Citat:
Ursprungligen postat av
BINARY-CIS-PERSON
Ibland är du trygg i vissa umgängen och njuter av samvaron och å andra sidan är du osäker och otrygg i andra umgängen; alltså du känner ångest över att bli bedömd.
Ångesten tar sig uttryck i svettningar och nervositet samt rädsla för ögonkontakt.
Jag har också växt upp i en familj med mycket konflikter där föräldrarna var frånvarande/distanserade. Tror definitivt att ångesten har ett samband med uppväxtförhållanden.
Mycket stämmer in på det du skriver. Men hur blir man bättre på att balansera detta så att det blir likadant. Har ändå ha det här i många år nu och inte blir det bättre och inte sämre för den delen. Anledningen är ju också att när jag väl får ångest så blir jag mer orolig över att det ska synas. Vad för reaktion det ska få och får mer ångest då det börjar spinna.
Hur har du hanterat det?
Citat:
Ursprungligen postat av
Sinclare
Ångest är ett naturligt fenomen som uppstår när någonting skrämmer dig. Kroppen "gör sig redo" att hantera situationen genom att öka mängden stresshormoner i blodet. Din hjärna kan inte skilja på en rädsla som bygger på tankar eller ett verkligt hot.
Antagligen får du reaktioner på vissa situationer på grund av något du har varit med om som har skrämt dig tidigare i livet.
Försök att tänka ut vad det kan vara, kom till botten med varför situationen skrämmer dig! Efter du har kommit fram till vad det kan vara som skrämmer dig med situation bör du utmana dig själv att fullfölja situationen. Det kan öka din tilltro till dig själv och gör att din ångest minskar på sikt.
Fungerar inte detta och du anser att ångest påverkar din livskvalitet bör du uppsöka en vårdcentral, där kan de hjälpa dig att hitta rätt behandlingsmetod t.ex psykoterapi alt eventuell läkemedelsbehandling (psykoterapi rekommenderas alltid i första hand.
Lycka till!
Alltså jag har tendenser där det är helt bra ibland. Men det pendlar nästa dag kan jag va tillbaka på ruta ett igen och tycka att vad är det jag är rädd för liksom. Men det är helt korrekt på hur du skriver min ångest i början av ditt inlägg. Sen tycker jag inte det försämrar min livskvalite. Däremot att utveckla och använda min fulla kapacitet gör den. Då jag ändå vill vara i den sociala miljön. Jag trivs i den sociala miljön.
Men mycket ligger också i ögonkontakt.
Jag kan ibland vara fruktansvärt dålig på det. Det är inte min starkaste. När jag upplever att jag är bra ögonkontakt så känner jag mig säkrare i mig själv.