Säga upp mig och leva på bidrag

Då har du 6 månadslöner. Knappast något du blir rik på. Resten är ett framtida liv i misär och kan knappast kallas för att leva, utan snarare överleva.

Det kommer ju inte bli någon dans på rosor. Men sök och du kommer få bidrag. Din hyra betalad, sedan får du 4000 spänn per månad att leva på. Existensminimum. Kommer ju dock med flera krav. Du måste vara aktivt jobbsökande, möjligen vara med på någon jobbutbildning. Sedan kan soctanter dyka upp hemma hos dig för att kontrollera.

Ett råd dock är att byta till ett jobb du uppskattar istället, att gå på bidrag suger. Det är inte direkt så att du kommer ha en uppsjö med pengar som du kan göra vad du vill med. Blir jäkligt begränsad på bidrag.

Att bli utköpt händer inte under varsel. Däremot kan du bli varslad, punkt.
Fick 18 000 i månaden under ett år när jag gick på a-kassa. Det var inte så dumt. Men tiden blir ju långtråkig, fastän jag investerade den på att få mig själv att må bra.

Just do it. Du kommer ha massa tid över till annat, kanske något projekt du lagt undan som du nu äntligen kan ta tag i. Resa och gå på upptäcktsfärd, erhålla nya kunskaper och erfarenheter, finns så mycket du kan göra utöver slaveriet på arbetsplatser. Fantasin som sätter gränserna.

Det är detta som är problemet, till slut ser gemene man att lata invandrare suger ut svenska skattebetalare, vilket leder till att många tappar lusten att betala skatt och jobba.

Jag jobbar men börjar tröttna på det svenska samhället rejält, jag vill att mina skattepengar ska gå till vettigare saker än bistånd till ett land i Afrika..

Vissa här får det att låta som om det är antingen eller. Så är det dock inte. Om du verkligen känner för att ta ett steg tillbaka, pusta ut och ägna din tid åt att inte göra ett skit en stund så kör på det. Det finns alltid möjligheter till att ändra riktning när du sedan känner för det. På så sätt har vi det jävligt tryggt i landet. Ibland krävs det att man tar sig ur ekorrhjulet för att kunna se klarare. Att dock fastna i en bidragstillvaro är väl inte direkt optimalt för ens välmående. Lycka till!

Ring psyket och säg att du känt dig deprimerad i flera år p.g.a jobbet, och att det nu gått så långt att du överväger självmord. Du kanske blir inlagd några veckor, men sen har du sjukskrivning en lång tid framöver där ingen försäkringskassa eller liknande kommer våga "hetsa" dig att du ska återgå till arbetet.

Då får du en hyffsad inkomst under ledigheten, och har ett jobb att återgå till när du tröttnat på att gå hemma.

Själv plockar jag en lön från farsan för "jobb", sen blir det a-kassa om nån månad.

Jobba kan nån annan göra!

https://www.youtube.com/watch?v=njd-3Fygf0Q

Wow länge sedan jag var inte på flashback. Många svar! Några som kallar mig samhällsparasit ser jag. Det är eran åsikt och jag förstår varför ni skriver det. Och ja, jag är medlem i facket sedan länge.

Jag jobbar ännu kvar på min tråkiga arbetsplats. Att söka annat jobb är en idé, men det är inte den framtid jag söker. Förmodligen är jag bara lat.

Jag har verkligen insett att livet med jobb, villa, fru och barn inte är något jag längtar till. Fru och barn delen låter ju inte så dumt, men den delen där "man ska" ta lån och köpa villa och jobba i resten av sitt liv för att eventuellt få pension är inget som lockar mig.

Jag har lite idéer nu på hur jag ska kunna tjäna en slant utan att ta bidrag. Jag måste bara ta mig i kragen och sätta igång. Testa och misslyckas tills jag hittar framgång.