KBT eller psykodynamisk terapi?

Jag har i princip vid varenda besök hos psykolog i vårdcentraler och psykiatrin enbart blivit behandlad med KBT. Jag har alltid tyckt att den behandlingsmetoden är väldigt ytlig och bygger ingen koppling mellan patient och behandlare. Det enda som sker är att behandlaren matar en med information, utan förståelse för ens personliga liv. Det är nästan som att läsa ur en akademisk bok för att sedan applicera kunskaperna på ett konkret och opersonlig nivå.

Är det bara jag som tycker att KBT är en "kall" form av behandling, där behandlaren pratar mer än vad patienten gör och där patienten blir behandlad som en "robot", dvs matas med en massa kommandon som bör utföras?

Är psykodynamisk något bättre och hur kan man erbjudas det? Har alltid velat pröva det, att få prata om sitt liv och höra åsikter snarare än att lyssna på en massa jävla kommandon för att omprogrammera hjärnan utan hänsyn till ens förflutna.

Det går inte att säga om KBT eller psykodynamisk terapi (PDT) är bättre, det varierar från person till person. KBT har visserligen bättre evidens, men det är för att det är mycket lättare att forska på.

Jag håller verkligen med om att KBT kan vara en kall och konstlad form av terapi, framför allt på vårdcentral där psykologerna inte har så mycket tid på sig att leverera en bra behandling. Men det passar jättebra för vissa patienter och vissa problem.

Med det sagt vill jag ändå slå ett slag för PDT. Om du hittar en terapeut som du klickar med så kan det göra underverk. Problemet är att du antagligen kommer att behöva gå privat, eftersom kraven på korta behandlingsinsatser gör att PDT-psykologer inte gärna jobbar på vårdcentral.