Som rubriken lyder: Vad är det pinsammaste som hänt dig på jobbet?
Jag kan börja:
För drygt 10 år sedan hade jag ett nytt kontorsjobb. Ett relativt ok ställe och jag var spänd inför första dagen. För att göra nervositeten värre, så hade jag ätit en dålig kyckling dagen innan. Vilket resulterade i att jag satt på dass större delen av natten.
Dagen började, jag är där klockan 8 och sitter på en soffa inne på kontoret och väntar på att chefen ska komma. Folk passerar mig på väg till sina arbetsplatser med kaffe i handen. Vissa hälsar på mig, andra inte.
5 minuter går. Ingen chef har dykt upp.
Innan jag åkte till jobbet tömde jag tarmen så gott jag kunde, men nu började det givetvis bubbla igen. Jag känner hur jag måste skita.
5 minuter till går och jag har nu börjat må illa också. För varje person som går förbi mig och säger "god morgon", så får jag nästan kväljningar så fort jag måste öppna käften och besvara hälsningen.
Det har nu gått 20-30 minuter, chefen har inte dykt upp och jag har nu en duell med mitt eget rövhål. Det gör ont i magen, jag vill spy och bajsa på en och samma gång. Jag har börjat svettas intensivt också, och kan bara föreställa mig hur kritvit jag måste vara i ansiktet. Jag känner mig helt dyblöt.
Ungefär 40 minuter har gått, så jag ställer mig upp och går mot dörren för att gå på toan. Vem öppnar inte då dörren? Chefen, såklart. Vi skakar hand och han är överraskad över att jag är där så tidigt, eftersom jag skulle börja klockan 9 och inte 8, enligt honom. Jag tittade i våra papper och mail senare, och det stämmer inte - vi hade bestämt klockan 8. Tack för den.
Nåja, vi kallpratar lite. Vi går sedan runt hela arbetsplatsen för att introducera mig till mina framtida kollegor. En efter en. Några vill givetvis prata mer än andra och vara lite roliga. Samtidigt dör en liten del av mig för varje sekund som går. Jag känner hur svetten rinner ner för bröstet och ryggen under skjortan. Du vet hur det är när man är magsjuk.
Vi har kommit mot slutet av alla kollegor och det är bara en kvar, så jag börjar "slappna" av lite, för att göra mig redo för ett akutsprång till toaletten så fort introduktionen är klar.
Chefen säger "här har vi Anette, som du kommer att göra de flesta kontrakten med" (jag har ändrat namnet). Hon snurrar på stolen mot mig, vi skakar hand och jag säger mitt namn.
Just efter att jag sagt mitt namn så sviker mina analmuskler mig. Jag släpper ut luft - och det lät som när man brukade vinkla biobiljetter och "vissla" med dem. Det var ett långdraget gnissel, ungefär. Samtidigt får jag ut ett "ueh"-stön, som inte gick att dämpa. Både Anette och chefen tittar chockat på mig.
Jag önskar att det hade tagit slut där.
Jag vill säga "oj, ursäkta" och förklara att jag ätit något dåligt - men hinner inte säga något innan vi hör min mage bubbla. Det lät bokstavligen som om något kokade inom mig. Från ingenstans kommer en kaskadsya som dränker Anette när hon sitter där på sin kontorsstol och tittar upp mot mig. Samtidigt som jag ljudligt spyr över henne, så hör och känner jag hur det kommer ut från andra sidan också.
Det var som om alla mina kroppsliga funktioner gav upp och lät allt passera. Som om man rev ner en barriär som blockerat en sjö. Det bara forsade ut! Aldrig någonsin har jag varken skitit eller kräkts så där.
Anette är nu dränkt i kräks; ansiktet, knäet och i blusen. Hon skriker för fulla muggar och chefen har backat bak ett par meter. Jag fryser till is och ser henne sitta där och skrika, svärandes åt mig. Då känner jag att det är dags för runda nummer två.
Med bajs i byxorna och kräks på tröjan springer jag mot företagets toaletter. Snabbt som fan får jag ut allt, torkar av mig lite snabbt i ansiktet och springer sen ut mot parkeringen. Jag hoppas in i bilen och åker hem. Aldrig någonsin återvände jag till det jobbet.
En horribel händelse som gav mig massiv ångest under en lång tid framöver. Men på ett annat sätt var det en välsignelse, då det indirekt resulterade i att jag blev egen företagare. Jag antar att det fanns en mening i det hela. Jag är osäker på om Anette ser något positiv i det, dock.
Jag ser fram emot att höra era värsta händelser på arbetsplatsen!
Jag kan börja:
För drygt 10 år sedan hade jag ett nytt kontorsjobb. Ett relativt ok ställe och jag var spänd inför första dagen. För att göra nervositeten värre, så hade jag ätit en dålig kyckling dagen innan. Vilket resulterade i att jag satt på dass större delen av natten.
Dagen började, jag är där klockan 8 och sitter på en soffa inne på kontoret och väntar på att chefen ska komma. Folk passerar mig på väg till sina arbetsplatser med kaffe i handen. Vissa hälsar på mig, andra inte.
5 minuter går. Ingen chef har dykt upp.
Innan jag åkte till jobbet tömde jag tarmen så gott jag kunde, men nu började det givetvis bubbla igen. Jag känner hur jag måste skita.
5 minuter till går och jag har nu börjat må illa också. För varje person som går förbi mig och säger "god morgon", så får jag nästan kväljningar så fort jag måste öppna käften och besvara hälsningen.
Det har nu gått 20-30 minuter, chefen har inte dykt upp och jag har nu en duell med mitt eget rövhål. Det gör ont i magen, jag vill spy och bajsa på en och samma gång. Jag har börjat svettas intensivt också, och kan bara föreställa mig hur kritvit jag måste vara i ansiktet. Jag känner mig helt dyblöt.
Ungefär 40 minuter har gått, så jag ställer mig upp och går mot dörren för att gå på toan. Vem öppnar inte då dörren? Chefen, såklart. Vi skakar hand och han är överraskad över att jag är där så tidigt, eftersom jag skulle börja klockan 9 och inte 8, enligt honom. Jag tittade i våra papper och mail senare, och det stämmer inte - vi hade bestämt klockan 8. Tack för den.
Nåja, vi kallpratar lite. Vi går sedan runt hela arbetsplatsen för att introducera mig till mina framtida kollegor. En efter en. Några vill givetvis prata mer än andra och vara lite roliga. Samtidigt dör en liten del av mig för varje sekund som går. Jag känner hur svetten rinner ner för bröstet och ryggen under skjortan. Du vet hur det är när man är magsjuk.
Vi har kommit mot slutet av alla kollegor och det är bara en kvar, så jag börjar "slappna" av lite, för att göra mig redo för ett akutsprång till toaletten så fort introduktionen är klar.
Chefen säger "här har vi Anette, som du kommer att göra de flesta kontrakten med" (jag har ändrat namnet). Hon snurrar på stolen mot mig, vi skakar hand och jag säger mitt namn.
Just efter att jag sagt mitt namn så sviker mina analmuskler mig. Jag släpper ut luft - och det lät som när man brukade vinkla biobiljetter och "vissla" med dem. Det var ett långdraget gnissel, ungefär. Samtidigt får jag ut ett "ueh"-stön, som inte gick att dämpa. Både Anette och chefen tittar chockat på mig.
Jag önskar att det hade tagit slut där.
Jag vill säga "oj, ursäkta" och förklara att jag ätit något dåligt - men hinner inte säga något innan vi hör min mage bubbla. Det lät bokstavligen som om något kokade inom mig. Från ingenstans kommer en kaskadsya som dränker Anette när hon sitter där på sin kontorsstol och tittar upp mot mig. Samtidigt som jag ljudligt spyr över henne, så hör och känner jag hur det kommer ut från andra sidan också.
Det var som om alla mina kroppsliga funktioner gav upp och lät allt passera. Som om man rev ner en barriär som blockerat en sjö. Det bara forsade ut! Aldrig någonsin har jag varken skitit eller kräkts så där.
Anette är nu dränkt i kräks; ansiktet, knäet och i blusen. Hon skriker för fulla muggar och chefen har backat bak ett par meter. Jag fryser till is och ser henne sitta där och skrika, svärandes åt mig. Då känner jag att det är dags för runda nummer två.
Med bajs i byxorna och kräks på tröjan springer jag mot företagets toaletter. Snabbt som fan får jag ut allt, torkar av mig lite snabbt i ansiktet och springer sen ut mot parkeringen. Jag hoppas in i bilen och åker hem. Aldrig någonsin återvände jag till det jobbet.
En horribel händelse som gav mig massiv ångest under en lång tid framöver. Men på ett annat sätt var det en välsignelse, då det indirekt resulterade i att jag blev egen företagare. Jag antar att det fanns en mening i det hela. Jag är osäker på om Anette ser något positiv i det, dock.
Jag ser fram emot att höra era värsta händelser på arbetsplatsen!
