Fermi paradox

Jag tror det hela handlar om de oändliga avstånden- och då menar jag verkligen OÄNDLIGA. Min tro är att universumet är helt utan slut, att det bara fortsätter hur långt bort än våra sinnen kan föreställa oss. Det finns ingen ände helt enkelt. Denna, min tanke, innebär ju att det finns- inte bara miljarder, istället oändligt med ytterligare världar vilka håller utvecklat och intelligent liv. Världarna tar aldrig slut.

Förlänger man denna tanke ytterligare finns även du som en exakt kopia någonstans i just detta ögonblick men också om 200 år- eller om tio miljoner år, och förresten; inte bara en kopia istället oändligt många kopior av exakt du och precis just nu i denna stund, kanske någon har på sig en röd tröja istället för den vita du har idag?

Alltså- varför vi inte ser eller kunnat fastslå annat liv än det vi ser här på Jorden handlar om de svårbegripliga avstånden- min tro säger att ALLT finns just nu men också; har alltid funnits och kommer alltid finnas i all oändlighet. Snackande katter och filosoferande nyanser av blått...

De flesta hävdar ett universum runt 90 nåt miljarder ljusår i diameter. Det är rimligare på många vis. Oändligt medför vissa problem, som t.ex vår expansion och varför vi tänker oss 13.8 miljarder års ålder.

Tankeexperimentet att det i ett oändligt universum nånstans finns nån *exakt* likadan som du håller inte heller, för det kan inte annat än att påverka dig - och nej, dina drömmar är inte vad din kopia upplever. Nån av de oändliga kopiorna som alla är exakt som du. Så det blir absurt alldeles för snabbt

Det är nog lätt att samtal som dessa blir något filosofiska och det finns bättre subforum för sådant tankegods. Det verkar vara något vedertaget och i det närmaste en sanning att 'vårt' universum håller en ålder om 14,5 miljarder år... jag tror att det bara är just så långt vi kan mäta. Våra instrument och beräkningar/mätningar av våglängder på strålning planar och når där sin maximala mätavstånd. Så tror jag att det kan vara- självklart utan att vara helt säker- för det där med att vara helt säker är ju endast idioternas prerogativ och särskilda förmån.

Nej, estimatet 13.8 miljarder år är inte "vad vi kan mäta" eller nån slags tankegång. Det är summan av ALL fysik vi vet dragen till sin spets. Såklart vet vi inte om det är en sanning, men det är inte heller en slags höftning. Eller vad vi kan mäta.

Såklart kan vi inte "mäta" 90+ miljarder ljusår ut, i ett universum vi tror är 13.8 miljarder år .. det har med inflation att göra. det där som ca 10⁻³⁶ seconds efter big bang dramatiskt ökade storleken av universum 10²⁶ gånger (exploding from a size smaller than a subatomic particle to roughly the size of a golf ball or larger).

Det kan låta lite underwhelming, men det var många, många gånger ljushastigheten och det var inte bara *det* avståndet som ökade utan alla avstånd.

Nyss, eller iaf. ganska nyligt har jag sett och lyssnat till ett föredrag av astrofysikern? 'Neil de Grass Tyson' som hade lite att berätta om det här med hur långt bort vi kan se, upptäcka och mäta. Dennes förklaring om vad vi tror om universumets ålder (14,5 miljarder år) är mest något för de lite mer autistiskt lagda eftersom ljus/strålning från stjärnor och galaxer ej längre vid den gränsen kan skönjas- eller på annat sätt mätas. Det har då tagits som ett bevis på att universumet där tar slut. Neil de Grass förklarade vidare att universum med dess galaxer expanderar med hastighet som med mycket? överstiger ljusets hastighet- denna galna fart på galaxerna bortom de nu mätbara susar alltså iväg bort från ljus och strålning vilket gör att vi aldrig hinner se dem eftersom vårt snabbaste är ljusets hastighet- vi hinner aldrig ifatt för att mäta, liksom.

Jag vet, det är i skrivandets stund sent om natten och kanske jag mest bara yrar omkring i mitt alldeles eget vims...

Kanske så. För det är ingenting degrasse Tyson skulle säga, eftersom ingenting stöder det. Det senaste erkända är 13.8 miljarder år. Även om det finns teorier om många gånger det, så har inget av det bevisats.