Jag är en person i yngre 20-årsåldern som känner att jag inte klarar av detta. Nu när vuxenlivet börjat på riktigt försvinner de oskyldiga och trygga ungdomsåren där man inte förstod sig på vad som egentligen hände i vår omvärld. Man var ute med kompisar och kanske roade sig en spontan natt utanför mcdonalds, träffade folk i skolan och stiftade nya bekantskaper från lågstadiet till universitetet och pratade om fotboll, äventyrslusta, åkte på ungdomsresor. En slags bubbla man kände sig trygg i som gjorde att man kunde uppskatta livet och avskärmade sig från allt det onda som hände runtomkring.
Nu är det jobb 5 dagar i veckan 9-17. Allting måste tas på allvar och seriöst. Minsta lilla feltramp och chefen kallar dig på möte. Kontorspolitik medarbetare emellan för att sedan komma hem till en tom lägenhet och sedan går allt på repeat dagen därpå. Jag känner mig redan gammal, åldern har tagit ut sin rätt av all pizza, godis, chips och läsk trots att jag är lång och smal. Ansiktet känns inte lika fräscht som för några år sedan. Den tidigare så slimmade jackan är nu välfylld av den muskelmassa som blandats bort av fett till följd av minskad metabolism samtidigt som jag mätt och belåtet på livet går med rak rygg, händerna bakom ryggen, sträckt överkropp och går ovanligt sakta på ett gubbigt sätt istället för att förmedla ett mer ungdomligt kroppsspråk. Känner att jag med nuvarande livssituation lika gärna kan ställa mig frågan om det ens var värt att komma till livet. Man fick leva 22-23 år på lånad tid för att sedan betala tillbaka det i 40 år.
I media läser man enbart om historiska och nya mord, misshandel, förnedringsrån, gärningsmän som knappt får något straff och där brottsoffer inte får upprättelse, politisk polarisering bland vanligt folk mellan höger och vänster världen över. Det som fick bägaren att rinna över var tisdagens terrordåd mot ett BB i Kabul där terrorister sköt värnlösa mödrar och nyfödda bebisar samtidigt som vi har "influencers" som vill spela viktiga på instagram och många andra som försöker visa ett så lyckligt, ytligt och materiellt liv som möjligt trots att de själva vet att det inte bringar lycka, men att det bara är en tävling mellan statusjagande människor som mer känns som en normalitet bland världens befolkning än tvärtom.
Jag ser ingen mening med detta längre. Det enda jag kan se framemot är KP presskonferens senast 30 juni 2020.
Nu är det jobb 5 dagar i veckan 9-17. Allting måste tas på allvar och seriöst. Minsta lilla feltramp och chefen kallar dig på möte. Kontorspolitik medarbetare emellan för att sedan komma hem till en tom lägenhet och sedan går allt på repeat dagen därpå. Jag känner mig redan gammal, åldern har tagit ut sin rätt av all pizza, godis, chips och läsk trots att jag är lång och smal. Ansiktet känns inte lika fräscht som för några år sedan. Den tidigare så slimmade jackan är nu välfylld av den muskelmassa som blandats bort av fett till följd av minskad metabolism samtidigt som jag mätt och belåtet på livet går med rak rygg, händerna bakom ryggen, sträckt överkropp och går ovanligt sakta på ett gubbigt sätt istället för att förmedla ett mer ungdomligt kroppsspråk. Känner att jag med nuvarande livssituation lika gärna kan ställa mig frågan om det ens var värt att komma till livet. Man fick leva 22-23 år på lånad tid för att sedan betala tillbaka det i 40 år.
I media läser man enbart om historiska och nya mord, misshandel, förnedringsrån, gärningsmän som knappt får något straff och där brottsoffer inte får upprättelse, politisk polarisering bland vanligt folk mellan höger och vänster världen över. Det som fick bägaren att rinna över var tisdagens terrordåd mot ett BB i Kabul där terrorister sköt värnlösa mödrar och nyfödda bebisar samtidigt som vi har "influencers" som vill spela viktiga på instagram och många andra som försöker visa ett så lyckligt, ytligt och materiellt liv som möjligt trots att de själva vet att det inte bringar lycka, men att det bara är en tävling mellan statusjagande människor som mer känns som en normalitet bland världens befolkning än tvärtom.
Jag ser ingen mening med detta längre. Det enda jag kan se framemot är KP presskonferens senast 30 juni 2020.