__________________
Senast redigerad av Flickfotograf 2020-09-09 kl. 17:06.
Senast redigerad av Flickfotograf 2020-09-09 kl. 17:06.
Citat:
För att något "stämmer bra in", så behöver en person nödvändigtvis inte ha en diagnos. Denna form av diagnoser ställs av professionella inom psykiatrin. Inte av lekmän.
Ja, jag hittar ingen statistik över att histrioniskt personlighetssyndrom skulle vara den vanligaste diagnosen av diagnoser inom personlighetssyndromssfären. Jag tror fortsatt att EIPS är vanligare (emotionell instabilt personlighetssyndrom). Jag hittade lite statistik från Wikipedia (kanske inte världens bästa källa alla gånger, men ändå), skickar med ett citat:
"Det föreligger metodiska problem med att bedöma andelen personer med personlighetsstörning. Flera undersökningar om detta bygger på självuppskattningar av den egna personligheten. Andelen personer med personlighetsstörning i befolkningar, varierar mellan 6% och 22%. En svensk undersökning gav att 11% lider av en personlighetsstörning.[9]
Vilka diagnoser som är vanligast korrelerar med åldern. Hyperemotionella störningar är vanligare bland yngre vuxna än hos äldre. Personlighetsstörningar förekommer oftare hos personer som aldrig haft långa kärleksrelationer, än hos personer som varit gifta länge, och oftare bland missbrukare.[9]
Män lider oftare av antisocial personlighetsstörning (psykopati), paranoid personlighetsstörning och tvångsmässig personlighetsstörning än kvinnor, och kvinnor oftare av borderline personlighetsstörning och osjälvständig personlighetsstörning.[9][10] Kvinnor har oftare histrionisk personlighetsstörning än män.[11]" Källa: Wikipedia.
Om du har träffat kvinnor som uppträder så, så behöver de ju inte ha någon diagnos. Olika situationer kan få folk att bete sig på olika vis. På jobbet/skolan: sakligt, rationellt. Hemma hos familjen: snällt, omtänksamt och välartat. På krogen med alkohol innanför blusen: teatraliskt och överdrivet etc. Med pojkvännen i en konfliktsituation: Känslolivet instabilt.
Vi alla människor har alla möjliga olika sidor och vad vi möter/vilka kontext vi är i samt vilka vi umgås med (och vad dessa möten frambringar av sidor hos oss) har naturligtvis betydelse för vilka sidor vi kommer visa upp. Så man ska vara försiktig som lekman med att tro att folk har en viss diagnos, det är som sagt professionella inom psykiatrin som ställer dessa diagnoser och det sker efter ett visst regelverk/diagnostisk utredning. Precis som med vilka andra diagnoser som helst (somatiska diagnoser etc.).
Ja, jag hittar ingen statistik över att histrioniskt personlighetssyndrom skulle vara den vanligaste diagnosen av diagnoser inom personlighetssyndromssfären. Jag tror fortsatt att EIPS är vanligare (emotionell instabilt personlighetssyndrom). Jag hittade lite statistik från Wikipedia (kanske inte världens bästa källa alla gånger, men ändå), skickar med ett citat:
"Det föreligger metodiska problem med att bedöma andelen personer med personlighetsstörning. Flera undersökningar om detta bygger på självuppskattningar av den egna personligheten. Andelen personer med personlighetsstörning i befolkningar, varierar mellan 6% och 22%. En svensk undersökning gav att 11% lider av en personlighetsstörning.[9]
Vilka diagnoser som är vanligast korrelerar med åldern. Hyperemotionella störningar är vanligare bland yngre vuxna än hos äldre. Personlighetsstörningar förekommer oftare hos personer som aldrig haft långa kärleksrelationer, än hos personer som varit gifta länge, och oftare bland missbrukare.[9]
Män lider oftare av antisocial personlighetsstörning (psykopati), paranoid personlighetsstörning och tvångsmässig personlighetsstörning än kvinnor, och kvinnor oftare av borderline personlighetsstörning och osjälvständig personlighetsstörning.[9][10] Kvinnor har oftare histrionisk personlighetsstörning än män.[11]" Källa: Wikipedia.
Om du har träffat kvinnor som uppträder så, så behöver de ju inte ha någon diagnos. Olika situationer kan få folk att bete sig på olika vis. På jobbet/skolan: sakligt, rationellt. Hemma hos familjen: snällt, omtänksamt och välartat. På krogen med alkohol innanför blusen: teatraliskt och överdrivet etc. Med pojkvännen i en konfliktsituation: Känslolivet instabilt.
Vi alla människor har alla möjliga olika sidor och vad vi möter/vilka kontext vi är i samt vilka vi umgås med (och vad dessa möten frambringar av sidor hos oss) har naturligtvis betydelse för vilka sidor vi kommer visa upp. Så man ska vara försiktig som lekman med att tro att folk har en viss diagnos, det är som sagt professionella inom psykiatrin som ställer dessa diagnoser och det sker efter ett visst regelverk/diagnostisk utredning. Precis som med vilka andra diagnoser som helst (somatiska diagnoser etc.).
Du talar om allt det här för mig! Skäms på dig.
Det känns bekant, att man bara dömer ut folk när man får uppfattningen att man har bättre koll än alla andra och dessutom försöker briljera.
Att tänka är svårt så det är nog därför du gör det. Det stora problemet är att du inte förstår hur världen fungerar idag.
Jag har 30 års erfarenhet av att leva med personer som har narcissistisk personlighetsstörning så jag kan lova dig att jag vet mycket mer än dig.
Jag har läst om detta mycket mer om dig och jag har varit besatt av att förstå människorna som står mig så nära men som jag aldrig har kunnat relaterat till.
Vad har du att komma med?
Finns hela din överlevnadskurs på PDF?
Vad ska alla hundra miljontals barn som växer upp med störda vuxna människor eller individer som lever med en livsfarlig partner göra? Vänta på att de ska göra en utredning? Är alla människor så dumma för att förstå kunskapen du tycks besitta? De känner dem så pass bra och detaljerat och eftersom det handlar om överlevnad så behöver de inte utbilda sig till psykologer för att förstå vilka de är. De vet ju vilka de är men om det nu är så viktigt att man behöver ställa en diagnos för att hålla sig vid liv; så kan man få hjälp av psykologer som har kunskapen. Mycket lättläst svenska Sherlock.
Det är en sak att man bara småpratar lite, men
jag har haft liknande diskussioner och nu avslutar jag den åt dig. Det finns många människor som förskönar psykopater men jag är inte en av dem.
Tillbaka till topic.
Majoriteten med denna störning är kvinnor. Vi kan kalla de för attention whores eller drama queens. Om människor har tendenser och beter sig på ett visst sätt som är skadligt för andra så är det ett problem. Då spelar ju det egentligen inte någon roll om personen har en personlighetsstörning.
Män vill inte ha nånting med dessa kvinnor att göra så detta är mycket relevant.
__________________
Senast redigerad av Vermillions 2020-09-10 kl. 04:14.
Senast redigerad av Vermillions 2020-09-10 kl. 04:14.
Citat:
Du talar om allt det här för mig! Skäms på dig.
Det känns bekant, att man bara dömer ut folk när man får uppfattningen att man har bättre koll än alla andra och dessutom försöker briljera.
Att tänka är svårt så det är nog därför du gör det. Det stora problemet är att du inte förstår hur världen fungerar idag.
Jag har 30 års erfarenhet av att leva med personer som har narcissistisk personlighetsstörning så jag kan lova dig att jag vet mycket mer än dig.
Jag har läst om detta mycket mer om dig och jag har varit besatt av att förstå människorna som står mig så nära men som jag aldrig har kunnat relaterat till.
Vad har du att komma med?
Finns hela din överlevnadskurs på PDF?
Vad ska alla hundra miljontals barn som växer upp med störda vuxna människor eller individer som lever med en livsfarlig partner göra? Vänta på att de ska göra en utredning? Är alla människor så dumma för att förstå kunskapen du tycks besitta? De känner dem så pass bra och detaljerat och eftersom det handlar om överlevnad så behöver de inte utbilda sig till psykologer för att förstå vilka de är. De vet ju vilka de är men om det nu är så viktigt att man behöver ställa en diagnos för att hålla sig vid liv; så kan man få hjälp av psykologer som har kunskapen. Mycket lättläst svenska Sherlock.
Det är en sak att man bara småpratar lite, men
jag har haft liknande diskussioner och nu avslutar jag den åt dig. Det finns många människor som förskönar psykopater men jag är inte en av dem.
Tillbaka till topic.
Majoriteten med denna störning är kvinnor. Vi kan kalla de för attention whores eller drama queens. Om människor har tendenser och beter sig på ett visst sätt som är skadligt för andra så är det ett problem. Då spelar ju det egentligen inte någon roll om personen har en personlighetsstörning.
Män vill inte ha nånting med dessa kvinnor att göra så detta är mycket relevant.
Det känns bekant, att man bara dömer ut folk när man får uppfattningen att man har bättre koll än alla andra och dessutom försöker briljera.
Att tänka är svårt så det är nog därför du gör det. Det stora problemet är att du inte förstår hur världen fungerar idag.
Jag har 30 års erfarenhet av att leva med personer som har narcissistisk personlighetsstörning så jag kan lova dig att jag vet mycket mer än dig.
Jag har läst om detta mycket mer om dig och jag har varit besatt av att förstå människorna som står mig så nära men som jag aldrig har kunnat relaterat till.
Vad har du att komma med?
Finns hela din överlevnadskurs på PDF?
Vad ska alla hundra miljontals barn som växer upp med störda vuxna människor eller individer som lever med en livsfarlig partner göra? Vänta på att de ska göra en utredning? Är alla människor så dumma för att förstå kunskapen du tycks besitta? De känner dem så pass bra och detaljerat och eftersom det handlar om överlevnad så behöver de inte utbilda sig till psykologer för att förstå vilka de är. De vet ju vilka de är men om det nu är så viktigt att man behöver ställa en diagnos för att hålla sig vid liv; så kan man få hjälp av psykologer som har kunskapen. Mycket lättläst svenska Sherlock.
Det är en sak att man bara småpratar lite, men
jag har haft liknande diskussioner och nu avslutar jag den åt dig. Det finns många människor som förskönar psykopater men jag är inte en av dem.
Tillbaka till topic.
Majoriteten med denna störning är kvinnor. Vi kan kalla de för attention whores eller drama queens. Om människor har tendenser och beter sig på ett visst sätt som är skadligt för andra så är det ett problem. Då spelar ju det egentligen inte någon roll om personen har en personlighetsstörning.
Män vill inte ha nånting med dessa kvinnor att göra så detta är mycket relevant.
Haha!
Nej, jag tror inte att jag vet mer än dig. Detta är ett anonymt forum så varken du eller jag vet något om den andra, inte sant? Så det vore ju dumt av mig att tro att jag vet mer än dig och även dumt av dig att tro att du vet mer än mig. Inte sant? Ingen av oss vet hur mycket den andra vet om saken. Jag bara undrar vart din statistik har kommit ifrån och visat vilka siffror jag har kunnat finna. Jag hittar nämligen inget om vilken diagnos inom personlighetssyndrom som är vanligast. Men de man hör mest om är EIPS och antisocialt personlighetssyndrom samt narcissistiskt personlighetssyndrom. Histrioniskt personlighetssyndrom hör man inte så mycket om, så jag har svårt att tro att så många diagnostiseras med denna diagnos.
Klart inte lekmän ska sätta diagnoser på folk. Det är professionella som ska sätta diagnoser på folk. Sedan kan lekmän absolut ha sina misstankar, det säger jag inget om. Men om du tex. misstänker att Beata har en diagnos, så är det inte samma sak som att Beata har en diagnos. För att Beata ska få en diagnos behövs en diagnostisk utredning av professionella. Hur skulle annars världen se ut, om alla springer runt och ställer diagnoser på varandra godtyckligt?
Man måste inte ha en diagnos på folk för att lämna en livsfarlig relation etc. Har en person ett illa beteende, så får man gå efter detta. Tex. beter sig Beata illa åt, så får man vidta åtgärder kring detta. Beata kanske har en diagnos, eller så har hon inte det. Ett illa beteende har hon iaf. och det räcker för att man kanske måste göra ett övervägande att lämna relationen. Eller kontakta socialen vid misstanke om att barn far illa. Det behöver man ingen diagnos på Beata för att göra.
O nej. Jag förskönar ingen. Jag tycker väl bara att lekmän ska hålla sig ifrån att ställa godtyckliga diagnoser på folk. Beter sig folk illa så räcker det gott och väl för att dra från en relation. Man behöver inte hitta på en diagnos på den som beter sig illa för det. Låt de professionella sätta diagnoser, det blir bäst så.
Ja, men det låter mycket bättre att kalla personer med vissa drag för drama queens. Det är ju ingen diagnos, men säger en del om vad man själv har sett för beteende hos personen i fråga.
Citat:
Så är det, metoo och dess hybris var spiken i kistan. Jag har aldrig i mitt snart 60-åriga liv sett så mycket vansinne som där man gräver fram 30+ åriga skeenden i dagsljus och dömer dem i detsamma dagens ljus. ..och så många kvinnor hängde på, som de alltid gör. Sanslöst. Jag har inte mycket respekt kvar för dagens västerländska kvinnor måste jag säga...
Du tänker aldrig att det verkligen måste ha varit tufft för dessa personer att bära på en riktigt tufft händelse i mer än 30 år? Så pass tuff att de minns den händelsen fortfarande 30 år senare och berättar om den.
Jag minns en dokumentär som gick för flera år sedan (kanske var det Kala Fakta) som såg över en välkänd/fin internatskola. En man som vid inspelningen såg ut att vara i över medelåldern berättade om ett fruktansvärt övergrepp han varit med om på denna internatskola i sin ungdom. Han hade fortfarande skador/problem efter händelsen (avföringsinkontinens bland annat). Bara att höra hans historia har satt djupa spår i mig. Jag led med honom när jag hörde hans historia och jag lider med honom nu, när jag tänker på densamma.
Så när gamla skeenden dyker upp i ljuset så pass långt efteråt, då kan iaf. jag verkligen förstå vilket lidande det måste ha varit för personerna under alla dessa år som de gått runt med sina sår och inte talat om dessa sår. Sedan har jag inte lyssnat så mycket på Metoo. Men antar att det finns historier där som är hemska. Och där folk har lidit länge. Tycker du inte att dessa människor har rätt att få sätta upp dessa historier i ljuset och känna att de får stöd från andra med liknande historier? Att få tala om en våldtäkt, eller vad man nu än har varit med om och dela denna berättelse med andra är för många människor läkande.
Sedan är det naturligtvis illa som det gick i vissa fall, där personer hängdes ut och dömdes på förhand. Vi har ett rättsväsende av en orsak. Alla har rätt att ses som oskyldiga tills motsatsen är bevisad.
Citat:
God kväll,
Problemet tog vid redan under 60-talet och har sedan dess multiplicerats, likt en cancer som sakta tar över kroppen, så har feminismen tagit över samhället, med resultat av att dagens generation inte längre är förmögna att skapa relationer och skaffa familj. Jag är idag själv 27 år, men redan under unga år insåg jag hur samhällets normer gjort det omöjligt för män att kunna lita på kvinnor. De allra bästa av män är idag singlar, och föredrar att ha det så. Män är idag inte intresserade av långvariga relationer, då riskerna med att skaffa en fru vida överstiger fördelarna.
Det första problemet vi ser idag är hur kvinnorna uppmuntras --av sina föräldrar, i skolan, och ute i samhället-- till att göra karriär. De skall studera, bli tävlingsinriktade, och sedan konkurrera med männen på arbetsmarknaden. En man kan givetvis inte älska en kvinna som han måste tävla med, och behöver ständigt hålla ena ögat öppet. Vaksam och orolig över vad kvinnan kan tänkas komma upp med för hyss. Istället för att förenas och gå samman, är de ute och tävlar med varandra på jobbet. Eftersom män är bättre på detta, tvingas de in i ett spel där kvinnorna ständigt fuskar. Orättvist spel skapar givetvis aversion gentemot kvinnorna. En arbetande kvinna är en lös kvinna, mannen kan omöjligt veta vilka relationer kvinnan har med andra män och till chefen på jobbet.
Kvinnan måste ständigt förtrycka sin kvinnliga natur om hon skall ut på arbetsmarknaden. Hon måste bli hård, tuff, aggressiv och manipulativ. Detta går helt emot hennes roll som moder och hemmafru. Konsekvensen av detta är att män tappar suget på att gå ut och jobba, eftersom alla platser ute i samhället är invaderade av kvinnor. Han tyr sig istället till porr, TV-spel och stannar i hemmet där han får vara ifred. Han håller kvinnor på avstånd, så att han skall slippa ha en motståndare i sitt eget hem, där han behöver få vila ut och återhämta sig.
En man kan inte känna kärlek för en kvinna som ständigt vill hävda sig och tävla mot honom. Kvinnornas intåg på arbetsmarknaden har gjort att kärlekslivet i västvärlden helt dött ut. Jag som kvinna har försökt att träffa män flertalet gånger, men finner ständigt att män är skadade av tidigare relationer, och inte längre kan lita på kvinnor. De är bittra och nedbrutna och frågar mig jämt om mitt arbete. Det finns överhuvud taget inte något annat som de vill diskutera med mig, annat än hur det går med min karriär. Tyvärr är många män idag lika vilseledda som kvinnor och förväntar sig att kvinnan skall vara tävlingsinriktad och satsa på sin självständighet.
Jag ser i dagsläget inte hur jag skall lyckas forma en meningsfull relation till en man som det ser ut idag. Istället ser jag massvis av vackra, kompetenta och duktiga män som är ensamstående, singlar eller separerade. Fantastiska män som mer än något annat förtjänar ett kärleksfullt hem och en familj, men som genom psykologisk krigföring och negativa erfarenheter väljer att avsäga sig detta.
Dessa hinder är stora och förödande, och jag funderar på vad vi kan göra för att skapa någon typ av förändring. Män tillåts inte längre vara män, och kvinnor har lurats till att agera som män sedan barnsben. Vilka åtgärder behöver tas för att vända denna subversiva utveckling, och hur har ni löst dessa så kallade "utmaningar" i era personliga liv? Vilka ytterligare hinder för familjebildande ser ni i er vardag?
Vänligen
Problemet tog vid redan under 60-talet och har sedan dess multiplicerats, likt en cancer som sakta tar över kroppen, så har feminismen tagit över samhället, med resultat av att dagens generation inte längre är förmögna att skapa relationer och skaffa familj. Jag är idag själv 27 år, men redan under unga år insåg jag hur samhällets normer gjort det omöjligt för män att kunna lita på kvinnor. De allra bästa av män är idag singlar, och föredrar att ha det så. Män är idag inte intresserade av långvariga relationer, då riskerna med att skaffa en fru vida överstiger fördelarna.
Det första problemet vi ser idag är hur kvinnorna uppmuntras --av sina föräldrar, i skolan, och ute i samhället-- till att göra karriär. De skall studera, bli tävlingsinriktade, och sedan konkurrera med männen på arbetsmarknaden. En man kan givetvis inte älska en kvinna som han måste tävla med, och behöver ständigt hålla ena ögat öppet. Vaksam och orolig över vad kvinnan kan tänkas komma upp med för hyss. Istället för att förenas och gå samman, är de ute och tävlar med varandra på jobbet. Eftersom män är bättre på detta, tvingas de in i ett spel där kvinnorna ständigt fuskar. Orättvist spel skapar givetvis aversion gentemot kvinnorna. En arbetande kvinna är en lös kvinna, mannen kan omöjligt veta vilka relationer kvinnan har med andra män och till chefen på jobbet.
Kvinnan måste ständigt förtrycka sin kvinnliga natur om hon skall ut på arbetsmarknaden. Hon måste bli hård, tuff, aggressiv och manipulativ. Detta går helt emot hennes roll som moder och hemmafru. Konsekvensen av detta är att män tappar suget på att gå ut och jobba, eftersom alla platser ute i samhället är invaderade av kvinnor. Han tyr sig istället till porr, TV-spel och stannar i hemmet där han får vara ifred. Han håller kvinnor på avstånd, så att han skall slippa ha en motståndare i sitt eget hem, där han behöver få vila ut och återhämta sig.
En man kan inte känna kärlek för en kvinna som ständigt vill hävda sig och tävla mot honom. Kvinnornas intåg på arbetsmarknaden har gjort att kärlekslivet i västvärlden helt dött ut. Jag som kvinna har försökt att träffa män flertalet gånger, men finner ständigt att män är skadade av tidigare relationer, och inte längre kan lita på kvinnor. De är bittra och nedbrutna och frågar mig jämt om mitt arbete. Det finns överhuvud taget inte något annat som de vill diskutera med mig, annat än hur det går med min karriär. Tyvärr är många män idag lika vilseledda som kvinnor och förväntar sig att kvinnan skall vara tävlingsinriktad och satsa på sin självständighet.
Jag ser i dagsläget inte hur jag skall lyckas forma en meningsfull relation till en man som det ser ut idag. Istället ser jag massvis av vackra, kompetenta och duktiga män som är ensamstående, singlar eller separerade. Fantastiska män som mer än något annat förtjänar ett kärleksfullt hem och en familj, men som genom psykologisk krigföring och negativa erfarenheter väljer att avsäga sig detta.
Dessa hinder är stora och förödande, och jag funderar på vad vi kan göra för att skapa någon typ av förändring. Män tillåts inte längre vara män, och kvinnor har lurats till att agera som män sedan barnsben. Vilka åtgärder behöver tas för att vända denna subversiva utveckling, och hur har ni löst dessa så kallade "utmaningar" i era personliga liv? Vilka ytterligare hinder för familjebildande ser ni i er vardag?
Vänligen
Du vill alltså införa en MENAliknande hederskultur i Sverige?
Tror du verkligen att det kommer göra att du får en av de där vackra fantastiska singlarna som inte vill ha dig nu?
Har du kontemplerat någon gång att anledningen till att du inte får de män du vill ha inte alls har med feminism att göra? Du kanske inte är bra nog för dem helt enkelt?
Om du sänker kraven lite och spelar i din egen liga så tror jag absolut att du kan hitta en go och redig man som varmt välkomnar den sortens relation du önskar
Citat:
Du tänker aldrig att det verkligen måste ha varit tufft för dessa personer att bära på en riktigt tufft händelse i mer än 30 år? Så pass tuff att de minns den händelsen fortfarande 30 år senare och berättar om den.
Jag minns en dokumentär som gick för flera år sedan (kanske var det Kala Fakta) som såg över en välkänd/fin internatskola. En man som vid inspelningen såg ut att vara i över medelåldern berättade om ett fruktansvärt övergrepp han varit med om på denna internatskola i sin ungdom. Han hade fortfarande skador/problem efter händelsen (avföringsinkontinens bland annat). Bara att höra hans historia har satt djupa spår i mig. Jag led med honom när jag hörde hans historia och jag lider med honom nu, när jag tänker på densamma.
Så när gamla skeenden dyker upp i ljuset så pass långt efteråt, då kan iaf. jag verkligen förstå vilket lidande det måste ha varit för personerna under alla dessa år som de gått runt med sina sår och inte talat om dessa sår. Sedan har jag inte lyssnat så mycket på Metoo. Men antar att det finns historier där som är hemska. Och där folk har lidit länge. Tycker du inte att dessa människor har rätt att få sätta upp dessa historier i ljuset och känna att de får stöd från andra med liknande historier? Att få tala om en våldtäkt, eller vad man nu än har varit med om och dela denna berättelse med andra är för många människor läkande.
Sedan är det naturligtvis illa som det gick i vissa fall, där personer hängdes ut och dömdes på förhand. Vi har ett rättsväsende av en orsak. Alla har rätt att ses som oskyldiga tills motsatsen är bevisad.
Jag minns en dokumentär som gick för flera år sedan (kanske var det Kala Fakta) som såg över en välkänd/fin internatskola. En man som vid inspelningen såg ut att vara i över medelåldern berättade om ett fruktansvärt övergrepp han varit med om på denna internatskola i sin ungdom. Han hade fortfarande skador/problem efter händelsen (avföringsinkontinens bland annat). Bara att höra hans historia har satt djupa spår i mig. Jag led med honom när jag hörde hans historia och jag lider med honom nu, när jag tänker på densamma.
Så när gamla skeenden dyker upp i ljuset så pass långt efteråt, då kan iaf. jag verkligen förstå vilket lidande det måste ha varit för personerna under alla dessa år som de gått runt med sina sår och inte talat om dessa sår. Sedan har jag inte lyssnat så mycket på Metoo. Men antar att det finns historier där som är hemska. Och där folk har lidit länge. Tycker du inte att dessa människor har rätt att få sätta upp dessa historier i ljuset och känna att de får stöd från andra med liknande historier? Att få tala om en våldtäkt, eller vad man nu än har varit med om och dela denna berättelse med andra är för många människor läkande.
Sedan är det naturligtvis illa som det gick i vissa fall, där personer hängdes ut och dömdes på förhand. Vi har ett rättsväsende av en orsak. Alla har rätt att ses som oskyldiga tills motsatsen är bevisad.
Jag vill bara säga att kom inte 30 år efteråt och kräv rättvisa i dagens ljus för orätter gjorda då.
..för övrigt har jag nog sett och upplevt mer lidande än dina kompisar. Jag växte upp som barnhemsbarn på -70 talet och allt vad det innebar.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera