaper och undernärda på det andliga planet. (givetvis har jag makt att balansera mitt eget liv och gör det också, men få människor inser ens vad de saknar och hur de ska finna det). Den omedelbara tillfredställelsen är idag det medel flest människor använder för att bibehålla sin tro på livet som "meningsfull" dvs, om livet är njutningsfullt.

Farlig för vem? Individen är nog (skenbart kanske) tryggare än någonsin förr, tamdjur befolkar våra städer. Ligisterna och rebellerna är förhållandevis få. Globalt sett utgör vi såklart ett potentiellt förödande hot mot allt levande som övertrumfar allt vi tidigare upplevt.