Flashback bygger pepparkakshus!
  • 1
  • 2
2020-05-15, 00:42
  #1
Bannlyst
Jag är en person i yngre 20-årsåldern som känner att jag inte klarar av detta. Nu när vuxenlivet börjat på riktigt försvinner de oskyldiga och trygga ungdomsåren där man inte förstod sig på vad som egentligen hände i vår omvärld. Man var ute med kompisar och kanske roade sig en spontan natt utanför mcdonalds, träffade folk i skolan och stiftade nya bekantskaper från lågstadiet till universitetet och pratade om fotboll, äventyrslusta, åkte på ungdomsresor. En slags bubbla man kände sig trygg i som gjorde att man kunde uppskatta livet och avskärmade sig från allt det onda som hände runtomkring.

Nu är det jobb 5 dagar i veckan 9-17. Allting måste tas på allvar och seriöst. Minsta lilla feltramp och chefen kallar dig på möte. Kontorspolitik medarbetare emellan för att sedan komma hem till en tom lägenhet och sedan går allt på repeat dagen därpå. Jag känner mig redan gammal, åldern har tagit ut sin rätt av all pizza, godis, chips och läsk trots att jag är lång och smal. Ansiktet känns inte lika fräscht som för några år sedan. Den tidigare så slimmade jackan är nu välfylld av den muskelmassa som blandats bort av fett till följd av minskad metabolism samtidigt som jag mätt och belåtet på livet går med rak rygg, händerna bakom ryggen, sträckt överkropp och går ovanligt sakta på ett gubbigt sätt istället för att förmedla ett mer ungdomligt kroppsspråk. Känner att jag med nuvarande livssituation lika gärna kan ställa mig frågan om det ens var värt att komma till livet. Man fick leva 22-23 år på lånad tid för att sedan betala tillbaka det i 40 år.

I media läser man enbart om historiska och nya mord, misshandel, förnedringsrån, gärningsmän som knappt får något straff och där brottsoffer inte får upprättelse, politisk polarisering bland vanligt folk mellan höger och vänster världen över. Det som fick bägaren att rinna över var tisdagens terrordåd mot ett BB i Kabul där terrorister sköt värnlösa mödrar och nyfödda bebisar samtidigt som vi har "influencers" som vill spela viktiga på instagram och många andra som försöker visa ett så lyckligt, ytligt och materiellt liv som möjligt trots att de själva vet att det inte bringar lycka, men att det bara är en tävling mellan statusjagande människor som mer känns som en normalitet bland världens befolkning än tvärtom.

Jag ser ingen mening med detta längre. Det enda jag kan se framemot är KP presskonferens senast 30 juni 2020.
Citera
2020-05-15, 01:00
  #2
Medlem
Gör som jag. Stick utomlands och börja ett nytt liv.
Citera
2020-05-15, 01:03
  #3
Medlem
Oj låter som en depression. Sökt hjälp? Jag förstår att du blir deppig när du tänker tillbaka. Men så kommer du att känna senare om denna tiden också. Du kommer säkert ihåg bara det som var bäst också. Inte osäkerheten, finnarna, stress inför prov. Byt jobb. Studera. Lär dig nya saker. Skaffa en ny bästa vän. Sätt ett mål, en resa eller liknande. Gå med i ett sammanhang. Livet är långt ifrån över.
Citera
2020-05-15, 01:04
  #4
Medlem
revodnebs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av kajhahne
Jag är en person i yngre 20-årsåldern som känner att jag inte klarar av detta. Nu när vuxenlivet börjat på riktigt försvinner de oskyldiga och trygga ungdomsåren där man inte förstod sig på vad som egentligen hände i vår omvärld. Man var ute med kompisar och kanske roade sig en spontan natt utanför mcdonalds, träffade folk i skolan och stiftade nya bekantskaper från lågstadiet till universitetet och pratade om fotboll, äventyrslusta, åkte på ungdomsresor. En slags bubbla man kände sig trygg i som gjorde att man kunde uppskatta livet och avskärmade sig från allt det onda som hände runtomkring.

Nu är det jobb 5 dagar i veckan 9-17. Allting måste tas på allvar och seriöst. Minsta lilla feltramp och chefen kallar dig på möte. Kontorspolitik medarbetare emellan för att sedan komma hem till en tom lägenhet och sedan går allt på repeat dagen därpå. Jag känner mig redan gammal, åldern har tagit ut sin rätt av all pizza, godis, chips och läsk trots att jag är lång och smal. Ansiktet känns inte lika fräscht som för några år sedan. Den tidigare så slimmade jackan är nu välfylld av den muskelmassa som blandats bort av fett till följd av minskad metabolism samtidigt som jag mätt och belåtet på livet går med rak rygg, händerna bakom ryggen, sträckt överkropp och går ovanligt sakta på ett gubbigt sätt istället för att förmedla ett mer ungdomligt kroppsspråk. Känner att jag med nuvarande livssituation lika gärna kan ställa mig frågan om det ens var värt att komma till livet. Man fick leva 22-23 år på lånad tid för att sedan betala tillbaka det i 40 år.

I media läser man enbart om historiska och nya mord, misshandel, förnedringsrån, gärningsmän som knappt får något straff och där brottsoffer inte får upprättelse, politisk polarisering bland vanligt folk mellan höger och vänster världen över. Det som fick bägaren att rinna över var tisdagens terrordåd mot ett BB i Kabul där terrorister sköt värnlösa mödrar och nyfödda bebisar samtidigt som vi har "influencers" som vill spela viktiga på instagram och många andra som försöker visa ett så lyckligt, ytligt och materiellt liv som möjligt trots att de själva vet att det inte bringar lycka, men att det bara är en tävling mellan statusjagande människor som mer känns som en normalitet bland världens befolkning än tvärtom.

Jag ser ingen mening med detta längre. Det enda jag kan se framemot är KP presskonferens senast 30 juni 2020.

Skaffa dig en flickvän och något att leva för, barn är ett tips. Vad som händer i omvärlden kan du inte lasta dig för, vi bor här, de bor där. Ytlighet är skit, skaffa någon som tycker om dig för den du är. Inte för vad andra tycker om dig, eller din partner. Det är ditt liv som är viktigt, inte våra andras liv pga att du vill ha likes. Sociala medier är skit, dumpa snarast! Skaffa dig en umgängeskrets som betyder något för dig, inte för andra.
Citera
2020-05-15, 01:12
  #5
Medlem
You must be the change you want to see in the world - Gandhi

...börja med att byta jobb. Du trivs inte. Hitta något bättre som passar dig och där du kan känna engagemang.

Sluta åldersnoja. Slösa inte tid med det. Finns 65+ som känner sig yngre än känslorna du beskriver. Livet är mycket kort. Om du är 15 eller 65 spelar inte så stor roll. Du har mycket begränsad tid kvar i båda fallen. Gör något bra och kul av tiden du har.

Lycka till medmänniska, det kommer känns bättre för dig snart tror jag.
Citera
2020-05-15, 01:12
  #6
Bannlyst
Citat:
Ursprungligen postat av kimjon
Oj låter som en depression. Sökt hjälp? Jag förstår att du blir deppig när du tänker tillbaka. Men så kommer du att känna senare om denna tiden också. Du kommer säkert ihåg bara det som var bäst också. Inte osäkerheten, finnarna, stress inför prov. Byt jobb. Studera. Lär dig nya saker. Skaffa en ny bästa vän. Sätt ett mål, en resa eller liknande. Gå med i ett sammanhang. Livet är långt ifrån över.
Funderar på psykolog. Kan det funka? Är det dyrt?

Tack för dina perspektiv och tankar. De hjälper.
Citera
2020-05-15, 01:13
  #7
Bannlyst
Citat:
Ursprungligen postat av revodneb
Skaffa dig en flickvän och något att leva för, barn är ett tips. Vad som händer i omvärlden kan du inte lasta dig för, vi bor här, de bor där. Ytlighet är skit, skaffa någon som tycker om dig för den du är. Inte för vad andra tycker om dig, eller din partner. Det är ditt liv som är viktigt, inte våra andras liv pga att du vill ha likes. Sociala medier är skit, dumpa snarast! Skaffa dig en umgängeskrets som betyder något för dig, inte för andra.
Du har helt rätt. Jag är dock en incel.
Citera
2020-05-15, 01:16
  #8
Medlem
Riddarhusets avatar
Citat:
Ursprungligen postat av kajhahne
Jag är en person i yngre 20-årsåldern som känner att jag inte klarar av detta. Nu när vuxenlivet börjat på riktigt försvinner de oskyldiga och trygga ungdomsåren där man inte förstod sig på vad som egentligen hände i vår omvärld. Man var ute med kompisar och kanske roade sig en spontan natt utanför mcdonalds, träffade folk i skolan och stiftade nya bekantskaper från lågstadiet till universitetet och pratade om fotboll, äventyrslusta, åkte på ungdomsresor. En slags bubbla man kände sig trygg i som gjorde att man kunde uppskatta livet och avskärmade sig från allt det onda som hände runtomkring.

Nu är det jobb 5 dagar i veckan 9-17. Allting måste tas på allvar och seriöst. Minsta lilla feltramp och chefen kallar dig på möte. Kontorspolitik medarbetare emellan för att sedan komma hem till en tom lägenhet och sedan går allt på repeat dagen därpå. Jag känner mig redan gammal, åldern har tagit ut sin rätt av all pizza, godis, chips och läsk trots att jag är lång och smal. Ansiktet känns inte lika fräscht som för några år sedan. Den tidigare så slimmade jackan är nu välfylld av den muskelmassa som blandats bort av fett till följd av minskad metabolism samtidigt som jag mätt och belåtet på livet går med rak rygg, händerna bakom ryggen, sträckt överkropp och går ovanligt sakta på ett gubbigt sätt istället för att förmedla ett mer ungdomligt kroppsspråk. Känner att jag med nuvarande livssituation lika gärna kan ställa mig frågan om det ens var värt att komma till livet. Man fick leva 22-23 år på lånad tid för att sedan betala tillbaka det i 40 år.

I media läser man enbart om historiska och nya mord, misshandel, förnedringsrån, gärningsmän som knappt får något straff och där brottsoffer inte får upprättelse, politisk polarisering bland vanligt folk mellan höger och vänster världen över. Det som fick bägaren att rinna över var tisdagens terrordåd mot ett BB i Kabul där terrorister sköt värnlösa mödrar och nyfödda bebisar samtidigt som vi har "influencers" som vill spela viktiga på instagram och många andra som försöker visa ett så lyckligt, ytligt och materiellt liv som möjligt trots att de själva vet att det inte bringar lycka, men att det bara är en tävling mellan statusjagande människor som mer känns som en normalitet bland världens befolkning än tvärtom.

Jag ser ingen mening med detta längre. Det enda jag kan se framemot är KP presskonferens senast 30 juni 2020.
Du räknar upp massa dåliga saker i världen.
KP är tydligen bra.
Vad är det?
Citera
2020-05-15, 01:17
  #9
Medlem
revodnebs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av kajhahne
Du har helt rätt. Jag är dock en incel.

Det är bara att: gör om, gör rätt! Finns ingen mening med att ta livet av sig, fixa istället det liv du vill ha, eller det du kan leva med. Gör det och var nöjd med vad du åstadkommit! Alla kan inte vara Elon Musk!
Citera
2020-05-15, 01:46
  #10
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av kajhahne
Funderar på psykolog. Kan det funka? Är det dyrt?

Tack för dina perspektiv och tankar. De hjälper.

Du kan gå till vårdcentralen och betala 300 kr så hjälper de dig vidare. Vissa företag har hälsovård som bekostar privat. Det hjälper absolut. KBT eller samtalsterapi och i värsta fall seratoninhöjare.
Citera
2020-05-15, 03:04
  #11
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Aktien
Gör som jag. Stick utomlands och börja ett nytt liv.

Bästa rådet! Det är inget fel på världen, eller ens landet. Det är fel på människorna!
Citera
2020-05-15, 04:33
  #12
Medlem
Jag är 60+ och i den åldern börjar man liksom värdesätta VARJE DAG på ett sätt man inte gjorde som ung. Så TRIST att inte mognaden kommer före åldern:-)
En bra sak för mental hälsa är att INTE dagligen gå in på alla nyhetssajter och läsa om allt skit som händer OCH komma ihåg att tänka på att "goda nyheter inte är några nyheter"! Det händer mkt underbara saker varje dag överallt.
Citera
  • 1
  • 2

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in