Utbildningar där man inte har en tydlig väg med en titel kräver att man engagerar sig i näringslivet på något sätt så man skaffar sig relevant erfarenhet under studierna. Gjorde du det? Gissar på nej och att du bara flummade dig igenom den. Det handlar om vad man gör den till.
Många av dessa utbildningar gäller också att du har ett nätverk eller ett steg in redan. Ska man gå typ en idrottsutbildning kanske man redan ska vara engagerad och jobba för en klubb, i en större förening, jobba för ett gym o.s.v. Ingen utbildning som kommer ge stora pengar.
Jag är akademiker och trivs bra med mitt arbete i huvudsak. Jag är inte så nöjd med min lön i nuläget, dock kan den höjas genom att överge den offentliga sektorn för att arbeta som konsult på ett bemanningsföretag alternativt få en chefsposition. Däremot, även om jag skulle få en chefsposition eller konsultjobb tjänar man ändå ungefär lika mycket som en vanlig hantverkare som bara gått en enkel gymnasieutbildning. Nu är jag kvinna och hantverkaryrket är inget jag skulle klara av fysiskt eller tycka var det minsta intressant. Men ändå, det stör mig att mina manliga släktingar och vänner som saknar hjärnceller får mer i lön när jag har över 300 000 i studielån samt förlorad arbetsinkomst under studieåren.
Jag skulle aldrig välja att utbilda mig vidare på universitet om jag hade chansen att dra tillbaka klockan några år tills den tiden jag gick i gymnasiet. Då hade jag valt något arbetaryrke som betalar bra, och inte ens läst in högskolebehörighet. Jag hade gjort som alla andra elever på min skola gjorde då, bara copy-paste in alla svar till uppgifter från Wikipedia och skolka hälften av lektioner. Dessa fick ändå godkända betyg och nu är dem välbetalda medan jag som var den duktiga tjejen som hade A i alla ämnen blev den fattiga akademikern.
I sverige har vi ett klassamhälle. Underklassen är akademiker och överklassen är arbetare. Det är lite motsatt mot hur det ser ut i nästan alla andra länder.
Finns det några fler akademiker här som aldrig hade valt att utbilda sig om ni kunde välja om? Och ni som inte ångrar er trots att ni tjänar sämre än en lågutbildad hantverkare, vad motiverar er?
Ångrar det absolut inte även då jag har vänner som är outbildade och tjänar betydligt mer än vad jag gör.
1. Studietiden var nog den roligaste tiden, alla studentfester, alla engagemang inom föreningar, pluggperioder osv. Har varit sjukt lärorika och roliga.
2. Att ha utbildat sig har gjort mig klokare, man lär sig källkritik och jag har utvecklat mitt logiska tänkande. Folk är inte så smarta som man tror. Man omringas av andra kloka människor som delar samma intresse (om man valt plugg efter intresse dvs).
3. Jag gör det jag vill göra. Jag hade aldrig kunnat arbeta med det jag gör idag utan utbildning. Jag kan göra stora skillnader med min utbildning.
4. Utbildning har skapat en bra trygghet och frihet. I dessa svåra tider kommer jag inte ha svårt att skaffa ett nytt jobb. Jag kan även få åka och jobba utomlands med det jag pluggat om jag så vill, det blir enkelt för mig att skaffa jobb.
Det jag vill säga är att utbilda sig är mer än ett examensbevis. Man lär sig så himla mycket mer än vad man förväntat sig. Jag rekommenderar alla att studera (om de är osäkra på vad de vill göra i sitt liv än att bara jobba med något lågbetalt-jobb och slösa tid)
Visst händer det att man ångrar sig men det räcker att det regnar ute så inser jag hur lyckligt lottad jag är som har så lättsamt jobb dessutom hade jag varit tvungen att jobba ihjäl mig och kanske jobba svart för att få ekonomin att gå ihop
Du får det att låta som att du inte har reflekterat överhuvudtaget över det du har gått igenom utan du mer skyller på samhället, familj och dina personliga egenskaper.
Tro mig intelligensen är inte ditt problem att klara en universitetsutbildning utan din studieteknik. Att du valde ingenjör en gång till (även om du hade intresset som man kommer långt med) är väldigt märkligt när de har flest avhopp än alla program (vilket du borde veta) och kräver mycket disciplin och tid på studierna. Det skiljer mycket mellan programmen hur svåra kurserna är och vem man har lättast för vad så att du inte klarar universitetet är inte sant, utan mer att du inte klarar ingenjör på universitetet vilket skiljer sig otroligt mycket jämfört med tex lärare eller ssk.
Du kunde ha undvikit att bli en ”loser” om du hade gått nånting som du kunde ta dig igenom. Eller faktiskt tagit studierna seriöst och utnyttjat all hjälp man kan få. Om du nu lider av utbrändhet pga du faktiskt har pluggat 40+ tim i veckan så förstår man dig, men om det är pga du känner dig misslyckat och måste gå tillbaka till jobbet etc så får du rycka upp dig och finna motivation till att testa något annat.
Sjuksköterska var aldrig ett alternativ för mig och jag berättade om MIN universitetserfarenhet. Ville bara ge ett råd till yngre som inte är säkra på vad dom vill göra att undvika högre studier. Det finns gott om andra karriärsmöjligheter.
Alla akademiker som säger "jag är glad att jag slipper ta ett skitjobb för jag har sett vad bittra dessa människor är" snackar ju bara skit.
Har väl i princip känt mig tvingad av föräldrar och samhälle att gå en utbildning för att inte bli en loser. Men loser blev jag ändå. Dessutom utbränd/deprimerad nu och i princip helt oförmögen att plugga överhuvudtaget. Det som återstår är nog att återgå till ett av mina ickeakademiska arbeten för att få livslusten tillbaks.
Skulle aldrig råda mina barn att tvinga sig igenom en universitetsutbildning om dom inte känner sig 100% motiverade. Det ligger nog inte i tiden och i synnerhet inte om man bara vill tjäna pengar. De vänner jag har som är mest förmögna har allihopa hoppat av universitetsstudier (entreprenörer etc). Jag tror helt enkelt att det är mycket bättre att börja jobba så tidigt som möjligt med dagens alla möjligheter att utbilda sig internt, på egen hand etc.
Edit: Lite lustigt att de av mina vänner som mår sämst (utarbetade, äter antidepp etc) alla har 5-årig universitetsexamen och de som verkar nöjdast är de outbildade. Inte riktigt som man fick lära sig i grundskolan att det skulle bli.
När våra föräldrar växte upp var studier alltid en merit. Speciellt om man var arbetarklass och "aldrig fått chansen att studera".
Att folk skulle läsa på högskolan för att slippa vara arbetslösa kunde de inte föreställa sig. Eller att fysiskt eller psykiskt sjuka som inte får sjukersättning går en utbildning för att leva på CSN. Sen när utbildningen är slut är de fortfarande för sjuka för att jobba.
Citat:
Ursprungligen postat av thelivingrose
Den 16/2 i år startade du en tråd om att du går sjätte av sju terminer på socionomprogrammet, men på tre månader har du nu alltså läst in de två sista terminerna eftersom du nu skriver att du är nyexaminerad? Bra jobbat! Eller är det jag som missförstår något?
Samtidigt som högskolan varit stängd pga coronan... Man bör nog ta det mesta med en nypa salt.
Å andra sidan har asylindustrin länge gått på högvarv, så det förvånar mig inte om de anställer pärmbärare utan examen.
Citat:
Ursprungligen postat av Kosegutten
Idag finns det så många "akademikerutbildningar" så att de går 13 på dussinet och värdegrund verkar ha företräde framför hårda fakta och verklig kunskap. Värdegrundsarbete lönar sig endast för förkunnarna, ej för populasen. Dvs ungefär som präster och troende eller kommunistledare och deras följare.
Socionom är nog det närmaste det sekulära samhället kommer präster. Att få godhetsknarka på arbetstid och dela ut smulor till tiggare. En vacker dag kanske man startar ett alldeles eget HVB-hem.
Oj.
VAD har du läst för utbildning om du tjänar såpass dåligt att du anser dig vara underklass?
Jag har läst in två teoretiska examen ihop med en radda udda HP samt fått en del utbildningar via jobbet och drar in (enligt mig) jäkligt bra pengar för att arbeta i runda slängar 4 timmar per dag.
Slipper jobba helger, obekväma tider eller liknande så glider rätt nice genom livet med bra livskvalitet och hög lön.
Jag tyckte att min utbildning var väldigt givande och rolig (om man jämför med grundskolan eller gymnasiet). Jag fick sedan ett helt OK jobb med OK lön och har inte behövt jobba speciellt hårt och har inga ambitioner att göra det heller.
Jag är väldigt osäker om jag hade haft det lika slappt och bra lön om jag inte hade en utbildning eller ett vettigt CV.
Däremot, även om jag skulle få en chefsposition eller konsultjobb tjänar man ändå ungefär lika mycket som en vanlig hantverkare som bara gått en enkel gymnasieutbildning. Nu är jag kvinna och hantverkaryrket är inget jag skulle klara av fysiskt eller tycka var det minsta intressant. Men ändå, det stör mig att mina manliga släktingar och vänner som saknar hjärnceller får mer i lön när jag har över 300 000 i studielån samt förlorad arbetsinkomst under studieåren.
Jag tror det handlar mer om att du tycker dig vara för fin för att jobba som hantverkare.
Jag har en kvinnlig kollega på mitt hantverksjobb som tjänar mer, är roligare och helt säkert vackrare än dig.
Saknar hjärnceller va ? Släng fram vilket frågespel som helst så ska jag förnedra dig så hårt att du aldrig mer öppnar käften din slasa.
Jag tror det handlar mer om att du tycker dig vara för fin för att jobba som hantverkare.
Jag har en kvinnlig kollega på mitt hantverksjobb som tjänar mer, är roligare och helt säkert vackrare än dig.
Saknar hjärnceller va ? Släng fram vilket frågespel som helst så ska jag förnedra dig så hårt att du aldrig mer öppnar käften din slasa.
Varför hamnar du i en sådan försvarsställning och går till personangrepp? Personen ifråga har skrivit att hon inte är intresserad av hantverksyrket. Vad är det för fel på det?
Jag är akademiker och trivs bra med mitt arbete i huvudsak. Jag är inte så nöjd med min lön i nuläget, dock kan den höjas genom att överge den offentliga sektorn för att arbeta som konsult på ett bemanningsföretag alternativt få en chefsposition. Däremot, även om jag skulle få en chefsposition eller konsultjobb tjänar man ändå ungefär lika mycket som en vanlig hantverkare som bara gått en enkel gymnasieutbildning. Nu är jag kvinna och hantverkaryrket är inget jag skulle klara av fysiskt eller tycka var det minsta intressant. Men ändå, det stör mig att mina manliga släktingar och vänner som saknar hjärnceller får mer i lön när jag har över 300 000 i studielån samt förlorad arbetsinkomst under studieåren.
Jag skulle aldrig välja att utbilda mig vidare på universitet om jag hade chansen att dra tillbaka klockan några år tills den tiden jag gick i gymnasiet. Då hade jag valt något arbetaryrke som betalar bra, och inte ens läst in högskolebehörighet. Jag hade gjort som alla andra elever på min skola gjorde då, bara copy-paste in alla svar till uppgifter från Wikipedia och skolka hälften av lektioner. Dessa fick ändå godkända betyg och nu är dem välbetalda medan jag som var den duktiga tjejen som hade A i alla ämnen blev den fattiga akademikern.
I sverige har vi ett klassamhälle. Underklassen är akademiker och överklassen är arbetare. Det är lite motsatt mot hur det ser ut i nästan alla andra länder.
Finns det några fler akademiker här som aldrig hade valt att utbilda sig om ni kunde välja om? Och ni som inte ångrar er trots att ni tjänar sämre än en lågutbildad hantverkare, vad motiverar er?
Om du är missnöjd med lönen, varför utbildar du inte dig bara om? Eller vidareutvecklar dina kompetenser och kunskaper så att du får bättre lön?
Jag är personligen nöjd med det jag utbildat mig. Har rätt bra lön och löneutvecklingen för mitt yrke är bra. Jag tjänar definitivt mer än mina gamla klasskompisar som är hantverkare osv. Dock är inte lönen allt. Det måste vara intellektuellt stimulerande för mig.
Sedan är det synd att många inte förstår att få utbildning är inte lika med hög lön. Det handlar om utbud och efterfrågan.
__________________
Senast redigerad av Ducadream 2020-05-12 kl. 15:37.
Varför hamnar du i en sådan försvarsställning och går till personangrepp? Personen ifråga har skrivit att hon inte är intresserad av hantverksyrket. Vad är det för fel på det?
Ingen försvarsställning. Kärringen skrev att en kvinna inte klarar av ett hantverksjobb vilket är fel. Ts angrep hela gruppen hantverkare och kallade dem hjärndöda.
Även detta är fel. Jag skulle tro att en genomsnittlig snickare har högre iq än en genomsnittlig socionom.
Rätt magstarkt att sitta på ett skattefinansierat jobb och dela ut pengar till drägg och sen kräva ännu mer betalt.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!