Fermi paradox

Det är egentligen bara spekulation, tänk på mängden byggmaterial.

Efter att ha läst de länkar du uppgett är jag förvånad. För mig förefaller det väldigt optimistiskt. När jag tog en kurs i radioastronomi på universitetet så räknade vi lite på detta. Jag blev förvånad över hur höga effekter som behövdes. T.ex 50 000 W för att sända till Proxima Centauri om man lyssnar i nio timmar för att urskilja att signal finns i bruset. Faktorerna var många och kanske inte ideala men ändå.
Detektera en flygplans radar från någon av våra 1000 närmaste stjärnor och en 100 W laser på fyra ljusårs avstånd. Är nyfiken på hur dom räknade ut detta.

När vi nu ändå är inne på radiovågor så har jag själv tidigare gjort en lite uträkning enligt nedan. Som ni ser har vi varken nått speciellt långt och numera är dessa svaga signaler nästintill omöjliga att detektera från brus.

"Här kommer då ett räkneexempel på detta:

Första radiosändning på jorden skedde 1895, vilket är 125 år sedan så dessa har kunnat färdas 125 ljusår från jordklotet.
Dock skall vi vara medvetna att alla de signaler som skickas ut omnidirektionellt avtar med ca 6dB per avståndsdubbling. Detta innebär att de bara blir svagare och svagare för varje sekund som de rör sig ut i rymden.
Dvs signalen är 6dB svagare redan på 2 meters avstånd än den var vid 1 meter. Yterligare 6 dB vid 4 meter osv.

På 125 år hinner ljuset och signalen färdas i runda slängar 300 000 000 m/s * 3600s * 24 h*365 d *125 y = 1,18 *10^18 m

Räknar man på detta kommer vi fram till en signalförsvagning på ca 360 dB på dessa signaler vilket är sjukt mycket och kräver en enormt känslig mottagare för att ens detektera som något annat än just brus.

Här ser ni också varför det är så svårt för oss att ta upp signaler från annat möjligt intelligent liv.

De skulle behöva skicka sitt meddelande med en väldigt hög effekt.
De skulle behöva rikta denna signal med parabol eller motsvarande rakt mot oss på jordklotet under en tid.

Samtidigt måste vi ha en utrustning som då kan detektera denna signal och hålla denna riktad mot utskickade signalen i just rätt ögonblick.

För att fortsätta mitt resonemang kring sändareffekt ovan där signalen ju försvagats 360 dB under de 125 år den transporterats.

Låt säga att vi gör om detta experiment idag istället med den kraftigaste sändaren vi har på ca 2MW och även använder oss av parabol-antenner med en gain på fantastiska 40dB. Riktar vi denna signal ut i rymden och någon på 125 ljusårs avstånd skall ta emot denna om 125 år med en mottagande riktad parabol-antenn som även den har 40dBs förstärkning av signalen. Hur ser det ut då? Då har vi en signal som är 1*10-22 W som de på något mirakulöst sett skall kunna detektera från brus.

Detta håller inte, låt oss säga att vi bygger en Dyson-sfär och lyckas ta all effekt 3,864*10^26 W från vår sol och trycka in denna i vår sändare. Rikta den lika snävt som i parabolen ovan. Hur stark signal har vi på mottagarsidan då om de i sin tur har samma 40dBs parabaol? Jo, då kommer de ha en signal på 38,4 mW och denna går väldigt bra att detektera även om nu signalnivån gått från 3,84*10^26 W till 0,0384 W.

Problemet är att de 125 ljusåren i sammanhanget är en väldigt snäv radie runt klotet och det är kanske inte så sannolikt att vi har intelligent liv såpass nära. Vintergatan är 105700 ljusår i diameter som jämförelse. Vi har med andra ord lyckats skicka ut en extremt riktad signal i ca 1 promille av längden på vår galax och för att signalen ens skulle vara i närheten av vettig krävs det att vi använder all effekt som solen sprutar ut för experimentet.

Ta en stor badring med diameter 1 meter och låt den symblisera Vintergatan. Någonstans i ytterkanten i denna finns jorden, dra ett 1 mm tunt tunt streck i någon riktning. Så långt har signalerna från jorden nått på 125år."

På jordens avstånd från solen ger den en effekt per m² på ca
j = 1.4 kW/m²
(om ytan är vinkelrät mot solstrålarna).
Om all denna effekt/m² träffar insidan av en sfär, värms denna upp till en sådan temperatur T, att dess egen värmestrålning utåt är lika stor som det som kommer in. (All effekt från solen måste ju ut så småningom. Sfären kommer även stråla inåt men det mesta av den strålningen träffar bara andra delar av sfären, dvs med nettobidrag = 0).

Från Stefan-Boltzmanns lag (för svart kropp) har vi att
j = σT⁴
där σ är Stefan-Boltzmanns konstant. Dvs
T = ⁴√(i/σ) = ca 396°K = 123°C.

(Notera skillnaden mot en svartkroppsstrålande sfär med homogen temperatur, som strålar ut från en yta 4πr² som är 4 gånger större än solstrålarnas träffyta πr², varmed jämviktstemperaturen istället ges av
T = ⁴√(i/(4σ)) = 280°K = 7°C .)

Vilken radie R måste Dysonsfären ha för att T ska bli 300°K? j är omvänt proportionell mot R², dvs med
j₀=1.4 kW/m²
vid jordens avstånd
R₀=150 miljoner km
så ges j vid godtyckliga R av
j = j₀ (R₀/R)² .
Lös alltså för R
j₀ (R₀/R)² = σT⁴
...

Finns det någon bra sf om livet i en framtida Dysonsfär? Bara storleken på en sån är ju lite intressant i sig.

Äh, kollade lite själv och hittade långa listor här:
https://en.wikipedia.org/wiki/Dyson_spheres_in_popular_culture

Starmaker av Olaf Stapleton är iaf en riktig klassiker.

Som du förstår och avsåg, fattar jag inte ett skit av allt det där svamlet. Däremot har jag åsikter om ditt slutresultat. 123ºC låter rimligt för en normal yta ute i solskenet - det var ju trots allt det Apolloastronauternas rymddräkter skapades för. Gäller säkert även de aningen modernare på ISS, men där har jag inte direkt siffrorna klara för mig.

Men 7ºC? Det gäller alltså en ideal svartkropp i form av en boll - som mottar strålning på halva ytan vänd mot solen, och 7º skulle då vara nån medeltemperatur för hela bollen givet att den har perfekt intern termotransfer?

Jag minns att Bowl of Heaven av Gregory Benford och Larry Niven handlade om nåt liknande : )

Japp. Precis så.
"Svamlet" är inte svårare än att det skulle kunna vara en räkneuppgift i gymnasiefysik (N-linje).

Jag gick I-linje. Möjligen borde jag kunna räkna på matematiken men det som intresserar mig mer idag är hur folk motiverar slutsatser med annat än formler. Ifall de klarar av det. Självklart måste matematiken vara korrekt, men förutom kanske problemen med kvantumteorin ska det även vara logiska (och det är kvantumteorin, om man anammar konstigheterna).

Men i princip brukar jag utgå från logik snarare än matematik, vilket självklart inte alltid ger ett svar, men kan ofta indikera vad som inte är rätt svar - så att säga.

Men strunta i det nu, har redan kanske gapat för mycket om Starship baserat på logik (där nuvarande modeller inte duger till nånting alls), och om liv i universum och dess beståndsdelar. Vi får se om jag har fel där, innan jag ska göra fler, eh, förutsägelser.

Tills dess ska jag nog mest läsa och lära

[ Kanske borde jag ta upp att det jag gör är att vara en anti-Robin. Han har formler och svåra termer för allt, men de är sällan logiska. Jag undviker allt sånt utan försöker förenkla så mycket som går ]

har faktiskt inte stött på så mycket förutom hippierna i star trek. Ämnet om än teoretiskt är väldigt intressant. Som någon sa, om vi stöter på utomjordingar de första vi får kalla in är SF författarna och det ligger något i det.

Oavsett vad de påstår så vet man ju inte.

Det är egentligen konstigt att de aldrig testade gränserna med hjälp av våra riktigt långtbortflygande sonder.
Då hade det kunnat sändas signaler av olika styrkor, så att vi kunnat se hur och om och när det gick att detektera dessa.


För mig känns det som en allt för överdriven förhoppning med 16 ljusår, som i din länk.

Och i vilket fall som helst så borde de ju ändå - isf - begränsa sitt sökfält till att uteslutande söka av grannarna inom det avståndet, och inte längre bort.

Där är iaf initiativ som Breakthrough betydligt bättre än SETI eftersom man här väljer att fokusera på grannar istället för att söka på så avlägsna objekt som praktiskt möjligt.

JAg bryr mig liksom inte om det finns planeter runt stjärnor som är 700 miljoner ljusår bort.
Faktum är att jag faktiskt skiter i det.

Däremot så bryr jag mig väldigt mycket om våra närmaste grannar.
Låt säga ett gränsavstånd på tex 20 till 25 ljusår.
Och allt inom blivit kartlagt och djupfokuserat.


Jag menar, stör det inte fler än mig att man inte ens försökt kartlägga vår allra närmaste granne i rymden. Vore det inte liksom viktigare och mycket mera intressant än att bara göra något "svep" på löjligt avlägsna objekt.

Breakthrough har åtminstone fattat det.
Våra närmaste grannar Måste prioriteras.

Tänk bara om de hade satt Hubble-teleskop - och motsvarande - på Viking-sonderna som skickats så långt ut i rymden?
Ju närmare de kommer Alpha Centauri, ju bättre kan de ju se.

Vid detta laget hade de ju hunnit hitta allt från samtliga planeter i dt systemet, och säkert en del av månarna också.
Tänk bara att få ha en riktig optisk bild av en sådan planet ...
Deras version av Jupiter eller Saturnus tex ...

Fan vad eggande det hade varit isf.


---

Många av våra dagars teknikfantaster älskar ju att slå sig för bröstet och tro att vi minsann är så himla utvecklade.
Men, egentligen är vi ju på samma nivå som vi var på äldre stenåldern, innan vi vågade oss ut utanför kusterna.

Det är på samma nivå som vår rymdteknologiska utveckling befinner sig.
Fastlåst invid kusterna alltså.
Vi har ju bara åkt till den där jättestora "ön" som vi ser varje natt (månen), och vi kan inte ens åka tillbaka.
Än.

Det är fan kasst.
De gamla polynesierna vågade kasta loss och ge sig ut på stora havet - Stilla Havet - och de hittade varje enskild liten isolerad ö.
Det tog säkert tid.
Men de hittade och de flyttade dit.

Det är de vi måste ta efter.

Ja våra närmaste grannar bör helt klart kollas upp ordentligt, allihopa av dem faktiskt, inte nödvändigtvis för att vi tror att vi ska hitta något där utan mer av orsaker som att det skulle vara så förbannat skämmigt ifall vi har missat en helt bindgalen radioamatör mitt framför ögonen på oss,, det hade aldrig gått att förlåta…