Jag är 22 år. Borde jag gå i kloster?

Jag har det mesta man kan begära av livet. Jag har vuxit upp i en trygg familj, mina föräldrar har mycket pengar, jag har alltid klarat mig bra i skolan. Jag är tacksam för allt det där och medveten om att mitt liv rent objektivt är bättre än hur 99% av alla människor som någonsin levt hade det - men jag är inte lycklig - jag är så likgiltig inför allt. Ingenting känns meningsfullt. Jag försöker fylla dagarna med spännande och unika möten och upplevelser. Jag sätter upp mål som jag strävar efter att uppfylla. Ändå är det som att jag är uttråkad... det känns som att jag väntar på någonting... någonting som jag vet aldrig kommer.

Jag är gay så jag lär aldrig få några barn. Det mest basal syftet med min existens är således utsuddat.

Jag överväger därför att inom ett par år - såvida inget betydande inträffar, ta klosterlöften och lämna det världsliga livet bakom mig. Överge allt. Vänner, familj, bekvämligheter, drömmar om lycka och framgång.

Jag har aldrig övervägt självmord. Det är ett för smärtsamt uppbrott.
jag vittrar hellre bort.

Varför frågar du när svaret är klart.

Vad är det du väntar på som du känner aldrig kommer?

Vad hade kunnat göra att ditt liv kändes mer meningsfullt och spännande för dig?

Du är ung, jag tror att du håller på att finna vad meningen med ditt liv är, den vägen kan ibland vara svår och förvirrande och det är normalt att bli deprimerad tills man funnit vad man är menad för att göra. Alla människor behöver ett syfte och ett mål dom ska nå "tillslut" vad är ditt mål tror du? Vad tycker du annars om att göra och vad är du bra på? Det är inget fel med att gå i kloster och att börja tänka i dom banorna, du verkar söka harmoni? Har du provat meditera och kanske yoga? Hur var din psykiska hälsa innan du började känna såhär? Fanns det saker du mådde mycket dåligt över som du gick och grubblade över mycket?

Du kan ju adoptera eller finna surrogatmamma. Så möjligheten är ju inte helt borta.

Vad är det du tror du ska finna i ett kloster?

Tycker att det låter som en bra ide.
Tror inte att du får några vidare svar, men har hört talas om någon form av kloster-ost som låter lockande. OM du hamnar där så kan du väll iallafall skvallra hur bra den är.
Är lite av en "ostoman" så hade gärna velat veta!

Vad hindrar dig från att skaffa barn?

Det är nog det som är det tuffa för folk som glidit igenom livet på en räkmacka behöver inte ta några riktiga utmaningar och xå blir det tråkigt.
Men du skulle faktiskt kunna prova att gå i kloster på prov för att känna hur det känns. Jag vet att dd bl.a. i den grekortodoxa religionen förekommer att man går i kloster nåt år för att pröva.
Har ett kloster vi brukade besöka började 1990, då var det 2 nunnor besökt samma ställe flera ggr. men runt 2000 började de bli fler och vi pratads med abedissan som var 1 av de ursprungliga nunnorna och hon beskrev att det började dyka upp fler och fler från olika länder, var tillbaka 2010 och då fick vi inte komma in med abedissan kom ut och bjöd på vatten och konserverad frukt som vanligt, och berättade då att de hade 40 nunnor i klostret de flesta unga och att vissa stannade nåt eller några år men minst 10 varit där över 10år utöver henne själv.
Så det kanske vore nåt för dig att prova.

Han är en stjärtgosse, kråkfjäder, bajspropp! Kärt barn har många namn...
Då ska man inte ha barn, eftersom man måste köpa dom!

Äh, det går väl fint att skaffa barn med nåt flatpar. Då kan han ju få känna att generna förs vidare och kanske bli lite lyckligare. Maken till deppig trådstart får man leta efter.

Slösa bort livet på någon religiös skit känns mer meningslöst än att tex kolla på repriser på TV6.

Har du provat försöka hjälpa andra? Tex arbeta ihop pengar och bygga ett härbärge för folk som hamnat snett, och som inte råkar tillhöra några av de nu politiskt prioriterade folkgrupperna?

Att leva i harmoni, är det viktigaste i livet för att man ska må bra och är lugnt bättre än att kolla repriser på TV6 som inte ger någon som helst mening i ens liv förutom att man slösat värdefull tid utav sitt liv.

Annars är din idé som du skrev efter det, mycket bra Där snackar vi mening med livet!

Om du funderar på detta så skulle jag säga att det är en bra idé att testa några veckor/månad först, innan du bestämmer dig för om det är något för dig. Låter inte som det finns så mycket att förlora att se efter?

I övrigt låter du lite deprimerad, vilket såklart kan vara en signal om att du inte lever på ett meningsfullt sätt just nu.

Sedan finns det ju någon mellanväg, där du kanske kan leva ditt liv som du gör nu fast vid sidan ägnar dig åt att finna mening genom kloster eller vad nu din väg må vara.