Jag blir aldrig nöjd.

Du är 33 och äger inte ens ditt boende? Och du påstår att du är rik?

100 K är väl en OK buffert som mest.

Börja investera pengarna och göra smarta val. Utbilda dig om du inte redan gjort det. 100 K är ingenting om du planerar att bilda familj. Ett par semesterresor så är dina besparingar borta.

Jag känner flera som du, en är i 55 års åldern och det är en tragisk syn om jag ska vara ärlig.
Kör en gammal bil, köper kläder på Lidl, unnar sig absolut ingenting. Äter exakt samma billiga mat varje vecka.

Om du är ung och har pengar så lev för i helvete.

Haha, kriminella banor skämtar du?

Försök grunda din lycka i annat än ditt konsumtionsmönster. Vi lever i "dark ages" när det kommer till att förstå oss själva. Antagligen en direkt orsak för vi raderat allt som har med religion och spiritualitet att göra. Sen är lycka kortvarig men nöjdhet långvarig. Skilj på begreppen.

Åk till ett kasino. Satsa allt på rött (ungefär 50% chans att dubbla dina pengar). Förlorar du så skjut dig utanför. Lev i 5 år för det du vann. 2025 åker du dit igen. Förr eller senare dör du antagligen av ett skott. Ditt liv kommer bli mer innehållsrikt på detta sätt, än att bara dumskalla på ett lager.

Ja det är svårt. Hade faktiskt planerat två relativt dyra resor i år sen kom coronakrisen och man slutade i gamla mönster. Försöker bryta detta många gånger men kommer alltid något i vägen.

Och det innebär?

Så fattigt lever jag inte. Jag spenderar pengar på hälsosam kost, har en fabriksny bil, köper kläder osv när det behövs resten sparas undan.

Nu var de inte knarkbranchen jag funderade på men lägre risk och straff som bedrägeri osv. Som sagt detta börjar bli som ett beroende. Det är inte direkt så att jag vill välja den mörka sidan men pengarna måste in och dom växer inte tillräckligt snabbt.


Jag bryr mig inte direkt om konsumtion. Skulle aldrig köpa en dyr märkes t-shirt för typ 500 spänn och de beror på att jag tycker det är korkat att försöka imponera på andra.

Om du på riktigt känner att detta är ett problem så bör du söka hjälp. Finns många bra terapeuter, psykologer som kan hjälpa dig att nysta ut vad detta beror på.
Tips är kry appen där du snabbt och enkelt kan börja prata med någon om detta.
Lägg ner kriminella grejer du förstör bara för dig själv och framför allt utsätter du andra för ett trauma. Sluta genast med dessa tankar.

Problemet är att jag känner mig fattig. Jag har alltid varit den som haft pengar och aldrig velat tacka nej till saker för att jag inte har några. Därför har jag alltid tänkt en dag framåt och sett till att jag har i fickan.

(Som svar på FIRE)

Fire=Financial independence retirement early.
Kort och gott så handlar det oftast om folk (likt mig själv) som insett att dom inte blir lyckliga av att konsumera alla kronor som lyckas få tag på. Istället sårar som en stor del av lönen med en plan att kunna sluta jobba mycket tidigare då tid och frihet är något som på riktigt ger dig lycka (för många).

Utan att gå in i detalj så, om du sparar i breda aktieindexfonder så når du ett läge där du kan leva på avkastningen i resten av ditt liv efter ~17år av att spara 50% av nettolönen. Dvs som 35åring om du börjar som 18åring, men det är inte ovanligt med folk som sparar mer och gör det på halva tiden.

Låter intressant. Hade varit kul att säga tack och hej som typ 40åring och pensionera sig då och kunna ta det lugnt resten av livet än att slita till man är typ 65-70+ år.