Citat:
Ursprungligen postat av
Moment22x22
Jag tycker mest att det är underligt hur människor tror sig kunna mäta lycka genom att ställa en person mot en annan, för att inte säga rent av tramsigt.
Lycka är en subjektiv upplevelse, inte ett faktum. Således är såna där "statistiska mätningar" där lycka uppmäts, antingen genom tidsperioder eller andra faktorer som t.e.x barn, att ta med en rejäl nypa salt enligt mig.
Lycka är inte så abstrakt som man kan tro, i form av en flyktigt subjektiv upplevelse, eller minimerat att bestå av subjektiv bedömning av någonting uteslutande "min" och "mitt".
Nej lycka, har med uppnående av basala, primära behov om du vill, att göra, översatt : välfärd på det högre styrande planet , vilket reflekteras i trygghet hos den enskilde vare sig den befinner sig i social familjesituation, eller lever singel oh inte bildar familj, så uppnår båda lycka, när de har erkänd förmåga att dra hem mat på bordet, dvs "den är behövd" i samhället, fortsättningsvis har den en bostad, men i förändringarnas vindar sså omvärderas ju standard successivt, så en etta för en kärnfamiilj mamma pappa ban, var lycka då, men inte idag. En lycka idag för många (eller låt os tala *helhet.. istället för lyckoparameter, eftersom KÄNSLOR däremot är subjektiva, absolut. Men all lycka emmanerar alltså inte utifrån din egenprojicerade känsla, att diktera vad som definierar begeppet lycka, medan ag hellre talar i termen HELHET. Hur fulländad s.a.s är dina primära, basala behov... inte lyckorus nu, utan har du ett jobb, betyder du något där? Vad drar du hem, a-kasse-nivå deltids-slantar eller fullständig lön som täcker andra behov? Är ditt hem byggt på lösan grund? Då får du huvudvärk och blir olycklig samt dränerad på mer pengar, och också KVALITETEN samt kvantiteten på maten, kläderna , bostaden.. sedan tidsparametern.. får du semester? När du behöver eller t.o.m när du viill ? Eller att arbetsvillkoren synkar med din vilja oc behov? Det är de faktorerna som tillsmmans bildar en enhet.. som utmynnar i stadig lycka, bättre översatt : ett s.k HELT liv. Du HAR tid över till kompisar, släktmöten, intressen, du har tid och råd att odla sidoverksamhet som underlättar lönearbetet om det nu är det, du kan vidga dig med egetföretagande.. stöd för detta finns.. och det upptår samförstånd. Allt är inte en enda kamp, mot klanen eller med klanen där du går back rent individuellt och mer än gärna sublimeras till en liten och helst menlös kugge, utan du ses som individ med utvecklingspotential, och även om du inte bildat familj.. så finns alltid en grogrund ur vilken du kan VÄXA. Tillväxtpotentialen.. att du VET.. inger tryggheten i sig, du kan slappna av lite.. det bringar lycka men du kanske inte kan skryta om det eller mäta dt som något ballistiskt helt fucking outstanding (för du är van, nämligen.. ett numera.. vanedjur)
Men, Det gör människan lycklig. Inte huruvida du i stundens momentum kände en känsla som var euforisk och heeeelt unik! De känslorna har alla hela tiden, antingen neråt eller uppåt.. det ska vara så. Men det är inte lycka, eller låt oss säga så här, riktig lyck = stabiitet, pålitlighet, samförstånd, inte nödvändigtvis konsensus.. eftersom det ofta används i stridande maktbefästande syfte (rätt ofta iaf) och konsensustanken kan utnyttjas att vara istället konfrontativ, när man angriper något ensidigt polemiskt, eftersom konsensus så ofta bygger på lita-på-detta, och en slags klankulturell ordning infinner sig, istället för kritiskt tänkande.. konsensus råder som tydligast i bl.a religiösa grupperingar och samfund, det skall råda konsensus, om inte.. måste de emotsägande.. rensas ut på ett eller annat sätt, lite så tenderar vissa feministiska krafter att bete sig (och för övrigt, framstår de inte särskit lyckliga däremot väl förspända och ibland, mycket.. mycket.. ja helt enormt bortskämda, och negligerande, medvetet... på något sätt...