Sjukskriven med Aspergersyndrom & depression - Försäkringskassan nekar sjukpenning

Jag har varit sjukskriven för ångest och utmattningssymptom i ca två år, har fått antidepressiva utskrivet och har asperger syndrom vilket begränsar min kapacitet mycket. Nu har försäkringskassan nekat min sjukpenning men jag rätt att överklaga beslutet, vilket jag kommer göra.

De hänvisar mig till vanligt förekommande arbeten. Men alla jobb kräver ju att du har någon slags fokus, koncentration eller kognitiv förmåga, något som jag inte har. Om jag ska beskriva vad jag kan göra i dagsläget så är det att jag inte kan göra någonting. Jag förstår inte vilka jobb jag skulle kunna vara arbetsduglig för. Mina utmattningssyndrom, min sociala ångest och min depression gör att jag blir så trött att jag sällan orkar göra fler än en aktivitet varje dag, etc.

Jag undrar om det finns någon med erfarenhet av något liknande och hur ni gjort för att navigera inom Försäkringskassans regler och Arbetsförmedlingen. Jag vill ju så klart fortsätta få sjukpenning med tanke på att jag inte kommer kunna ha ett jobb utan att må väldigt dåligt och det kommer sluta med att jag inte kan gå dit. Jag jobbar på ett eget skrivprojekt hemma och hoppas att det kommer kunna försörja mig i framtiden så jag kan stå på egna ben utanför "systemet". Men tills dess behöver jag stöd och tycker det är svårt att veta vad jag ska göra när det kommer till Försäkringskassan, som nu verkar vilja putta ut mig trots mina problem. Min läkare har också varit väldigt oengagerad så känner mig väldigt ensam i detta.

Har du någon typ av pågående behandling, i form av regelbundna besök hos psykolog eller på rehabiliteringen? Kan du kanske arbetsträna någon timme i veckan? Söka aktivitetsersättning, snarare än sjukpenning? Få hjälp att hitta en aktivitet via kommunen?
Det är inte frågor du behöver svara på, utan snarare frågor du kan ställa dig själv. De första handlar om att försäkringskassan inte gillar när folk "står still" utan gärna ser att det sker en utveckling och att det finns hopp om framtiden. Att säga "jag behöver sjukpenning tills jag kan försörja mig på att kunna skriva." kommer garanterat inte att fungera, eftersom de då tänker att om du kan skriva så kan du jobba, och då är du inte sjuk.
De andra är frågor kopplade till din funktionsnedsättning. Är det den som ligger till grund för dina besvär så ska du heller inte ha sjukpenning, utan ha andra typer av ersättning, samt få den hjälp och det stöd som du behöver för att klara dig så bra som möjligt i samhället. Att vara aspi är inte en sjukdom, därför ses du inte som sjuk. Jag förstår att det kan leda till utmattning och liknande, men nyckeln här är att hitta rätt knapp att trycka på för att få hjälp, och försäkringskassan har nu sagt att sjukpenning är fel knapp, så du måste försöka hitta andra vägar.

Arbetslinjen styr i Sverige. Don't shoot the messenger. Du måste vara beredd att ta i princip vilket arbete som helst efter 365 dagars sjukpenning, om det inte är oskäligt, vilket det förmodligen inte är.

Upplevt liknande problematik som dig, även om jag aldrig varit sjukskriven för dem. Först lite raka rör: Du behöver komma ut och igång för att bryta depressionen. Den växer sig starkare och hjärnan gror igen ju längre du sitter hemma. Du borde försöka bryta din depression samt lära dig att leva med den, snarare än att idka självömkan. Det är förmodligen inte mer synd om dig än någon annan.

Det kan upplevas som en oändligt lång och snårig väg för dig. När jag läser din text framstår det som att du är såväl intelligent som vänlig, då kan saker lätt ordnas har jag märkt. Hör med AF om de kan erbjuda någon hjälp på traven

Har man inte varit i samma situation kan man inte förstå den. Det är inte lätt att vara på en arbetsplats om man mår illa och är ledsen. Man vill inte verka svag i andras ögon, samtidigt som man vet om det GARANTERADE skitsnacket när man inte är i samma rum.

I värsta fall kan du plocka burkar, tigga och bo på härbärge. Det löser sig ska du se. Du får anpassa dig till verkligheten och dina förutsättningar.