Fy faen vad jag hatar att ha borderline.

5 min handlar om att man inte kan planera sin tid. självklart förstår jag om E4:an är avspärrad pga monsterkrock och ngn sitter fast i trafiken, men då blir man oftast 1h sen och ringer för att informera. men ingen tycks bry sig om att ringa och säga att de blir 5 min sena.

Hej alla bordisar..

OJ oj oj mitt största borderline problem är helt klart seperationsångesten!
Fy fan.. speciellt med killar som jag tror jag är kär i..
jag blir galen när dom ska gå o ju mer störd dom tycker att jag är ju mer panik i min kropp får jag.. Har kommit fram till att det jobbiga är att när dörren smälls igen o det blir tyst då kommer en sådan stark fruktansvärd ångest.. detta uppstår alltid efter ett tag.. då vill jag lixom inte vara ensam mer.. kan ibland brottas med min pojkvän om kniven o hinner jag få tag i den skär jag hänsynslöst varsom på min kropp..
detta är så jobbigt dolt handikapp utåt sett ser jag ut som vem som helst älskar nya kläder mode bryr mej om mitt utseende är ute i svängen , polare men bara få vet..

Jag förtalar hotar .. min pojkvän säger oxå jag får en annan röst och ett helt annan vokabulär blir mycket kunnig..
kan vända vem som helst mot varandra och vet alltid va den andra tänker när jag disskuterar så jag kan vända allt åt min fördel..

jag vill slå tills jag dödar ibland när jag e full kan jag bara vakna upp i ett slagsmål som inte ens tillhörde mej.. slagandes för kung o fosterland..
jag kan gå rätt fram till folk o ställa till en sen för jag tycker dom har tittat snett på mej. jag känner mej kränkt av allt.

ju äldre man blir desto mer håller jag tillbaka.. har utvecklat lite av en socialfobi tror jag som kan grunda sej i att jag inte kan slå misshandla alla jag ser eller talar "kränkande" till mej.. som posten banken försäkringskassan psykolog.. m.m

men just att bli lämnad my god.. jag dör av det den känslan går inte att beskriva.. panikångest ggr miljonen äh det går inte ens att jämföra..
skära skära skära herregud just nu finns inget alternativ.. jag vet alla DBT övningar o sånt men inget funkar än..
jag river mej oslår mej på bröstet all denna energi... och ångest
droger hjälper men jag menar hallå.. inte i längden därför börjar jag få panik..

Jag håller med dig - och det gör nog väldigt många. Dock vet jag flertalet som har vett nog (som det faktiskt rör sig om) att höra av sig vid eventuell försening. Men i ditt fall handlar det väl mer om att du blir oproportionerligt upprörd (som det oftast gör i BL-fall).


Har du fått någon medicin utskriven? Vad hjälper drogerna mot menar du? Vad börjar du få panik för?

Jag känner igen mig i mycket utav det ni skriver.

Är inne i en en period där jag blir sårad för det minsta lilla.
Det behöver inte vara ngt speciellt, men jag tolkar det som ngt stort.
Och det gör ont i mig, fruktansvärt ont när känslorna kommer.
Speciellt på relationsplanet så får jag skuldkänslor och analyserar ned allt i minsta beståndsdel, får det till att jag gjort fel, att det är fel på mig.

Jag börjar mer å mer önska att det hela fick ett slut, för jag börjar i ärlighetens namn bli trött på att må så här.

Det värsta jag vet är nog ensamheten.
Fast jag vet inte om jag längtar efter ngt, jag är så rädd att skapa ngt och sedan vet jag att allt kommer att rasa utan ngn som helst förklaring.
Jag orkar nog inte det en gång till.

Det hela gör även att jag skapar en misstro emot folk och vägrar, utav livräddsla, att öppna och släppa in ngn i min närhet.
Har alldeles för dålig erfarenhet utav att folk mjukar upp mig känslomässigt och sedan bara lämnar mig där.
Jag och mina känslor.

fi fan vad jag vill dö ibland.


//asterix112

Jag utvecklade min bordeline när mitt första förhållande med min flickvän tog slut efter ett år. Blev helt knäckt, försökte ta livet av mig och fick ett raseriutbrott och försökte döda henne, eller nära iaf. Gick i terapi ett tag,fick medicin,slutade äta min medicin och slutade gå i terapi efter ungefär 7 mån. Hade träffat en ny pojkvän.

Allt var frid och fröjd, nästan. Förutom min sjuka hjärna som inte beter sig som en hjärna borde

Då tog det självklart slut och nu är jag på nummer ett igen.

Separationsångest och någons slags paranoi blandat med lite ätstörningar e jag.

Och du har helt rätt, borderline är sjukt jobbigt att leva med.

Nu lever jag mest på hoppet att få något ångestdämpande, väntar på läkarens utlåtande. Men man kan ju inte leva på det.

Hoppas allt löser sig för dig.

Haha ja jag tycker det är jävligt töntigt med sånt där beteende, "hej bordisar" hon vill ska sig en personlighet utifrån att hon har psykiska problem, söker desperat efter uppmärksamhet. Hela inlägget var skryt och rop på medlidande. "kan vända vem som helst mot varandra och vet alltid va den andra tänker när jag disskuterar så jag kan vända allt åt min fördel" ooooh hur cool är hon egentligen, att tala om sig själv så där gör mig spyfärdig.

Möjligheten till hämnd finns inte kvar tyvärr. Hade tagit den nu när man har ett annat perspektiv än när man var 8

Borderline i sig är töntigt. Om psykologen säger att jag har borderline, visst ok men jag tänker inte göra en stor sak åt det eller drogar ner för det.

hur fan kan man tappa sitt förstånd då...

oftast är det ju in the search of love..

varför denna sjuka hjärna o hur går det i framtiden.

man får ju blackout när den seperationsångesten driver på..
läste en gång i en anhörigbok : en borderline är som en pizzaslize med mozarellaost den släpper aldrig taget.. mitt råd använd kniv o gaffel o lämna dom!! HUH!??

Ja, allt det där vet du ju självklart bäst.
För alla fungerar exakt som dig.

Nej, men man behöver ju inte göra sig själv till ett jävla våp. Samtidigt som man petar in lite tuffa saker om sig själv.
En av 2000-talets snuskiga trender, att vara psykistkt sjuk, deprimerad och skära sig själv

jag säger det igen, du ser det så. Men möjligheten finns ju att hon mår dåligt av det där, vill berätta hur det är och få respons på det.

Och det sista man behöver när man berättar ngt personligt är en kommentar som din. Hade det varit inom något annat ämne så visst. Men det här är mycket känsligare.

och i MIN åsikt borde man visa respekt här hur fånigt man än tycker det låter.

Jag e för erfaren för att sitta o be om medlidande jag har andra diagnoser mer men har haft extra problem med min borderline nyligen så pass att jag tänkte ventilera mej här o inte i min omgivning där mycket få vet..
det är väl det lite forum är till för?!
droger det e ett problem jag har som blir extremt dessa perioder..
jag självmedicinerar o e fungerbar utåt.

jag har bott på instution i 7 år.. (inget medlidande snack) men har kommit över lite såna hemma borderline sitta tycka synd om..

detta e lite av mina privata djupa ångest känslor som jag med mitt inlägg ville se om det fanns likasinnade..

orkar inte borda på dej du är ändå bakom en data som sagt jag är mest fysisk.. men d e klart lite nerver får man på dej..

och bordisar använder jag för nån positiv glädje mellan oss kan vi väl få ha.. känna litegemenskap i all denna svart värld..

jag har mina skills oxå detta va bara utdrag ur en dyster nedgång så använd din hjärna människa.. respektera såna problem bespara oss dina fucking kommentarer det e svårt att leva med det.. INSE!!!!!

människor med borderline har ofta en bra förmåga att manipulera folk till deras fördel pga en hög..hmm...vet inte om EQ e rätt term men vi kör på den, därför psykologer och terapeuter har svårt med dem. Brukar stå lite här och där som fakta om borderline.....