Varför slutar du inte jobba?

Personligen har jag svårt att förstå hur någon överhuvudtaget orkar jobba. 8-10h/dag! för vad? Kanske har jag lite större förståelse för människor som känner passion för sitt yrke, men det är väldigt många som vantrivs.

Om du vantrivs är det väl bättre att bara sluta? Du kan bli sjukskriven eller leva på bidrag. Det kräver en omställning av livsstilen för att det ska fungera ekonomiskt, men behöver du å andra sidan så mycket pengar att slösa på meningslösheter? Och behöver du verkligen egna barn som kostar en massa pengar? Jag skulle nog säga att sånt inte är nödvändigt och ett enkelt val att offra för att få minst 8 timmar extra per dag och kunna vila när du känner för det, lyssna på ljudböcker, kolla film m.m. Och alltid sovmorgon. Pensionen behöver du inte tänka på, för varför måste du bli så gammal när du ändå har levt mer under din ungdom genom att inte jobba? Och vill du nödvändigtvis bli gammal kan du med låg pension alltid flytta in på ett äldreboende.

Jag har haft ett antal olika jobb då jag jobbade i några år, men erfarenheten säger mig att det inte finns något för mig. Jag testade sen att plugga ett tag, mest för att göra något, men det var inte heller något för mig. Fixade en liten examen, men det är inget som kan leda till något fungerande jobb. Så jag kommer aldrig mer jobba. Just nu är jag sjukskriven och det borde bli sjukpension eller åtminstone fortsatt sjukskrivning. Varför gör du inte samma sak? Vi lever i ett sjukt samhälle så naturligtvis gör det dig sjuk.

Knappast. När Försäkringskassan får tummen ur att kolla på ditt ärende så kommer du nog få din sjukpenning indragen. Nu måste vara bra jävla sjuk för att bli sjukpensionär.
Blir kul för dig att bli socialfall.

Herregud, näe man behöver ju inte leva så man kan ju lika gärna skjuta sig själv.

Folk har olika mål med livet, vissa föredrar att utvecklas framför att dega på soffan 24/7.
Om du känner dig nöjd med din situation, så är det väl kul för dig.

Säga vad man vill men det är nyttigt att jobba. Trivs man dessutom med yrket så blir det ju automatiskt kul. Varför ska andra behöva jobba för att du inte vill? Tänk om alla hade den mentaliteten.

Jag trivs på mitt jobb och tjänar bra. Ser ingen anledning till att jag skulle sluta.

Det är just beroende på parasiter som dig som gör att vårt välfärdssamhälle är på väg att raseras

Finns de som trivs på sina jobb och tjänar bra. Även rutiner och få lite att göra. Är väl inget fel med det?

Jag har viss erfarenhet av socialbidrag och märkte att det räcker. Så jag är fullt beredd att leva på socialbidrag.

Enkla svaret är väl att jag gillar att prestera, inte för att visa upp för andra hur duktig jag är utan för att klara av utmaningar. Det är en otroligt skön känsla när det skett en smärre katastrof på jobbet och du får själv lösa det på nåt sätt. Att känna man har självförtroendet och går framåt när andra kanske skulle blivit som paralyserade och försökt lägga jobbet på nån annan eller inte göra nåt föränn man får backup. Däremot förstår jag typ arbete där allt är monotont lika varje dag, du kan inte påverka, att man blir less. Har bara haft 3 jobb i mitt liv och alltid varit lika glad då jag kommit för å börja jobba. Är man sur från början är du på fel jobb. Sen tycker jag att det är väldigt bra att du faktiskt jobbar med personer du inte själv valt, du tvingas förstå att människor tänker och gör saker på olika sätt.
Sen så klart. En väldigt dålig chef kan förstöra väldigt mycket. Hursomhelst, tror du tappar i kreativitet väldigt mycket utan jobb. Många personer behöver någon som driver på och utmanar en för att utvecklas.Där önskar jag att alla fick känna detta. Ok, stiltje ibland. Men jag har faktiskt roligt på jobbet och utvecklas.

Det intressanta är att du, med tanke på dina tidigare trådstarter och inlägg, verkar har psykiska problem. Trots det vill du peka finger på andra människor. Såvida du inte är ett troll.

Nåväl, till tråden. De flesta människorna i Sverige extrema konsumenter och statussökare. De är aldrig nöjda och att leva minimalt, alternativ inte slösa pengar, är nog främmande för majoriteten. För att upprätthålla den livsstilen så behöver de jobba och lida tills de är gamla och grå.

Sedan så vill många människor uppnå saker i sitt liv. Skaffa barn, ett fint hus, bo ett bra område och leva ett allmänt bekvämt liv. Det blir rätt svårt att uppnå det om du parasiterar på andra genom bidrag. Att dessutom gå på bidrag och ha barn, är nog ingen höjdare.

En annan grej är att det är svårt att få bidrag i Sverige, förutom om du är invandrare, knarkare eller liknande. Jag har bevittnat flera skräckexempel där svenskar som förtjänar hjälp, inte får ett smack i bidrag. Människor som i över 25 år arbetat och betalat skatt.

Jag håller med att det är konstigt att många bara finner sig i att vara på ett jobb som de hatar 8 timmar om dagen - utan att försöka förbättra sin situation. Möjligen för att de inte har någon aning om vad de kan göra istället, eftersom "svenska samhället" endast lärt dem att följa instruktioner. Något självtänk existerar inte.

Att gå på bidrag hela livet känns ju aningen efterblivet.

Och hur vore det om alla hade samma veka inställning som dig? Du gillar inte jobbet och glider sedan på någon efterbliven utbildning och blir sen sjukskriven?

Du blir alltså försörjd av andra människor.

Inte för att jag har något problem med bidragstagare i Sverige nuförtiden, eftersom jag avskyr vad landet blivit till, men känns det inte lite feminint och pinsamt? Du klarade alltså inte av att arbeta som vanliga människor, så du la dig ner, låtsades gråta och fick därför pengar av de som orkar jobba. Du är ju en kastrerad man som inte kan ta hand om dig själv.

Det är nödvändigt att leva såhär för miljöns skull.

Du får göra som du vill men varför i helvete tror du att du har någon slags rättighet att bli försörjd av oss andra?