Borde filosofin styra de stora besluten?

I Platons Idealstat är ju filosoferna de som styr. Kant föreslog att det skulle finnas en hemlig förening filosofer som statschefer kunde rådfråga, främst för att undvika krig. Zizek var ju på g att bli stadsminister, president eller nåt. I USA undervisar man alltid eliten i filosofi.

Filosofin ställs ju ofta emot "vetenskapen". Istället för att man resonerar sig fram till vad som är rätt och fel så skall man mäta sig till rätt svar. Och jävlar vad folk springer och mäter och skriver artiklar. Om kurvor, procenter för flockimmunitet, man mäter CO2 halt i luften och överallt och man mäter antal forskare som är för eller emot teorin om att frihetsgudinnans fackla sticker upp ovanför vattenytan då och då.

Men så skall det beslutas vad man skall göra. Svetsare och Covfeffare kliar sig i huvvet och kommer fram till något random. Samma sak, då de stora besluten skall tas finns inga mysiga siffror, mysiga sanningar att luta sig mot. Skall vi sluta köra med P-piller? Skall vårt företag ta steget och investera i det här? Hur tätt skall vi ställa stolarna på vår uteservering, så att vårt fik överlever men ändå inte tillåter smittan att spridas?

I slutändan är det någon eller några som helt enkelt tänker bra som man vill skall ta besluten. Samma sak med de vetenskaper där man faktiskt inte har några siffor. De humana vetenskaperna. Jo, lite hjärnforskning, lite psykologisk forskning finns, men i princip vet man inte ett skit, av de som Platon tog upp i de mer mjuka dialogerna. Om vänskap, kärlek osv.

Är det inte filosofin som borde styra? De som tänker bäst tar besluten? De med högt IQ, utvalda och skolade, helt oberoende av föräldrars plånbok?

Säg så här - hade en "house of lords" eller en "första kammare" som komplement till riksdagen, inte bestående av Adelspojkar utan av speciellt utvalda intelligenta barn som skolats till tänkande - tillåtit massinvandringen? En hjärntrust som sållade bort de värsta dumheterna som tidens nycker för med sig? Om de låtit Tegnells ideer fått styra vill jag låta vara osagt...

Men borde inte filosofin vara ungefär det som bestämmer?

Nja blir mitt svar.

Ja för att jag önskar att filosofins roll inom politik och kanske även andra lite större organisationer skulle vara större. Intressant det du säger om att det sällan finns exakta siffror att luta sig tillbaka mot när vi väl ska ta beslut. Data och fakta kan säkert spela sin roll, men beslut har så ofta "antingen eller" karaktär.

Nej för beslut då skulle fattas över folks huvuden. Folket (vuxna människor) ska sedan utföra besluten, utan att fått medverka och även utan att förstå särskilt mycket av besluten. För medverkan i en beslutsprocess är viktigt för både förståelse och motivation. Dessutom kan jag inte acceptera att inte ha möjlighet att delta i beslut, som rör mig och möjlighet att medverka i politik. Vuxna människor ska inte behöva ta sån skit helt enkelt.

Sammanfattningsvis önskar jag att filosofin gavs en tydlig roll inom politiken + en del annat beslutsfattande, men jag vill bara att det ska vara en del.

Vem/vilka ska utse den styrande intelligentsian och vilken expertis ska de ha?

Fundera även på om hög IQ/tankeförmåga är det enda som behövs för att styra ett land.

Antagligen kommer den styrande intelligentian i en tankemodell utse nya medlemmar i sin sfär. Eller så är det klara uttagningsregler, som jag hörde från Kinesiska kollegor där staten helt enkelt plockar de brightaste från universiteten.

Obs i tankemodellen finns fortfarande ett normalt, folkvalt parlament. Vi pratar maktdelning. De övriga förmågorna kan rymmas inom en mer normal regering. Men dumheter, populistiska strömningar, känslosvall, aktivism kapas av en rent tänkande instans.

Svaret blir väl även till grevePlasma. Vi kan väl där utvidga med att konstatera att det knappast är ”folkets” vilja som råder nu.
Vi kan tänka på massinvandringen. Var det verkligen folkets vilja? Snarare en aristokratisk elit, som inte med sitt intellekt, utan med en kollektiv känsla av altruism inom kotteriet stadigt jobbat för detta. En tänkande instans kan snarast skydda folket från olika eliters elitprojekt.

En av de fina sakerna i kråksången är att en skarp hjärna är något bortom klass, hudfärg, kön. Om man verkligen skulle ta det på allvar.

Funnes inte kongressen skulle Trump få härja fritt. Usa har en fungerande maktdelning, det har inte Sverige. Det här skulle vara i min modell något mindre exekutivt men ändå något som, som Popper ungefär formulerade det, en institution som mildrade verkan av en dålig regering.

Personligen skulle jag också kunna tänka mig en mer exekutiv, styrande sådan elit, men det är nog lite för extremt för de flesta.

Det låter som Irans modell! Kolla på den och se om det kan vara något (byt ut mullor och ayatollor mot filosofer).

Låt säga att du har ett antal upplysta filosofer som utgör den första utvalda gruppen. Vi kan kalla dem väktare och gruppen för väktarrådet. Deras roll är att utgöra en kontrollfunktion gentemot parlamentet. Väktarrådet utser nya väktare när någon dör t.ex.

Ett par frågor då:
1. Hur hindrar du väktarrådet från att korrumperas med tiden? De sitter på mycket makt och har kanske mindre upplysta familjemedlemmar eller vänner de vill gynna genom att utse dem till väktare?

2. Hur hantera situationen att en väktare blir sjuk, spårar ur eller visar sig olämplig på annat sätt? Ska man kunna avsätta en väktare och i så fall på vilket sätt?

Det måste vara integriteten inom den väktande klassen som får hantera 1 och 2. Visst, svenska akademin osv. Och Visst skulle välmenande akademikermödrar vilja knuffa in sina måttligt lämpade telningar i något sånt här. Visst skulle det vara svårt att införa något sånt här. Det har ju aldrig uppstått ens i närheten av något liknande, hövdingarna har alltid haft våld och list nog för att slå ned medicinmännen.

Så visst, det är en tankemodell, men den påminner väl om Platons, och som idé har den levt länge. Så det är inte dumheter, skulle jag vilja påstå.

Nej, inte dumheter, tvärtom intressant att veta om det skulle kunna fungera eller inte och i så fall varför. Kolla på Irans modell, skulle den funka i sekulär tappning? Även katolska kyrkan fungerar väl efter ett liknande mönster (dvs. påven utser kardinaler, kardinalerna utser tillsammans en ny påve)?

Men som du säger har det väl inte funnits en stat styrd av filosofer. En intressant fråga är varför filosofer har varit så usla på att tillskansa sig makt...

Vad menade du förresten med att det är integriteten inom den väktande klassen som kan hantera punkt 1 och 2. Kan du utveckla den tanken?

Lite att den väktande klassen har stadgar som gör gruppen självgående. Det skall vara en livslång uppgift. Antalet personer inte alltför lågt. Ingen ekonomiskt fördelaktig position, utan - vilket faktiskt är en stor drivkraft - förmånen att få umgås med andra med huvet seriöst på skaft. Institutionen måste ha en stark författning.

När man pratar om ”folket” som skulle kunna tänkas ha en motvilja mot det här, tror inte det. Det är snarare patricierna som skulle hata den här. Vilja manipulera. Kanske framför allt kvinnor i det högborgerliga, adliga. Mina barn och andras ungar. Det tycks vara kvinnorna som har svårast att se det mediokra i sina barn. Visst, de som blivit stora tänkare har ofta hjälpts fram av en skyddad uppväxt. Det här skulle vara något nytt.

Jag tror kanske att problemet snarare skulle ligga i att hitta de som ärligt är skarpast i befolkningen. Ett enormt AI-projekt för att verkligen kunna hitta de rätta hjärnorna. Kanske skulle man komma fram till MRT av alla nyfödda. Och verkligen se de vassa hjärnorna. Mödrarna skulle inte älska idén, men jag finner den oerhört tilltalande.

Den afrikansk-franske filosofen Louis Althussers ideer har styrt västeuropas politik sedan 70-talet och det har inte varit lyckat. Nu kräver folken egenbestämmande och det filosofiska experimentet får anses som i praktiken avslutat. Det stora arbetet med att ta tillbaka politiken återstår.