Om nu smak är subjektivt, hur kan man lära människan det konceptet?

Jag känner själv att ju äldre jag blir ju mindre intresserad blir jag av betyg. Betyg i form av andra som säger eller skriver att något är bra eller dåligt och mellan bra och dåligt sätter ett betyg. Jag är inte lika mån längre om att rida ut och försvara något som jag gillar ej heller är jag lika villig att ta fighten mot de som hyllar något som är - i mina ögon - skit.

Detta kan anses som någon form av mognad, men jag ser inte på det som något alls annat än att så är det.

Om nu smak är subjektivt hur kan man då få människan att inse det, för det verkar banne mig sitta hårt inpräntat att man ska känna glädje om något man gillar prisas och ett inre motstånd om något man ogillar hyllas?
I tidningar, på nätet, i poddar, i tv.. överallt betygsätts saker. Jag känner snarare att om jag läser något negativt om t ex en film och sen ser den att upplevelsen blir sämre varför jag försöker undvika kritik.

Men då vi alla lever i ett ssmhälle som gillar att betygsätta saker hur kan man få in förståelsen om att smak är subjektivt?

Menar du den objektiva smaken i munhålan (sött, salt, surt, beskt, umami) eller menar du den subjektiva Goda smaken? Den goda smaken är förstås alltid subjektiv, som i de olika exempel du nämner där det görs bedömningar om ditten och datten.

Visst är smak subjektivt, men det finns ändå en bred konsensus om vad som är bra och dåligt, när det gäller exempelvis film, i vart fall inom kategorierna.

Det vill säga, långt fler människor ger filmen Gudfadern ett högt betyg/gott omdöme, än de som skulle ge exempelvis Disaster Movie ett bra omdöme. Sedan finns det förstås en och annan som tycker Gudfadern är kass och Disaster Movie är kanon, men de är verkligen outliers.

Det är också det som gör att betyg (exempelvis på filmer, skivor och restauranger) uppskattas av många - de ger en fingervisning om att filmen/skivan/restaurangen är bra eller dålig, men är ju på inget sätt en objektiv sanning.

Som du skriver påverkas förstås den egna smaken och upplevelsen av förväntningar, andras upplevelse m.m.

Hur förklaras då detta av att kritiker och folket är så oense emellanåt? Då borde alltså folket ha mer rätt eftersom att de är fler?

Jag tror snarare att mkt smak är kulturellt betingat. Finns så mkt ointressant skit som folk gillar.

Absolut är smaken till viss del kulturellt betingad. Det är nog en stor del av konsensusen, det blir ju väldigt tydligt om man jämför exempelvis god smak på inredning mellan Sverige och säg Irak.

Intressant fråga! Visst finns det god smak. Om jag gillar Apollo di Belvedere (grekiska Apollon) så har jag god smak. Om jag gillar hötorgskonst så har jag inte god smak. Tvärt emot vad postmodernister och värderelativister påstår så kan man fastslå vad som är konst och vad som inte är det. Och om det är konst av stort värde eller inte.

Det finns sådant som konstnärlig begåvning och skicklighet. Att allt går för sig och att allt är subjektivt är bara propaganda från de som tycker att det viktigaste är att ansluta sig till gällande trender och ideologier.

Haha, lite kul med ego-strykandet i trådstarten också. Men jag ville lägga till att det "subjektiva" om vad som är gott eller ej även kan hänga ihop med att vi har olika tarmflora, med mera, och därför kan uppleva smaker olika.

Edit: Ser nu att du menade smak i lite bredare sammanhang än bara smaksinnet.

Du vet väl vad man brukar säga? The show must go on. Det kanske låter som en meningslös plattityd men det är det inte. Drama är det enda som intresserar oss människor. Vi lär oss tidigt att uppskatta sånt och det tycks sitta i väldigt länge för dom flesta. Om du tittar på sånt som händer i samhället, typ corona eller oljeprisras eller vad Trump pysslar med, hur dramatiskt är det som är mest framträdande? Vi är som barn som måste vara roade jämt, så länge det är något intressant spelar det ingen större roll om det är positivt eller negativt.

Så vad är mest intressant? Att alla är lugna och mogna och föredrar kaffe framför te eller vice versa utan att klappa andra kaffedrickare på ryggen och spotta på tedrickare, eller motsatsen? The show must go on. Så kommer det alltid vara så länge det är rädsla som är vår motivator.