Skulle du ha nåt emot att få ett autistiskt barn?

Går det inte ha sonen på institution?

Har jag sagt att du inte får lov att tycka vad du önskar? Jag tycker illa om liknelsen att autister är defekta och ditt perspektiv kring att du hellre önskar att dina barn gjort succé när de föds. Ifall du säger din åsikt i ett diskussionsforum får du vara beredd på att bli utmanad över dem också.

I många avseenden är i alla fall asperger ganska jämlikt eller tom. bättre än neurotypiska i förmåga och då är det en icke-fråga, men ifall det gäller lågfungerande autister som inte har någon förmåga skulle ju det resultera i en allvarlig nedgradering.

Visst, om man vill ha en knatte som aldrig blir fungerande i samhället och blir tvungen att gå på bidrag möjligtvis i resten av sitt liv. Detta funkar dock bara i bidragslandet Sverige.

Varför frågar du mig det?

Det är ingen som är ärlig när de säger så där, även om de kanske vill tro det. Jag tror du mer menar att många kanske säger att de inte skulle ha något emot det?

"jag önskar jag får ett barn med downs" är ju inte klokt.

Det beror ju helt på hur mycket omhändertagande barnet behöver. En del klarar sig bra utan en massa extrahjälp.

Jag och min sambo diskuterar det, även andra psykiska- och fysiska funktionshinder räknar vi in, eller i princip det man kan se inom abortgränsens ramar.

Är svårt. Hon vill verkligen inte. Jag säger att det hade känts så fel att ta bort ett barn pga det. Men efter att ha trffat personer med så många problem med myndigheter osv så verkar det livet vara en börda för alla.

Jag har 3 ungar. Min yngsta, nu 6 år, har en autismdiagnos. Autism grad 1, vilket innebär att hon behöver stöd, men inte omfattande stöd. Högfungerande autism. Exempelvis så har de anställt en extraresurs till hennes dagisavdelning för att avlasta fröknarna.
Hon är krävande på en helt annan nivå än mina äldre barn. Hon har svårt för förändringar, svårt med språket, svårt att umgås med andra barn. Hon sitter oftast själv och leker med sitt vid sidan av de andra. Det är inget hon mår dåligt av nu iaf. Jag brukar fråga henne: hur har det gått på dagis idag? Har du lekt med nån kompis:
Hon: nej tack, jag leker själv.

Men jag skulle inte byta henne nåt nåt annat. Hon är en fantastisk individ. Snäll och omtänksam på sitt vis. Men också svår och krånglig givetvis. Men skulle inte ens önska bort hennes diagnos, för känner att hon inte skulle va hon utan den.
H

Har du ett barn med funktionsvariation så är den enkla verkligheten att du kommer inte att leva det familjeliv du har tänkt dig eller föreställt dig.

Ställd inför frågan om du skulle ha något emot att dina egna förväntningar och förhoppningar på familjelivet aldrig kommer att uppfyllas så svarar nog de flesta att de inte skulle vilja offra dem. Men om du klarar av att lägga dina förväntningar åt sidan och anpassa dig till verkligheten så innebär det inte nödvändigtvis ett sämre eller mindre uppfyllande liv, och i de flesta fall blir det inte som man har föreställt sig med neurotypiska barn heller.