Jag glömde nämna något annat väldigt utpräglat för Tibro: Det rika föreningslivet. Det var åtminstone det som Tibro stoltserade med under väldigt lång tid. Eftersom jag själv aldrig varit minsta aktiv i någon förening så vet jag inte säkert, men känslan är att engagemanget i alla föreningar har börjat avta. De verkar ha svårt att värva medlemmar.
I Tibro har även frikyrkorna varit väldigt stora. När jag var yngre hörde jag historier om hur "utsocknes" upplevde det svårt att komma in i gemenskapen i Tibro på grund av "sekt-känslan" som alla frikyrkor skapade. Jag har också hört historier att om man ville arbeta på kommunkontoret eller inom barn- och utbildningsförvaltningen så sent som in på 1990-talet så skulle man antingen vara medlem i en frikyrka eller vara medlem i Folkpartiet. Och jag tror att det nog kan ha varit så. Men även vad gäller frikyrkorna så har jag känslan av att engagemanget börjat avta.
Jag själv har ju aldrig varit frikyrklig eller ens aktiv i Svenska Kyrkan, men på min lågstadieskola var ju alla lärare pingstvänner eller medlemmar i missionskyrkan (som det hette då). Vi hade "storsjung" en gång i månaden då hela lågstadieskolan samlades i gymnastiksalen och sjöng sånger tillsammans. Nu i efterhand ter sig "storsjung" som rena rama väckelsemötena med tanke på alla sånger om Jesus vi sjöng.
Kan dock vara bra att ha detta i bakhuvudet, då det ändå finns en hel del av "det gamla" kvar i Tibro. Frikyrkorna det rör sig om är Pingstkyrkan, Equmeniakyrkan och Jehovas Vittnen.
I Tibro har även frikyrkorna varit väldigt stora. När jag var yngre hörde jag historier om hur "utsocknes" upplevde det svårt att komma in i gemenskapen i Tibro på grund av "sekt-känslan" som alla frikyrkor skapade. Jag har också hört historier att om man ville arbeta på kommunkontoret eller inom barn- och utbildningsförvaltningen så sent som in på 1990-talet så skulle man antingen vara medlem i en frikyrka eller vara medlem i Folkpartiet. Och jag tror att det nog kan ha varit så. Men även vad gäller frikyrkorna så har jag känslan av att engagemanget börjat avta.
Jag själv har ju aldrig varit frikyrklig eller ens aktiv i Svenska Kyrkan, men på min lågstadieskola var ju alla lärare pingstvänner eller medlemmar i missionskyrkan (som det hette då). Vi hade "storsjung" en gång i månaden då hela lågstadieskolan samlades i gymnastiksalen och sjöng sånger tillsammans. Nu i efterhand ter sig "storsjung" som rena rama väckelsemötena med tanke på alla sånger om Jesus vi sjöng.
Kan dock vara bra att ha detta i bakhuvudet, då det ändå finns en hel del av "det gamla" kvar i Tibro. Frikyrkorna det rör sig om är Pingstkyrkan, Equmeniakyrkan och Jehovas Vittnen.
