Under existensminimum, nekas hjälp, uppmanas bli hemlös. Vart kan jag vända mig?

Hej,

Min grundfråga är väl egentligen angående vart jag kan vända mig för att få någon typ av ekonomisk hjälp utifrån min levnadssituation som är långt ifrån hållbar.

Lite sammanfattad bakgrund till en början:
- 30-35 år gammal
- Genomsvensk
- Relativt högutbildad inom bland annat utvecklingspsykologi och kognitiv vetenskap.
- Jobbade de senaste 12 åren med främst utredning och behandling inom neuropsykiatri, flera år som konsult.
- I skrivande stund varit sjukskriven 2 år och 8 månader (kort och gott ett extremt fall av utmattningssyndrom som eskalerat ju längre tid det gått utan hjälp med hantering av detta)
- Aldrig tidigare gått på något bidrag, laglydig
- Inga skulder utöver mitt huslån.
- Har ingen direkt familj utöver en psykisk- och fysiskt sjuk handikappad mamma som jag har tagit hand om sedan jag var 12 år gammal.
- Min årsinkomst var ungefär 36.000kr för hela kalenderåret 2019, vilket är lägre än vad jag betalade i skatt under EN månad 2015/2016 till exempel.

Det är kanske en bra början med lite sådan information tänker jag.

Jag har nu de senaste 2 åren och 8 månaderna levt på lägsta möjliga sjukersättning med ungefär 3000kr i månaden efter skatt. Har ej rätt till socialbidrag eftersom jag äger ett hus, och har ej rätt till bostadsbidrag/bostadstillägg pga ålder, inga barn, är svenskfödd osv.

Jag har under dessa år blivit tillsagd att jag behöver sälja mina ägodelar innan jag får någon typ av hjälp, och i dagsläget har jag då sålt det mesta jag äger av värde förutom min dator, soffa och mitt husdjur. Jag har sålt allt från mina barndomssaker, bil, möbler, trädgårdsgrejer osv.

2012 blev min mamma hemlös och där resultatet blev att jag fick köpa en mindre bostad till min mamma som jag då fått bekosta eftersom min mamma ej har ekonomi i samband med hennes fysiska och psykiska problem. Jag har nu (motiverat av socialtjänsten) sålt min mammas bostad och min mamma bor hemma hos mig. (Kan tilläggas att min mamma i dagsläget är skyldig mig över 600.000kr som jag självfallet aldrig kommer få möjlighet att få tillbaka på grund av hennes situation) dessa 600.000kr kommer t.ex. från att jag har fått betala min mammas levnadskostnader, diveser räkningar för hennes boende som hon ej betalt och därför gått till mig som står på hus, el, vatten osv. Även pengar min mamma stulit rakt av samt beställningar i mitt namn och liknande bedrägerier. Jag har ingen familj utöver min väldigt sjuka mamma, och jag har hjälpt henne alla år trots att jag självfallet är införstådd i medberoendet samt vad resultatet blir så inget jag kan skylla ifrån mig alls.

I vintras hade jag ej råd med värme i huset, och jag har räknat det till att jag har under 3kr om dagen till mat så länge jag endast betalar huslånet och då inte betalar el/vatten/försäkringar osv. Jag har då gått ner 28kg i vikt sedan förra sommaren och blivit helt isolerad. Socialtjänsten förklarade för mig att jag klarar mig bra utan el, vatten, värme, mat och mediciner och när jag ifrågasatte hur det kommer sig att lokala pundare och invandrare som aldrig jobbat en dag i sitt liv har rätt till så otroligt mycket mer än jag som jobbat största delen av mitt liv med att hjälpa andra människor och betalt väldigt mycket skatt under så många år, men nu inte ens har rätt till varesig mediciner eller mat ens.

Kvinnan på socialtjänsten ställde kravet att jag skall sälja min bostad vilket då kommer resultera i att både jag och min mamma blir utan bostad. Jag fick bland annat svaret att jag har rätt till en säng på ett vandrarhem 3 månader, that's it, och samtidigt säger hon att jag inte borde ha något problem om jag blir utan bostad, eftersom jag då faktiskt inte behöver hjälp med min ekonomi för att kunna betala boende, el, vatten osv. Ett väldigt provocerande svar på bräcklig svenska. "Tänk på de som flytt till sverige, de har klarat sig utan el, vatten och mat, det gör du också" är ett ungefärligt citat av den brytande kvinnan på socialtjänsten som iklädd gucci kör sportbil till jobbet.

Min egen kurator har under året uppmanat mig att fundera på att det kanske kan vara värt att begå något brott för att få bo i fängelse ett år eller två så att jag kan få tak över huvudet, bra vård och mat varje dag. Det började som ett skämt, men har blivit ett ganska verkligt samtalsämne för oss då hans andra förslag har varit att försöka hitta någon som kan föda ett barn åt mig bara för att få rätt till ekonomisk hjälp. Tragiskt men sant, och jag vägrar skaffa barn i den värld vi lever i nuförtiden.

Så, well.... Vart kan jag vända mig? Något förslag?
Jag tycker att jag borde ha någon form av rätt att få överleva med tanke på alla år jag hjälpt människor och betalat så mycket i skatt. Jag har sålt allt av värde, jag har gett upp alla mina möjligheter att kunna börja jobba och utnyttja mina utbildningar och erfarenheter och har trots kurator- och läkarkontakt under sjukskrivningen inte fått tillräckligt med hjälp för att klara av att ta mig ut i världen igen. Min kropp börjar ge upp på grund av sömn- och näringsbrist, den psykiska utvecklingen har gått på fel håll tack vare att mina bekymmer har blivit fler och fler och nu vet jag verkligen inte alls vart jag skall vända mig för att kunna få någon typ av ekonomisk hjälp så att både jag och min mamma kan undvika hemlöshet. Rent ekonomiskt borde ju socialtjänsten vilja att jag bor kvar i mitt lilla hus eftersom det är billigare än att hyra en lägenhet någonstans.

Jag har kommit fram till att det hade räckt med en inkomst på totalt 7000-8000kr i månaden efter skatt för att jag skall kunna betala mina grundläggande räkningar och äta ett mål mat om dagen i alla fall. Med tanke på de 3000kr per månad jag har i sjukersättning handlar det om att jag behöver kanske 4000-5000kr i månaden mer än jag har i dagsläget.

Om någon vill gå in på temat "Du är en lat jävel, bara jobba för fan" eller liknande, så undanbedes de kommentarerna gärna. Jag är inte utan arbete frivilligt. Jag kämpade för min höga utbildning och det yrke jag haft. Jag vill inget annat än att kunna jobba som jag tidigare gjort, men det finns då problematik som ställer till detta tyvärr och problematiken är betydligt värre än jag framställer det som.

Jag upprepar åter igen att jag själv anser att jag har rätten att få överleva efter alla år jag själv jobbat med att hjälpa människor i samband med att jag trots min låga ålder redan betalt mer skatt sammanlagt än många gör under hela sina liv. Jag vill inte ha någon lyx eller senaste tekniken. Jag vill bara kunna ha tak över huvudet, värme på vintern, de mediciner jag behöver och kunna äta i alla fall ett mål mat om dagen, that´s it.

(Ber om ursäkt i förväg om jag nu skrivit något fel eller formulerat mig på sätt som kan misstolkas, förtydligar gärna om något blivit fel här)

Är du inte medlem i någon a-kassa så är du ju dum (typ)...

Går du i vinst av att sälja BRF:en ? I sådana fall sälj skiten och fly utomlands och skippa försäljningsskatten.



Han går ju på sjukförsäkring.

Fifan, du verkar verkligen ha nått din personliga botten. Och själv hade jag blivit mordisk om jag fått höra flyktingkommentaren på bruten svenska.

Hur mycket kan du få för huset? Det låter som att du borde sälja det och få lite andrum. Sen kanske du kan ta en 2 månaders semester i Thailand, knulla av dig lite och säkert komma tillbaka med helt ny energi och ett driv som heter duga.

Word! Och vad ska de göra när TS kommer tillbaka och bränt pengarna? Sätta honom i något lyxfängelse för skattebrottslingar där han får mat, husrum, spela pingpong och säkert köra sig en del idéer om hur man tjänar pengar.

TS kommer ju vara untouchable utan sitt hus. Han kommer vara fri och inte ha något att förlora. Skaffa sig en cykel, ett tält och ett dragspel så kan han cykla ner genom Europa och försörja sig med sitt dragspel. Eller något annat.

Jag ser möjligheter för TS mitt i allt det dystra.

Väldigt ung för att ha betalat så mycket skatt. Du var ca 27-32 år när du slutade att arbeta. Och ca 25 när du tog examen. Du har ju mest varit till en belastning för samhället hitintills.
Å så många har du ju inte hunnit hjälpa heller å det ingår väl ändå i ditt arbete? Eller tycker du att du är mer värd än en industriarbetare i detta fall.
1. Din mor har inkomst.
2. skaffa dig en veckoinkomst - du behöver det för din arbetsträning - 1 dag i veckan
3. sälj huset och skaffa ett billigt boende på landet. I Stråssa kan du få ett hus för två pers för 300.000 kr
Så var det klart!

Är man så utmattad att man blir sjukskriven så lär man inte ha den energin att sälja och flytta utomlands.

Eller så investerar man pengarna i något annat land och bygger sig ett nytt liv där utan stress. Det är vad jag skulle ha gjort.


Fast den värsta utmattningen är väl ändå att man inte ser något mål eller slut på eländet. Jag personligen är i någon liknade situation med min ekonomin, men har hyresrätt och A-kassa. Men jag har ett nytt mål som driver mig nu och bara längtar tills jag når det. Är i och för sig inte sjukskriven eller utbränd, men jag är slut i kropp och själ när det gäller Sverige.

Det är sjukt att så många svenskar verkar finna sig i att bli hemlösa. Hade jag blivit behandlad på det där sättet trots de miljoner jag har betalat in till systemet i skatter så hade jag först annekterat soctantens hem under vapenhot och sedan, beroende på dagsform, antingen gett upp och överlämnat mig till polisen eller gått all-in och startat inbördeskrig.

Nej, vissa klarar knappt att gå upp ur sängen, äta, laga mat, konstanta smärtor, magproblem, stresskänslighet, svårigheter att koncentrera sig, ångest och depressioner.
Du kan inte jämföra dig själv med någon som är sjuk, det finns inte på kartan att flytta utomlands om man är utbränd, bara ett betala en räkning är jobbigt, med jobbigt menar jag helt sjukt jobbigt, bara att tänka på det blir man stressad och mår skit av.

Har du snackat med kommunens skuldrådgivning?
Iofs skit till kurator om denna inte redan rekommenderat en sån kontakt.
Dom är specialister på liknande fall som ditt.

Läste tidigt i ditt inlägg att du är svensk, och då är det tyvärr kört. Det finns ett överflöd av bidrag och pengar men de är öronmärkta för "Mohammed" och hans närstående och är inget svenskar kan ta del av numera, den tiden är förbi.

Ditt samtal med den brytande kvinnan på socialen bevisar detta. Punkt. Antagligen njöt hon oerhört mycket av situationen. Sverige ska byta befolkning, och du är en av de som nu ska ut på gatan. Fler ska det bli, för svensken i gemen ser inte vad som händer.

Fundering på lösning:

Du skriver att du äger ett hus, men i nästa andetag skriver du att du har lån på huset. Vilket är det? Är ditt lån större än vad du skulle gå i vinst om du sålde? Då vet jag nog inte vad du ska göra tyvärr. Allt står nog och faller med detta är jag rädd.

Kan du få några hundra tusen plus genom att sälja huset så skulle jag gjort det. Jag hade flyttat in i billigast möjliga etta, betalt ett års hyra i förskott och sedan stängt in mig och satsat allt på att bli frisk. Stängt av allt som stressar och bara ägnat mig åt mindfulness och avslappning.

Dock verkar du ha ett problem till: din mor. Vad har du för relation där? Det verkar ju som att hon orsakat dig mer skada än nytta. Jag kan förstå att du vill ta hand om din mamma men finns det verkligen ingen annan lösning än att hon ska bo hos dig? Jag tror du får svårt att bli frisk och komma tillbaka om du har henne i hushållet. Risken är att ni båda går under.

Din första prioritet måste vara att bli frisk och det kan du aldrig bli i det läge du befinner dig i nu.

Jag vill avsluta med att jag verkligen beklagar din situation.