Citat:
Ursprungligen postat av
R.P.
Jag kan inte tro mina ögon. Jag har träffat kräket någon gång tidigt på högstadiet, mellan 2000-2001. Jag växte upp i Rinkeby.
I min klass fanns det en kille som var ofta utanför och hade inte många vänner. Vi passade inte alltid exakt som vänner men jag umgicks med honom för han var ju rolig men jag tyckte ofta att han var ensam och ofta dåligt behandlad av andra. Han levde med sin ensamstående mamma. En gång drog han något konstigt, han skulle plocka upp sin jacka hos sin låtsaspappa. Jag frågade varför han inte letar reda på sin riktiga pappa och går till honom istället, någon som ska låtsas ta den rollen. Kompisen bodde i Hjulsta medans jag bodde i Rinkeby. Den här låtsaspappan bodde i Rinkeby. Vi gick dit och när vi kom fram ville den här Jörgen plötsligt vara så ovanligt trevlig. Han bad mig att komma in och sitta i vardagsrummet. Jag sa det behövs inte eftersom vi kommer gå direkt. Kompisen sa det är okej, vi kan sitta en stund. Jörgen hade en inneboende neger i vad som verkade då 20 års åldern. Jag frågade varför han bor hem hos Jörgen och han sa att negern hade det svårt ekonomiskt och fick hjälp med att bo någonstans tills han kunde fixa till det själv. Jag kommer ihåg med mycket noggrannhet att Jörgen skämtade att jag inte skulle slå på DVD:n eller videon för negern hade en porrfilm i. Jag frågade om de var bögar (tänk nu som ett riktigt Rinkebybarn, artighet finns ofta inte och man säger saker rakt på sak). Jag kommer mycket väl ihåg att Jörgen var mycket duktig på att prata och vända situationer som den här. Han hade ett väldigt stort ordförråd. Helt plötsligt var jag den enda som kände att han borde inte sagt något sånt framför två killar i 12 års åldern, jag tror vi var 12 då. Han var en smooth talker, en charmör alltså.
Jag frågade polaren om och om om Jörgen var bög och om han någonsin gjort något mot honom. Han nekade och betedde sig chockad över att jag frågade. Polaren sa det till Jörgen och Jörgen planerade direkt att agera mot mina misstankar. Vid ett senare tillfälle var jag och polaren i McDonalds i Rissne, vi brukade promenera dit, och Jörgen var där och bjöd oss på maten, och återigen kände jag att något är skumt med den här snubben. Jag påpekade att jag hade pengar och förstod inte varför han ville bjuda, och han svarade något jag inte kan komma ihåg men jag fick intrycket att han kunde alltid vända på situationen och prata sig ur saker.
Vid ett senare tillfälle såg han mig gåendes på någon gata i Rinkeby och började prata med mig. Han berättade att det var han som bestämde om vilken färg Familjebostäders hyreslägenheter skulle ha och mönstret på färgen. Tyckte han var lika skum och blev ännu mer misstänksam.
Sista gången han pratade med mig var i Vivo i Rinkeby centrum (numera Rinkeby Matcenter). Återigen pratade han melodiskt och med ett brett urval av ord. Jag blev förbannad på bögjäveln och frågade vad fan han ville och varför han alltid försökte utspela sig som vänlig och vad fan han ville egentligen. Kan inte komma ihåg hur han svarade att han inte skulle störa mig mer.
Jag kunde inte begripa varför någon plötsligt bestämde sig för att vara låtsaspappa för något barn man inte kände utan att ha något med mamman att göra. Kändes alldeles för konstigt och tankarna om att han var en bögpedofil slutade aldrig.
Jag kan inte hitta min vän på eniro eller dylikt. Antingen lever han inte längre eller så finns han inte kvar i Sverige. Det jobbigaste då var att man var bara 12 och kunde inte uttrycka sig. Jag ville säga saker mot bögpedofilen men jag kunde inte säga något, och han var så bra på att snacka så man blev överväldigad och stum. Han hade alltid den livlösa blicken som i bilden som publicerats.
Intressant! Din beskrivning stämmer säkert mycket bra med den allmänna gärningsbeskrivningen av en pedofil. När jag jobbade i Rinkeby runt 2009-2012 fick jag intrycket av att han var spindeln i nätet och gjorde lite som han ville i Rinkeby. Han blev uppbackad av alla som hade inflytande som kommunalpolitiker, folkbiblioteket, socialförvaltningen. Ville han ha pengar till något mångkulturellt projekt för barn så fick han det helt enkelt. Alla bara "åååhh Jörgen vilken fin människa han är".
Jag tyckte själv att han var suspekt minns jag av de få gånger jag träffade honom. antagligen utifrån en annan vinkel än vad du kände. För mig handlade det mest om undran och skepticism över vad den här personen håller på med egentligen? Varför beter han sig som han gör? Varför bor han där han bor? Alla andra svenskar som jag vet jobbade i Rinkeby gjorde sitt jobb och var sedan ganska glada över att få åka därifrån efter jobbet.