Hur ska jag kunna läka efter min traumatiska uppväxt?

Lyckades behandla bort mitt tvångssyndrom helt på egen hand, tro det eller ej. Eller aa med hjälp av en bok.

Gud ber jag till dagligen.

Har kärleken i mitt liv, min fästman, det är han som får mig att orka kämpa. Se en mening trots allt.

Det är ett mirakel att tacka gud för. Skönt du har det bra och träffat kärleken. Människan är inte gjord för att vara ensam. Hoppas ni blir välsignade med barn också. Det är den största lyckan man kan få denna jord.

Måste fråga dig.. Vad hade du för tvångssyndrom? Och vad har du gjort för att själv lösa dem? Hur som måste jag säga bra jobbat- Du har ju kommit långt med måendet då!

Tack!

"Gör så, annars får du otur"-tankar kunde ploppa upp emellanåt, väldigt ofta. Att jag skulle göra på ett visst sätt, annorlunda än jag från början tänkt mig. Även upprepa. Hade även tvångstankar i form av att jag var tvungen att tänka på vissa saker... sjunga ramsor i skallen m.m

Hade grav OCD och att jag skulle lyckas behandla bort det trodde jag aldrig. Det var boken "fri från tvång" som var räddare i nöden. Ansträngde mig massor för att bli kvitt skiten. Hade helt enkelt fått nog. Stod gradvis emot tvånget och vägrade göra som de ville. Lät ångesten komma och höll ut. Allteftersom blev tvångstankarna färre. Och idag är de inte existerande.

Hade inslag av städtvång också. Började strunta i smuts och stod ut med paniken som uppstod av att det var minsta lilla stökigt/ inte i rätt ordning.

Summa summarum så slutade jag lyda tvångets order. Stannade kvar i ångesten istället för att fly den...

Ångesten kvarstår och är förjävlig rent ut sagt. Känns omöjligt att lära sig hantera den. Ibland går det helt ok men oftast är den en fruktansvärd och plågsam känsla som kommer vid helt irrelevanta tillfällen.

Det var enklare att bli kvitt tvånget i och med att det var "tankar" jag kunde kontrollera men ångesten känns mer som en känsla som är svår att greppa. Är säkerligen mycket i mitt undermedvetna som skapar den

Fy fan, vad jobbigt du haft. Förstår att du kämpar på. Jag undrade eftersom jag själv har problem med ångest och något som liknar tvångstankar, dock har jag endast tankar och all ångest de medför. Det är verkligen ett helvete.
Jag kan inte låta bli att tro att en mycket otrygg barndom bidragit. Sen några stressfulla/traumatiska händelser i livet på det så slår hjärnan bakut.

Trist att höra, så besvärligt... En traumatisk, svår och otrygg uppväxt kan skada psyket och leda till diverse psykiska åkommor. Vi styrs av en ständig rädsla och oro. Istället för kärlek. Jag var orolig och rädd i princip dagligen då jag befann mig hemma med familjen, de som skall ge en mest trygghet o sinnesro tycker man... Jag är helt säker på att min psykiska ohälsa beror på min uppväxtsituation hemma. Pappa tryckte ständigt ner mig/hackade på mig, därav tvångssyndrom senare i livet. En lättnad att ha blivit kvitt den skiten. Men som jag nämnde är ångesten en stor plåga... den kvarstår trots en hel del självbehandling samt behandling hos olika psykologer, mediciner osv...

Man måste lära sig att distansera sig med sina tankar. Att sluta identifiera sig med dem på något vis... Inte ta dem på allvar. Se dem för vad de är - endast en tanke... Men ångesten är mer en ogreppbar känsla som inte försvinner bara sådär... Den är där trots att jag knappt tänker. Något undermedvetet är det

Jag tror ändå du är på god väg. Det bara måste vara så att hjärnan liksom på autopilot kickar igång ångesten för dig, trots att tankarna kommer utan att du ger dem uppmärksamhet. Du har ju lyckats med ditt jobb att besegra tvånget. Nu kanske du bara måste invänta synapserna att kunna koppla om.

Har du läst boken Hjärnstark förresten? Handlar om hur man faktiskt påverkar hjärnan med träning. Jag har gått all in med träning, bättre matvanor, emdr, terapi, kurser i ACT och avslappningsövningar. Och medicin.. Liiite bättre blir det, men fasen vad tid det tar för minsta förändring. Kämpa på! Å försök komma ifrån far din. Fånigt tips för det gör ni ju..

Jag har haft 7 svåra år (bokstavligen) så jag vet hur det är.

Tycker Wim Hof's metod för att må psykiskt bättre verkar lovande så vill tipsa dig om det. Upptäckte honom idag så har inte kommit igång själv än.

(FB) Vilka fler praktiserar Wim-Hof's metod?