När familjen sviker och vänder ryggen.

Under två år har jag hjälpt min familj både ekonomiskt och icke ekonomiskt.
Utifrån min synvinkel så har jag personligen gått igenom en ekonomisk blodbad.

Nu när jag behöver lite hjälp ej av ekonomiskt karaktär så vänder alla mig ryggen och leker dumma.

Vet inte vad jag ska göra nu. Har en extrem ilska inom mig. Jag har agerat naivt och tagit beslut med hjärtat istället för med hjärnan.

Det är inte förrens nu som jag förstår att när det verkligen blir allvarligt och när det gäller så är man alltid alltid ensam.

Borde jag i framtiden betrakta min familj som icke familj?

Börjar fundera på att vi alla är djur som alltid ser till våran eget bästa? I mitt fall har jag inte agerat på det sättet vilket jag ångrar väldigt mycket.

Jag kan tänka mig att många av er har upplevt något liknande. Hur hanterade ni situationen?
Hur kommer man över ett sådan svek?

Det handlar inte om pengarna i sig utan om principer.

Rent generellt ska man inte säga upp bekantskapen med människor. I synnerhet inte familj. I ditt fall hade jag gått vidare men slutat att ställa upp för släktingarna i fråga.

Glöm inte heller att det är bättre att vara schysst och bjuda in till riktig vänskap än att gå med en konstant sköld uppe. Det finns gott om bra människor i världen. Men man måste ha i åtanke att de flesta är lojala mot få.

Jag tycker inte blodsband är en vettig anledning att stanna med sin familj. Däremot bör man tänka långt och länge före man överger någon.

Jag kan relatera med din ilska och besvikelse. Jag är en likande person, jag delar med mig. Av vissa får man inget tillbaka. Men jag tycker ändå det är värt att fortsätta vara generös. Min ilska och besvikelse försvann när jag insåg att alla inte är generösa och att det alltid är mitt egna val att hjälpa någon.

Du kan säkert ha en relation med din familj. Blanda aldrig in ekonomi igen bara.

Säger personen med nicket "aktiespekulanten". Det är väl svårt att säga något när man inte vet hur mycket pengar det handlar om och vad du tänker använda dessa till.

Det står alltså i ts att det inte rör sig om ekonomiskt hjälp.

Det står också:

Det är bara ett användarnamn.

Ja. Det står alltså EJ av ekonomisk karaktär.

Jag tycker du får konkretisera mer här.

Du tycker alltså att du ställt upp både ekonomiskt och på andra sätt i två års tid, nu när du behöver en tjänst vill ingen hjälpa till?

På vad sätt har du hjälpt till? Hur mycket pengar i runda slängar? Vad slags hjälp behöver du?

Det känns som att det finns ett spann här. Nånstans mellan att du hjälpt dem handla på Ica på vägen hem från jobbet och nu vill flytta hem igen på obestämd tid - till att du försörjt dem i två år och nu inte får hjälp med att vattna blommorna under en resa.

Har du sagt något till dem?

ca 120' kr.

Det stämmer, jag behövde en tjänst.

Dilemman här är, att jag känner mig lite utnyttjad.

Det låter som om du har haft höga förväntningar på att de ska hjälpa dig tillbaka, just för att du har hjälpt dem på olika sätt under de senaste åren. Om det är fallet, så har du på sätt och vis dig själv att skylla. Jag förstår att du känner dig utnyttjad. Men det är ditt eget fel att du kanske har haft för höga förväntningar om att få hjälp tillbaka.

Har du pratat med dem? Varför vill/kan de inte hjälpa dig? Och vad var det du ville ha hjälp med? Handlar det om en engångshändelse (det låter så), eller har det hänt flertal gånger under en längre period att de inte vill ställa upp?

Är det en engångshändelse och de har vettiga skäl till varför de inte kan hjälpa dig just vid tillfället när du frågade om hjälp, så kanske det är att överreagera en aning om du väljer att säga upp kontakten helt och hållet. Speciellt om du fattar ett beslut medan du fortfarande är förbannad och upprörd för att de inte hjälper till.