Vad är det största konceptet som går att förstå?

En evighet är svårt att förstå, människor lever ju trots allt bara knappt hundra år och även om det kan påstås att universum är oändligt är det inte mycket av det vi kan se utan att det som med evigheten lär ske någon form av upprepning för eller senare så då är de ju kanske inte så stora i unikum heller?

Hur stort kan ett koncept vara utan att det blir för svårt för vem som helst att lätt försöka förstå intuitivt? Vad är det största konceptet som går att förstå sig på djupet i?

Hela existensen är ett koncept som går att förstå sig på, men vetskapen om den sanna teorin om allt innebär att ditt mänskliga psyke och ditt ego slutar vara gällande.

Kan inte du formulera om det där lite så att det går att begripa vad det är du försöker framföra?

En kul lek kan vara att titta på mängder med föremål och se hur stort antal hjärnan kan uppfatta och räkna utan att dela upp mängden i delmängder.
Att på studs se att en mängd innehåller 1, 2, 3 eller 4 föremål tycker nog dom flesta är lätt. Men kika på en mängd med 5 föremål. Oftast, och nästan undermedvetet, delar hjärnan upp den i en delmängd med 3 föremål och en delmängd med 2 när man ska uppskatta antalet. P.s.s. blir en mängd med sex föremål två stycken treor eller en fyra och en tvåa osv.

Hur stor mängd kan din hjärna instinktivt avgöra utan att reducera till delmängder.
Det är inte så många.


T.ex. hur många x är detta:

Oändligheten. Särskilt när den manifesteras som en rörelse inåt, som i von Kochs snöflinga!

"-It goes on forever -- and -- Oh, my God! -- it's full of stars!"

Är det någon som tänkt på bootstrapping vad gäller koncept? Hur går det att till exempel förstå ett koncept på djupet ifall man inte förstår vad "på djupet" är? Det är trots allt ett koncept och det verkar inte finnas något facit.

Hur vet man när man förstår ett koncept tillräckligt väl?

Det är en felformerad fråga. Den förutsätter att någon 'vet' och kan ses som en domare över frågan.

Att förstå det eller vad du inte förstår går att förstå, du kan erhålla ny kunskap och således förstå någonting du inte förstod innan du gjorde det, ganska självklart eller hur? Men det intressanta för trådens fråga är att du utöver att du kan förstå det du inte förstår genom att erhålla ny kunskap också kan förstå att det eller vad du inte förstår också potentiellt är gränslöst, om du förstår det så anser jag att du förstår en form av oändlighet och det är ju ganska "stort", kanske inte den "största" oändligheten om man ska förhålla sig strikt matematiskt till frågan då det finns olika stora oländigheter, men nu är denna fråga trots allt ställd i ett filosofiskt perspektiv och inte ett matematiskt.

För att spinna vidare lite så kanske det snarare handlar om att man har begränsad tid på sig då man förr eller senare kommer ställas inför det fenomenet vi kallar död och att det man kan förstå faktiskt har en gräns och inte är oändlig p.g.a det, men låt oss ponera att du skulle leva för evigt och hela tiden erhöll ny förståelse, skulle du till slut komma till en punkt där erhållit fullständig förståelse och när du gjort det fråga "förstår jag allt nu? Om du frågar dig själv det så betyder ju det att du inte gör det...

Så fråga dig själv "vad är det jag inte förstår?" och låt mysteriet utveckla sig.

Hur mycket förståelse man än samlar på sig så lämnar den medvetandet när kroppen går i graven. För den som läser är mitt förslag att undersöka vad som kommer först: Förståelse eller medvetandet i dess rena form. Den form som man kan uppleva genom att svara på frågan "är jag medveten?" från sin egen erfarenhet. Eller genom att meditera länge.

Sen kan man märka att det är den formen som ligger som bakgrund, att det är den som är vår naturliga del. För vi är kvar där även när allt annat försvinner i meditationen. Det vill säga, det är där man hamnar om man slutar ryckas med av tankarna. Det händer jämt under dagen för dom flesta så det kan vara värt att uppmärksamma.