Hönan eller ägget... är det inte biologi som format den sociala konstruktionen?

Statistiken är tydlig, Ja (dvs diskrepansen är hög).

via telefon intervjuer och formulär (källdatan)

Ja, självskattning.

Jag rekommenderar att du googlar. du kommer springa på mängder med avhandlingar och studier som nystat i det, (rådata hänvisningar brukar finnas med i källförtekningen. Det rör sig altså inte om någon obskyr södertörn studie som ingen har läst eller hör talas om, eller de som läst inte brytt sig om, baserat på 9 tillfrågade kvinnor med rosa hår...)

Jag har tittat på statestik för Usa, UK och Australien (för ett par år sedan, kan ju ha ändrats de senaste åren, men inte vad jag vet iafall)

Det 'är inte jag som "vet" det utan det är allmän kunskap. Förmodligen kommen från forskning kring mänskligt DNA och dess förändringar.

Nja? är det?

För det första är nomader, semi jordbrukare, i meningen att de skaffat sig något som ska och kan ärvas, nämligen boskap.
Och du har ex, på just nomadiska samhällen tom existerande idag där man inte har monogami, inte har kärnfamilj eller patriljinär arv.
Du har en sådan samhällsstruktur i norra Afrika ex. där kvinnors bröder hjälper till med systrarnas barn resursmässigt och där kivnnor absolut kan var gifta med en man, men ta sig lite älskare om andan faller på. Ingen bryr sig nämnvärt vem som är farsa till vem.

Så verkar betydligt mer troligt att just när samhället struktureras så att endast män ska äga och ärva, så uppkommer behovet av att äga och därmed kontrollera kvinnors livmödrar.

Vad som är bäst är givetvis olika från individ till individ. De som trivs med könsrollerna ska vara fria att leva efter dem, de som inte trivs med dem ska inte behöva leva efter dem.

Hahahaha.

Blir det inte jobbigt när du ska lyfta ut din slutsats i verkligheten? Det finns ju alltid fler motsatser än liknelser i den.

Du har iför bekräftat den biologiska orsaken, dvs vem "ärver" mannens arvsmassa.

På vilka premisser menar du att vi kan kalla det för "allmän kunskap"?

Du menar att det finns samhällen med avunkulata äktenskap? Det motsäger inte det jag att det är vanligt bland pastoralister att vilja "kontrollera kvinnors livmödrar". Ett känt exempel är Masajer.

Edit: Det var ju redan någon som motbevisat ditt första påstående om att människan förblivit genetiskt intakt i 100 000 år: https://australianmuseum.net.au/lear...irst-appeared/

Ja men du svarade inte på något av vad jag frågade. Du hänvisar därtill till statistik från andra länder, jag är inte så intresserad av det. Jag frågade även vad definitionen av olycklig är.
Jag ska googla, men vill läsa om Sverige, inte enbart andra länder.

Det är väl ungefär det här som är TS poäng (fast på det psykologiska planet). att söka värme och trygghet är vår biologiska drift. Att bygga hus är den sociala konstruktionen som syftar till att tillgodose den biologiska driften. Att vi bygger hus är inget fenomen som uppstått ur tomma intet, helt frikopplat från biologin. Tvärtom, om vi inte hade något biologiskt behov av trygghet, värme eller ett hem skulle vi knappast bemöda oss att bygga, sköta och bosätta oss i hus. Det är ju just det som åsyftas i frasen ”kultur är nedströms från biologi”



Det är sanning med ganska rejäl modifikation. Sant i bokstavlig mening, men huruvida ditt barn blir pojke eller flicka styr i väldigt stor utsträckning vilka egenskaper den får både fysiskt och mentalt. Att fysiken skiljer sig åt mellan kvinnor och män trots ”samma gener” är uppenbart. Likaså att hormonnivåer skiljer sig åt mellan könen. I samtliga djurarter finns beteendeskillnader mellan hanar och honor, helt utan att sociala konstruktioner varit där och påverkat. Varför människan skulle skilja sig åt (och hur det gått till när evolutionen ”tvättat bort” biologiska könsroller) är ganska oklart. Extra konstigt blir det när de sociala konstruktionerna som vi skapat är så lika de vi oftast ser i djurriket i stort och däggdjur i synnerhet. Är det bara en slump, eller en patriarkal konspiration? Eller kan det biologiska arvet spela in?



Det överlägset vanligaste fenomenet bland flocklevande däggdjur är att barnet har en tight relation med sin mor som består mer eller mindre livet ut. Ungarna springer inte runt och diar från valfri hona utan håller sig till sin mor.

Det finns för övrigt ledtrådar i våra kroppar som kan ge oss ledtrådar om hur mänskligt parningsbeteende fungerat historiskt. Testikelstorleken hos hanar är ett exempel. Djur där hanen kontrollerar honor väldigt hårt, och där endast en hane har möjlighet att para sig (ex gorillor) har generellt väldigt små testiklar. Detta pga att testikelvävnad är en av de mest energikrävande vävnadsformerna i kroppen. Gorillahanar har testiklar i hasselnötsstorlek trots att de är så stora i övrigt. Hos djur där honorna har sex med många olika parter (ex schimpanser) har hanarna väldigt stora testiklar (tänk avokado). Detta för att den hane som kan ”skölja ur” konkurrenternas spermier har störst chans att föra sina egna gener vidare.

Människor har större testiklar än gorillor men mindre än schimpanser. Våra testiklar är storleksmässigt i linje med gibbonapornas, vilket skvallrar om att vårt ”naturliga” parningsbeteende förmodligen är närmare deras än gorillornas eller schimpansernas.

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Gibboner



Hmm. Tror du att någon annan djurart vet hur barn blir till? Evolutionen kräver inte att organismerna är medvetna om konsekvenserna av sitt agerande. Det beteende som fungerar (i bemärkelsen ”lyckas föra sina gener vidare”) överlever och förstärks. Det som inte lyckas med detta dör ut. Sex är ju ett bra exempel. Varför har vi sex? ”För att man blir kåt och att det är skönt” är ju ett svar, men det är ett väldigt ytligt svar. Frågan man ska ställa sig är ”varför har vi utvecklats till att bli kåta och till att tycka att sex är skönt?” Och svaret är att det har varit en framgångsrik evolutionär strategi. Det är våra geners sätt att ”lura oss” att föra våra gener vidare.

Du kan ju i samma anda även fundera över varför vi överhuvudtaget har förmågan att känna svartsjuka? Eller avundsjuka, rädsla, ilska? Inga av dessa känslor hade utvecklats om det inte fanns någon evolutionär fördel med dem.

SCB är ju inte speciellt tillförlitliga (tyvärr), det finns ju även en del "samanställt" av dem, men det ger inte så mycket , annat än att det pekar på samma som du ser i andra västländer, bara presenterat på ett märkligt sätt, vilket tycks vara i linje med vad deras ansällda har "visslat" om på senare tid. Har inte bryt mig om att titta närmare på källdatan. men det skulle kunna vara intressant.

jag tror dock att det är samma källdata som används för who,s "lyckligast i världen undersökningar" ,som jag inte är speciellt förtjust i, källdatan är inte speciellt "likvärdig" länderna imellan i de rapportern, men bättra än att låta något stolpskott oemotsagd sitta och påstå att lyckligast är man i banglandesh och nordkorea)

https://www.scb.se/hitta-statistik/artiklar/2019/nojdast-ar-de-som-bor-ihop-utan-barn/

annars är den vanligaste "diskuterade" statestiken från (USA) https://www.nber.org/
vilket inte är så konstigt då den har genomförts i 50år nu.

Nu menar jag inte att det bara är av ondo, det finns en koeralation mellan rikedoms utveckling i länder med ökad frihet (och välstånd) för kvinnor, även detta finns det statistisk underlag för, inte för att det nödvändigtvis behövs kan jag tycka, men tyvärr så verkar det ha en baksida för "lycka" hos kvinnor som grup. Och det blir värre inte bättre.

här är en intressant "rant" från Jordan Peterson på ämnet
https://www.youtube.com/watch?v=-2ca6qNF5yE

Jag tycker mest att det är underligt hur människor tror sig kunna mäta lycka genom att ställa en person mot en annan, för att inte säga rent av tramsigt.
Lycka är en subjektiv upplevelse, inte ett faktum. Således är såna där "statistiska mätningar" där lycka uppmäts, antingen genom tidsperioder eller andra faktorer som t.e.x barn, att ta med en rejäl nypa salt enligt mig.

jo, det finns ju lite olika varianter dessutom, från UK läste jag en "nyligen" som som var uppbyggd kring 12 frågor, svarde du ja på 4+ av dem så hamna du i en kategori med "människor som troligtvis lider av psykisk ohälsa" (deprision/ångestsyndrom eller värre) denna kategori räknades som "olyckliga" i en sammanslagning.

en annan variant är, sätt din egen skattning , 1 mycket olyckligt - 7 mycket lycklig vad gäller X (det är typ denna jag inte är så förtjust i då den desutom frågar, "den senaste månaden" i den rapport SCB har och som jag länkade. känns som du kommer få rejäla avikelser enbart beronde på om du frågar i januari månad vs juli månad.

Det finns även en färsk från australien gällande kvinnors "lycka" koplad till sin "sexualitet". (unga kvinnor är djupt olyckliga..... om jag tolkade rubriken rätt...)

mfl.

Den amerikanska är bra (då den är homogen i sin utformning de senaste 50åren).
De jag läst om från UK är oxo bra, (de kombinerar flera typer av undersökningar i bedömningen)

Ja, man kan ju ta allt med en nypa salt, men hellre nåt underlag än inget underlag alls, då drar man åtminstonde inte absurda slutsatser, typ (true story, waynes coffe, södra sverige 2016ish)

-feminism är superbra, frammförallt för unga kvinnor.
-aaaa tänk vad mycket ssri vi hade varit tvungna att ta utan feminism i samhället.

Datan, dvs statestiken, är tydlig (även om det säkerligen finns skillnader baserade på utforming och antal deltagare och säkerligen skillnader länder emellan mm)

Jag minns att sverige (eller om det va nordic countries) ska skilja sig lite, men det va länge sen jag plöjde andras studier i ämnet.

Sen är det fördelnig baserat på demografi. syftet är mao inte att bevisa något, men visst är det anmärkningsvärt att förstå (det var därför jag länkade J Petersons rant, så där finns nån förklaring som passar på verkligheten)

Kvinnor utan barn är olyckligare än kvinnor med barn, (40+, och i viss mån redan vid 30+)
Kvinnor utan stadigvarande partner är olyckligare än kvinnor med (30+ 40+) (detta gäller även män, fast mindre diskrepans gentemot män utan stadigvarande partner)

Män gillar att leda och kvinnor gillar att följa. Det sitter i naturen. Ge mig exempel på en bra kvinnlig ledare?

Jag tycker fortfarande att det är oklart hur man mäter detta eftersom det som sagt bygger på subjektiva upplevelser. Till exempel så skulle en komplett galen människa mycket väl kunna uppleva sig som lycklig, tror jag (människor som är så pass borta att de själva inte ens vet om det typ). De skulle hamna i kategorin psykisk ohälsa och därmed klassas som olyckliga.

Att en människa utan partner upplever sig mer ensam än en med partner, så är det nog i de flesta fall. Är det nödvändigt att det är kopplat till olycka?
Jag vet inte om jag tror på studierna som underlag till någonting överhuvudtaget egentligen. Varför behöver man göra bedömningar av andra människors subjektiva upplevelse av sin tillvaro? Vad skulle man dra för slutsatser? Feminismen är skit? Eller är det kanske den tekniska utvecklingen som gör människor olyckliga? För många valmöjligheter? För stressig tillvaro?

Och- skulle man verkligen vilja backa 70 år i tiden?
Jag tror inte det. Vad som bedömdes som lycka för den enskilde individen på 1950 talet kan knappast ställas emot vad någon upplever som lycka idag, med tanke på att samhället ser väldigt annorlunda ut. Människan utplånar sig själv och funktionen av människor genom teknisk utveckling. Samvaro och relationer bygger på frivillighet. Så var det inte förr.

Så, vad är det egentligen du vill komma fram till med att läsa studier likt detta?