Delad vårdnad - medicinering.

För att göra en lång historia kort:
Har delat vårdnad om tre barn som alla har diagnoser.
Detta gör att de dagligen äter medicin.
Det har under en längre tid framkommit mer och mer att den andra föräldern har större problem med barnen än jag själv, vilket gör att hen vill medicinera dem mer.

Har jag några rättigheter i detta?
Hos mig behöver bara ett barn medicin vid läggdags, hos andra föräldern behöver alla tre. Hos mig funkar medicinen bra, hos den andra inte, så hen vill att det höjs.

Självklart vill jag att barnen ska må bra. Och mår inte föräldern bra pga det är jobbigt, mår ju inte barnen bra. Men hen ser inte själv att det är ett problem att proppa i barnen mer medicin än vad jag anser nödvändigt.

Det är irrelevant egentligen, vad vi båda tycker i sakfrågan. Jag vill veta hur mycket jag kan påverka. Och vad kan jag göra om läkarna anser att den andra har "rätt"? Är det bara att gilla läget? Det känns inte rättvist mot barnen.
Tack.

Lättare att medicinera barn än att uppfostra dem numera. Tragisk sanning. Gissar på att personen som vill ha mer mediciner är kvinna och barnet/barnen närmar sig puberteten. När mammor inte har fysisk överlägsenhet över sina söner längre så tenderar de till att göra de fogliga genom att droga dem. De skulle inte haft detta problem om de stannade med sina män.

Det är ju barnens behandlare som måste bestämma om medicineringen! Ring er vårdkontakt i morgon bitti.

Ja, jo. Vi ska båda träffa läkaren nästa vecka så jag tänkte ta det med alla närvarande. Jävligt tråkigt dock om läkaren är på expartnerns sida.

Ni har delad vårdnad och då också gemensam beslutsrätt vid behandling av barnen. Men det är fortfarande läkaren som avgör om medicinen skall höjas. På din text låter det mer som att du och din motpart inte kan komma överens om fungerande rutiner. Ofta är det så att det är hos den föräldern som det fungerar bäst som rutinerna inte sitter bra. Det är den föräldern som oftast mutar, går med på barnens krav, har ett gränslöst hem etc. Medan den andra har goda rutiner och gränser, men får det jobbigt då barnen bråkar om rutinerna och gränserna som försvinner så fort de är hos motparten.

Ni har delad vårdnad men har ni barnen lika mycket tid?

Du svarar på din egna fråga. Du kan ju natta två av dom utan medicin. Alltså behövs ingen medicin utan andra rutiner på stället där det inte fungerar. Medicinen blir ju ett sätt att säga att barnen är problemet, dvs enda lösningen är att ge medicin för den andra föräldern är ofelbar och kan absolut inte bättra sig mer eftersom den gör allt enligt konstens alla regler. Vilket givetvis inte stämmer. Du ska självklart inte gå med på nån medicinering när det helt uppenbarligen inte behövs.

Har själv varit med om liknande. Dock inte medicin. Men i vart fall somnar mina barn som timmerstockar på 5min hos mig. Alltid. Hos den andra föräldern ideligen insomningsbesvär. Så en förståsigpåare skickade en massa goda råd vad VI skulle göra vid insomningsrutiner varpå jag frågade denna förståsigpåare vad denne menade med dessa förslag. Jag fick då till svar att mina barn har svårt för att sova varpå jag undrade om förståsigpåaren var yr, påverkad eller blandat ihop mig med någon annan eftersom mina barn sover nätterna långa i godan ro i mitt hem. Förståsigpåaren ville då, i sann förståsigpå anda, ta mig i örat och tillrättavisa mig varpå jag upplyste denne att om mina barn är lugna och harmoniska i mitt hem, sover gott i mitt hem men är motsatsen i det andra hemmet - då är det miljön, inte barnen, som är problemet.

Så populärt nu för tiden att sätta diagnoser och leta fel på barn. Men det är i huvudet på den/de som skaffat barnen som felet ofta sitter. Och även lösningen.

Med detta sagt så hoppas jag det löser sig med dina barn. Stå på dig och tillåt ingen att lösa problem med piller.

Mnja, är snarare så att här har barnen varsitt rum, avskilda, och där sover två i samma rum med tredje barnet vägg i vägg. De triggar varann vid läggdags. Men det är också irrelevant i detta. Jag ville mest veta hur mycket jag har att säga till om.

Japp! Varannan vecka.

Det är väl inte alls irrelevant hur barnen har det rent praktiskt? Jag tycker att du ska skriva en lista på alla saker som kan inverka på barnen både hemma hos dig och hos den andra föräldern och ta upp detta hos läkaren om det blir prat om mera medicin. Var ärlig mot dig själv och men också ärlig mot den andra föräldern (även positiva aspekter). Det finns alldeles för många föräldrar som kör på med sina principfrågor istället för att begrunda argumenten.
Jag tycker, i princip, att det är dumt att medicinera i onödan men för att ditt ex ska hitta en annan lösning än medicin så måste ni ju hjälpas åt att titta på mer praktiska lösningar. Du kommer längre med att vara hjälpsam än anklagande. Jag vet att det är svårt att inte bli fruktansvärt irriterad (tro mig!) och vissa saker kanske inte går att lösa praktiskt, men om du har försökt så har du i alla fall gjort allt du har kunnat! Sen undrar jag lite över hur det funkar för barnen att ha olika medicinering varannan vecka, blir inte det fysiska biverkningar?

Juridiskt heter det gemensam vårdnad, vilket jag tror ts menar men vårdnaden har inget med umgänget att göra.
Vet att de i detta fallet har växelvist boende men det har man inte per automatik för att man har gemensamt vårdnad.

Det är inte troligt att behandlande läkare skulle gå med på en doshöjning om det inte är uppenbart att barnet vuxit mycket. Jag har en trettonåring med en grav ADHD-diagnos. Han har en låg dos medicin för att han själv vill klara skolan. Det medför ju även sömnsvårigheter, men vi har helt enkelt bara fått bättre rutiner för sovandet, så han behöver bara mediciner till kvällen om han sover borta, typ på hotell eller något annat som rubbar vardagen. Medicinerna är i grunden bra för min tonåring, men det är ju viktigare att göra sånt som inte är kemiskt, som att ha bra fritidsaktiviteter med mycket motion och bra vardagsrutiner.