Tillbaka ur återvändsgränden

För några veckor skrev jag en tråd här på facebook, jag länkar den eftersom annars så skulle jag få skriva en hel bok: https://www.flashback.org/t3138997

Hon gjorde slut med mig efter att jag stod på mig, i samma veva så kom hon med mycket anklagelser och pikar. Jag hörde inte av mig alls nu på 5 dagar. Inatt såg jag att hon skrivit till mig. Att hon ville prata. Att hon hade dåligt samvete. Hon såg att jag igår skaffade tinder igen på något sätt. Detta skaffade jag igår, i detta har jag ingen djupare avsikt alls. Jag kan förstå att hon tar åt sig av det samtidigt som jag gärna vill att hon ska förstå. Jag tänkte använde det som tidsfördriv och få tankarna på annat igen. Det tog hon som att jag redan är över henne, och att det ''var sista spiken i kistan'' och att hon väntat på att jag skulle börja skriva till henne igen och finna en lösning och ta tillbaka henne. Jag är helt krossad efter det, och någon energi eller glädje finns inte. För mig var sista spiken i kistan när hon gjorde slut, Detta gjorde jag även klart för henne.

Jag är inte alls över henne, allting påminner om henne. Hon nämnde nu idag att hon äcklas av hur jag beteer mig även fast hon redan dumpade mig efter att jag stod upp för att det inte var läge att flytta ihop. Nu känns det som jag får ännu mer svart på vitt att det blir konflikter med henne. Hon är så sjukt känslosam och går upp i affekt lätt. Jag fick sådan ångest och skrev ett långt meddelande att jag vill gärna försonas någon dag och kunna prata normalt men att det inte går när det blir samma visa om och om igen. och stängde sedan ner de sociala medierna helt och min telefon, även detta nämnde jag för henne.

Min fråga är, vad ska jag ta mig till? vad är det bästa att göra när man gärna vill kunna prata normalt någon dag utan att det ska bli konflikt och hetsigt?

Detta är sjukt jobbigt. Jag känner just nu att hon bara kör något spel med mig. och jag är känslomässigt vilsen.

Det känns nästan som det är jag som skrivit den här texten.
Jag var i exakt samma sits som dig för 3-4 månader sedan, hon lämnade mig - jag blev lessen, låg och mådde bara jävligt illa.

Mitt tips, mitt "knep" och mina metoder blev följande:

100 dagar och 100%
Detta var mitt mål, mina tankar och bara....mitt

Jag skulle upp till 100% igen.

* Började träna
* Meditera
* Skulle lära mig spela gitarr
* Promenerade enorma mängder

Visst fick jag dippar, men det var bara att kämpa sig igenom (vilket är jävligt lätt att säga till nån, men tro mig...det funkar)

För några veckor sedan så "föll bara liksom polletten ner"
Jag står framför spegeln och bara inser att - Det är hennes förlust, det är hon som gått miste om en jävligt bra kille.
Idag ser jag världen, kompisar och framför allt kvinnor på ett helt annat sätt
För 2 månader sedan blev jag mest bara äcklad över att nån annan skulle ta på henne...än mindre att jag skulle försöka stoppa in kuken i nån annan kvinna än henne?!

Märk nu väl att detta fungerade på mig och kanske inte alls har samma effekt hos dig...men grunden i sig är den samme.
Du måste upp ur detta destruktiva hål du är i...det är jobbigt med sorg, vilket många gånger kan vara lika med ett dödsfall.
Det är jobbigt...men du har tiden på din sida, och det kommer att bli bättre, tro mig.

En sak du absolut INTE ska göra är att;
* Älta och fundera om varför, och "tänk om jag hade så..."
* Dricka alkohol


Gå och prata med en psykolog, en bra polare...för allt detta måste ur ditt system innan du är "klar"


Lycka till!

Tack för ditt stöd!

Det är så i mitt fall att hon börjar höra av sig. Söker bekräftelse Och svar men samtidigt så vet jag att vi kommer att börja tjaffsa iallafall när det är så nära inpå. Har du några tips gällande detta? Hur ska jag förhålla mig till henne?

Tack för hjälpen återigen.

Det blir inte riktigt shysst mot dig och din självkänsla om jag ska sitta här och säga hur du ska agera gentemot henne.

Personligen tycker jag att man ska iaf alltid försöka att sträva efter att vara vänner med sina ex, kanske inte dom allra bästa vänner, men så till den grad att ni kan prata med varandra i normal ton, och föra en vettig dialog.
Jag har full förståelse och respekt att du har känslor kvar för henne, men om vi vänder lite på frågeställning...bara för att.

Imorgon kväll så skickar hon ett mess och skriver:
"Jag har insett mitt misstag och jag vill verkligen att vi försöker igen"

Eller:
"Det kommer aldrig bli du och jag igen...aldrig"


Ta en liten funderare på vilken du skulle vilja höra.

Vissa passar man bara inte ihop med.
Alla (med reservation för ändring då..) vill nog hitta den där "pusselbiten"...den person som man kan vara sig själv tillsammans med, den människa som känner på sig när du behöver en kram, en lapp i skon där det står jag älskar dig, matlådan med den där lilla burken lingonsylt hon gjorde kvällen innan, kaffe på sängen...eller bara en rejäl "men hur faan tänkte du nu..?!!

Är detta "hon" för dig..?


Jag bad mitt ex viska i mitt öra alternativ #1
Men det var mest bara för att jag skulle kunna gå vidare i livet.

Jag hade kunnat tänka mig försöka igen men då måste det ta sin tid. Jag måste först upp ur hållet. Mitt förtroende för relationen är bortblåst med tanke på att hon gjorde slut. Vet inte hur jag ska vara eller ens säga det till henne om vi skulle prata. Allt är bara så förvirrande och jobbigt.

Är du inte 100% ska du inte nånstans ge dig tillbaka i den relationen.
Gå som sagt till en bra kompis, en kurator eller en psykolog så att du verkligen får ur dig allt som ligger och tynger dig.
Visst går det att lösa på egen hand, men att verkligen prata ut om det är mer hälsosamt för dig...plus att du kanske lär dig lite mer om dig själv.

Betydde jag ingenting för dig eller?
Jaså redan hittat nytt?
Letar du redan nytt?
Fattar du inte att jag mår dåligt av det?
Du får mig känna mig värdelös!

Detta är typiskt kvinnliga härskartekniker när de märker att de inte har någon emotionellt kontroll över sitt ex längre. Ditt misstag var att prata med henne då det gav henne bekräftelse att hon fortfarande har kontroll.

Detta stämmer känns det som. Det är hemskt och påminner om allt som är dåligt. Ska jag sluta svara henne helt eller prata med henne en gång sen låta det vara ett tag? Eller för gott?

Om du fortfarande har starka känslor för henne trots allt så skulle jag förstå jag dig mycket mer.. det är ett helvete, och det gör ont och men stannar du kvar kommer hon få den ultimata bekräftelsen på att hon kan behandla dig som skit för att du kommer stanna kvar ändå. Hon kommer bryta ner dig, det är så kvinnor arbetar.

Mitt tips är att bryta kontakten totalt, ta bort henne från alla sociala medier och allt som påminner om henne.. go cold turkey, du kommer må skit några veckor, tänka på alla fina stunder och småsakerna som du gillar så mycket och känna begär att säga något, försöka prata ut, förklara.. men det kommer bara ge henne mer makt.

"You can never win an argument with a woman! Men have a need to make sense, women are just in it for distance and irritation"

Jag skulle gärna iallafall kunna prata med henne sansat någon gång i framtiden. Borde nog köra på detta. Känns bara jobbigt att behöva göra det. Allt jag har i tankarna är henne och de fina stunderna, framförallt stunderna i början som var så bra. Det är lätt att bli sentimental. Måste försöka vara stark nu.

Tack!

Vet precis vad du menar, du kommer bara må sämre om du fortsätter utsätta dig för henne. Du är LÅNGT från ensam med detta problem. Hoppas du kommer över henne snart, vill du diskutera det närmre är det bara skicka ett PM.

Men för fan, skit i henne bara. Hon verkar vara fruktansvärt jobbig. Du kommer ha det bättre utan henne.