Den stora kusliga tråden om skräckfilmer

Hollywoodskräck från 30-50-talet är inget som tilltalar mig. Har kikat på de där klassikerna som kom i specialutgåvor för några år sedan. The creature from black lagoon, dracula, frankenstein, wolfman m.fl, men nä. Då är europeiska skräckfilmer från 20-30-talet mycket mer intressanta. Golem, Faust, Körkarlen osv.

Jag håller med dig helt och hållet gällande Session 9, och förövrigt så tror jag att vi har ganska lika smak när det kommer till skräckfilm till skillnad från de andra italofantasterna här. Vill minnas att den kom direkt på vhs till min lilla videobutik. Tillsammans med några vänner hyrdes den, citaten på boxen utlovade ju en rent ut sagt läskigt otäck film... Men det var bara skit rätt igenom och sedan dess varje gång någon här i tråden rekommenderar Session 9 skakar jag bara på huvudet.

Det handlar inte så mycket för min del om hur mycket effekter som används, eller hur gammal en film är så länge den kan skrämma mig litet. Session 9 var som att se på testbilden på tv, hände ingenting och händer det ingenting har jag djävligt svårt för att bli rädd, skrämd eller överhuvudtaget frammana någon känsla.

En stor anledning till att jag tycker så mycket om just Session 9 är hela upplägget med en övergiven psykiatrisk vårdinrättning då det mänskliga psyket har en enorm kraft på den enskilda människan som man inte ska underskatta. Upplägget är väldigt kusligt, välgjort och man ryser på tanken vid ett par scener där skräcken verkligen kommer till sin kulmen, i samband med just hur galenskapen spökar. Just människor som blir galna på film, i synnerhet inom skräckfilmen kan påverka mig otroligt starkt, främst för jag själv har en historia av psykisk sjukdom.

The Skeleton Key som är ganska ny (2005) får väl anses vara en s.k. voodoo-film.

Oj första gången (nästan) som jag inte håller med NirvanA men står på Rakiis sida när det gäller en film. Heh. Angel Heart är riktigt djävla bra och det borde nästan delas ut straff till de som inte gillar den, och om man inte gillar den för handlingens skull är ju Lisa Bonet naken i den så det går inte att förlora på att se hela. Någon skrev innan att De Niro är bortslösad och det är helt rätt, även om hans rollkaraktär är rätt så ruskig. På ett sätt får Angel Heart mig att tänka på Candyman, kan det bero på något annat än sydstatstemat?

Jag förstår, och man ska ju egentligen inte kritisera andra människors filmsmak eftersom det alltid är subjektivt ur betraktarens ögon, vilka erfarenheter man har osv. Så om man som du har erfarenheter av dylika inrättningar kan jag förstå att en sådan film slår an på strängar som kanske inte är lika stämda hos många andra.

Det var nio år sedan jag såg filmen så jag kan inte gå in i detalj på vad jag ogillade. Det lilla som jag minns av filmen, förutom den mördande tristessen den gav upphov till, så minns jag stora rum med skyddsplast som hängde från taken och en väldigt lågmäld David Caruso (som jag har väldigt svårt för) och någon sidohistoria med någon annan av männen i bygglaget (personen hade mössa på sig). Jo en spikpistol var nog inblandad på något sätt också.

Visst förekommer det en hel del skyddsplats och risiga lokaler som är totalt demolerade inne i inrättningen vilket bara jag ser som en positiv fördel för att filmen ger ifrån sig en riktigt skön stämning. Huset är i totalt förfall men historierna och andarna ifrån de gamla intagna lever kvar fortfarande, obehagligt värre också om man tänker efter att denna typen av inrättningar förekom tidigare även i Sverige (Beckomberga). Kanske applicerar jag för mycket av verkligheten i filmen och låter den således inte berätta sin egen historia, men är egentligen oundvikligt att det inte förekommer med tanke på vad man varit med om.

Håller helt och hållet med!

Tror att anledningen till att man valde De Niro för rollen är att det är en annorlunda rolltolkning i hans karriär såväl att han blir ett stort dragplåster för filmen som inte på den tiden kände till Alan Parker som regissör eller Rourke som skådespelare. Dock måste jag påstå att De Niros karaktär besitter någon slags obehag som bidrar stort till filmen trots den lilla speltid han har på duken, där kan vi verkligen prata om karaktärsskådespelare av rang.

Puh! Nu har jag tagit igen en månads frånvaro i tråden. Ett sista inlägg för idag, en förfrågan som jag tidigare har postat i tråden där man kan efterlysa namn på filmer. Men eftersom jag aldrig fick något svar där postar jag här också, främst för att det är en skräckfilm och det är då troligare att ni känner igen den.

Mongon i öknen?
Jag söker en film som jag såg på femman en gång i mitten på 90-talet. Den påminner oförskämt mycket om klassikern The hills have eyes. En familj blir strandsatt ute i öknen, de försöker hitta hjälp. Men de blir överfallna av en missbildad enstöring som bor i en övergiven gruva. Alla dör utom den yngsta sonen som tar sig in i grottan och gömmer sig i en gammal buss eller tågvagn. Där inne väntar han på att elakingen ska komma hem för att utmäta sin hämnd.
Någon som har den minsta aning om vad för film det är jag tänker på?

Mvh Tjyvas.

Apapap, på dig mr bister! Du kan väl inte tycka att Graveyard Shift är dålig? En film med en gigantisk monsterråtta är aldrig dålig.

Måste ha missat just den biten.

Kanske bara vi som ser på saken ur olika perspektiv, voodoo-elementen är ju inte så övertydliga men av det som jag minns så framkommer det små hintar.