Har fastnat i livet (plugget)

Är högskolestuderande, tredje året på en fysik utbildning. Jag har diagnoserna aspergers, medelsvår depression, GAD och möjligtvis (självdiagnostiserat) PTSD. Jag tog antidepressiva, sertralin, i ungefär en månad men slutade några dagar sedan. Sedan jag börjat med medicinerna har min motivation försvunnit. Även nu när jag inte tar dem längre på flera dagar så är min motivation helt borta.

Problemet är att jag planerar att studera en dag. Istället så prokrastinerar jag. Jag tänker: jag ska inte gå ut för jag ska plugga. Jag ska inte träna för jag ska plugga. Jag ska inte göra [bla bla] för jag ska plugga. Och så slutar det med att jag varken får plugget gjort eller något annat. Bara suttit vid datorn hela dagen, 12 timmar.

Fattar inte vad jag ska göra. Känns som att jag inte gör någonting. Är bara fast. Jag planerar en del saker och förskjuter annat för att göra dessa. Istället prokrastinerar jag grovt och får inget gjort. Har i för sig alltid varit såhär men på senaste har jag inte ens pluggat alls.

Minns att Albert Einstein själv sade att efter intensiva studier i fysik vari allt skall pressas in i skallen hade han själv ingen lust att ens titta på ett tal på ett tag.

Enligt min läkare kan man inte ha både Aspergers och GAD :S

Så din läkare tycker att man inte kan vara inom autismspektrumet och ha svår ångest? Låter galet.

Hon menar på att ångest är en del av Asperger. Jag förstod inte heller.

Om du tar mediciner som tar bort motivationen helt som ej är livsavgörande som SSRI så prata med detta med din läkare.
För vissa funkar inte SSRI men att läka roten till det du är deprimerad över. Jag har kommit på varför jag har varit deprimerad. Då handlade acceptans för min del.

Ibland kan det vara så att vi kan ha uppfattningar att t.ex har vi inte ett eget hus, familj och bil så kan vi ej vara glada. Men kan egentligen vara ett hinder för att vara glad här och nu.

Genom meditation kan vi lättare se saker som dom är och vi kan genom meditation komma över rädslor, illusioner och hitta sig själv.

Det är brist på att lära människorna om just detta. För alla handlar det inte om materiella ting men ändå trots jag dom flesta som har uppfattningen att materiella ting, status och annat är att vara framgångsrik. Pengar är bra men lägger vi mycket av pengarna på materiella ting blir det negativt som vi ser runt om i världen.

Möjligtvis kan du börja jobba lite som du finner intresse av tills du hittar något du vill plugga till. Ditt välmående kan vara en period du behöver gå igenom för att må bra. Därför är jag personligen skeptiskt till mediciner i första hand, alltså SSRI.

Livet har både lidande och glädje. Utan det ena så finns inte den andra! Så att må dåligt till och från skall man ej fly från för det får oss att lida ännu mer.

Trots att vi alla gör det, ska man alltid vara "glad" hålla humöret uppe osv men ibland lider vi och behöver ej tyda på något fel i ens hjärna som är i obalans. Har hört flera fall av negativa effekter av SSRI medans hos andra kan det funka.


Har du provat alternativa vägar inom vården än SSRI? Man bör faktiskt läsa på hur SSRI skapar ett beroende och kan ta lååång tid för återhämtning om man skulle välja att sedan befria sig från SSRI.

har inget emot ssri. Absolut inte. Då det fungerar alldeles utmärkt för vissa, speciellt om personen har viljan att medicinera sig under en lång period, eventuellt hela livet. Psykiskt ohälsa är på riktigt och varför lider många mer än vad livet ger oss redan? Vi bör vara medvetna om detta. Det är enligt mig viktigt med att vi mår bra kollektivt då vi påverkar varandra och att individuell t vara glad är mycket svårt.
Kanske vi bör fundera lite på vad vi egentligen strävar efter? Är målet att göra ett rikt och ett land med mer makt på bekostnad av vårat välmående verkligen värt det?

Lycka till med allt! Du är inte ensam men att lida är inte något fel, eller ska de heller inte vara tabu. Vi alla lider och mår bra. Men vi tenderar att fly när vi mår dåligt och försöker fly känslan vilket gör känslan endast starkare


För mig är vänner o familj viktigt. Att kunna ha kul tillsammans är för mig viktigt. Att skratta och stötta varandra. Att få insikt av mina uppfattningar om vad som gör mig(o andra) glad var en del åt rätt håll. Vi kan kollektivt gå runt med en uppfattning att vara t.ex framgångsrik är viktigt, att äga mycket och ha massa objekt vi ej behöver men som kan skada våran natur.

Vill du plugga kan du plugga här och nu! Hade en liknande känsla med att träna och få en mer synliga muskler men hade ingen motivation för träna styrketräning ofta eftersom jag visste väl innerst inne att det inte kommer göra mig gladare. Som sagt och som jag förmedlar till alla vid tillfället är rätt att vara försiktig om våra uppfattningar. Kolla förmögna och kända i Hollywood USA. Flera mår extremt dåligt men ändå så fokuserar många på det och tappar ens inre fred

Ibland är våran uppfattning om vad som gör oss glada kan istället vara ett hinder för oss att vara just det här o nu! Samt att man ej kan vara glad hela tiden, ibland lider man och vi lär oss mycket av vårat lidande.


Blev en del skrivande men var skönt att få det sagt. Hoppas vi vågar bemöta våra eventuella felaktiga uppfattningar om vad som "kommer" göra livet bra i framtiden eller bli glad av.

Att plugga något man finner stort intresse för gör det mycket enklare att påbörja ens studier.

Det här kände jag igen mig i och tror fler gör det som studerar eller studerat. Mitt tips är att skapa rutiner, börja plugga med en vän, bestämmer man en tid behöver man helt enkelt passa den. Försök att gå upp tidigt även om du inte måste. Borsta tänderna vid 8, 9 även om du inte behöver förrän kl 13. Dra en dusch, ta en kort promenad innan du börjar plugga. Om du pallar, dra till uni och plugga själv, 2-3 timmar är bättre än 0. Eller vänd dig till studenthälsan som har kuratorer, det finns även hjälp att få på uni för att öka studiemotivation mm.

Otroligt svårt att genomföra dock, utifrån egna erfarenheter. Det finns inga genvägar än att bara slå bordet i näven och köra på.

Ändra attityden till kunskapsinhämtning. Verkligheten är inte vad du tror, och du kan ha för ineffektivt och kontrollerat tillvägagångssätt vid studier. Var öppen för nya ideer, ny kunskap. Låt studierna ta mer tid än vad du tror det ska ta. Öppna en bok och sitt och meditera ett tag för att göra dig mottaglig. Du sätter krokben för dig själv för det mesta.

Jag tror att läkaren har fel.


Källa: https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3809000/

Tackar! Ska ta upp det med min läkare vid nästa uppföljning.