Vad tror ni att det är för fel på mig?

Jag är en medelålders man som har insett att jag förmodligen har någon psykologisk defekt. Jag undrar såklart vad det kan vara för fel och om det finns något att göra åt det. Jag har i hela livet känt mig annorlunda och utanför men aldrig undersökt det noggrannare. Jag kan inte så mycket om psykologi, men det jag själv funderat kring är att jag har någon form av lätt autism.

Jag har väldigt låg självkänsla som påverkar i stort sett allt jag gör. Har aldrig trivts på något jobb. Jag är extremt plikttrogen och haft behov av att visa mig duktig. Har ofta sagt upp mig i vredesmod för att jag tyckt att andra inte jobbat tillräckligt bra eller att jag fått för lite uppskattning. Har därför de senaste 20 åren drivit egna företag.

Jag kan inte släppa småsaker. Jag kan argumentera och bråka i timmar om jag känner mig missförstådd eller felbehandlad över minsta lilla grej. Tänker ofta på saker som någon sagt till mig för 15-20 år sedan och som fortfarande gör mig irriterad.

Jag klarar inte av relationer, jag har sagt upp bekantskapen med de flesta i släkten och de flesta vänner jag haft. Har däremot inte svårt att få tjejer. Har ett förhållande idag och hon är i stort sett den enda sociala kontakten som jag har. Hon och de flesta andra tjejer som jag har haft, har tyckt att jag är annorlunda och konstig men de blir trots det ofta väldigt förälskade i mig.

Jag har haft många och långa kärleksrelationer med ”vanliga, välfungerande människor som har fungerande sociala liv och normala arbeten” och aldrig blivit lämnad. Det har alltid varit jag som avslutat relationer. Jag ser inte särskilt bra ut, under medel tror jag.

Jag är intelligent. Gjorde Mensas test för länge sedan och hade ett fel för mycket från att bli antagen.

Jag dricker mycket alkohol och har alltid gjort. I stort sett dagligen.

Jag är ljudkänslig. Hatar allt som skramlar, surr från mobiler. Folk som pratar för högt eller dunsar med hälarna i golvet får jag instinktivt lust att misshandla (har jag aldrig gjort). Jag avstår tex från att stryka kläder eftersom det låter för mycket att fälla upp strykbrädan (Jag ångar istället mina kläder trots att det tar längre tid och fungerar sämre)

Jag är väldigt emotionell. Har väldigt lätt för att börja gråta om jag blir rörd eller tycker synd om någon. På TV så gråter jag nästan dagligen då jag ser på sport, kärlek, sjuka djur eller vad som helst.

Det behöver ju inte vara något "fel" på dig. Du kanske bara är en känslosam person. Men är du orolig för tex autismspektrumtillstånd kan du ju kanske prata med någon inom vården om det.

Wow. Det där kunde jag ha skrivit, helt mitt i prick.
Jag har undrat precis samma sak, men ett mycket bra råd är att börja röka gräs, (inte hasch) då lättar man upp och slutar bry sig om småsaker som bara stjäl energi från tiden man kunde ha använt till något mer produktivt.
Testa!

sluta drick sprit TS , tror även att du är allmänt uttråkad i livet , där av din korta stubin och grubblande på gammalt skit

Jag försökte under några veckor finna njutning i att röka gräs men blev bara illamående och fick aldrig någon positiv känsla av det. Fast det var kanske hash nu när jag tänker efter... får kanske ge det en chans till :-)
Jag har slutat att röka och snusa så jag vill inte röka något. Vilka andra former rekomenderas och var får jag tag i det som familjefar utan kontakter?


Jag dricker bara vin, nästan aldrig starksprit. Tar lite uppehåll ibland på några veckor. Känner ingen positiv förändring av det, endast tristess.

Jag är inte uttråkad, jag driver flera olika företag och tycker det är spännande och kul för det mesta (sitter förvisso mest hemma från datorn och arbetar). Övriga intressen är att jag tycker om att bygga och renovera hemma.

Har alltid haft kort stubin. Har slagit sönder många fönsterrutor, dörrar och andra döda ting, dock aldrig någon människa. Var lite av ett "problembarn" i skolan. Kallade fröken för hora mm (låter harmlöst idag, men var onormalt på den tiden)

vin eller starksprit kvittar , det är alkoholen du reagerar på , man kan vara utråkad i livet fast man har att göra på dagarna , när testade du någon ny hobby senast TEX ? någon som gör att du kommer ut och får frisk luft , avreagerar dej lite och sover gott på nätterna .

fundera lite och testa nått nytt nu till våren

Din psykologiska "defekt" har du beskrivit i tråden ganska utförligt, det vill säga vad dina problem är, vilket är:

-låg självkänsla
-extremt plikttrogen och behov av att visa dig duktig (vilket kan summeras som bekräftelsebehov)
-kort stubin, väldigt emotionell, dvs dålig kontroll av känslor
-svårt att släppa taget om det förflutna
-dricker för mycket alkohol
-klarar inte av relationer (vilket troligtvis orsakas av ovanstående)

Att det skulle vara någonting fel på dig är inget du bör fokusera på, dessa saker ovan är relativt vanliga problem som människor har.

Jag rekommenderar att sluta dricka alkohol först och främst, detta kommer att återställa din naturliga kemi i kroppen, för känslomässig kontroll och balans så att du frigör dig från din korta stubin och slutar grina för småsaker rekommenderar jag meditation, meditation kommer även hjälpa dig att släppa det förflutna lättare och minska ditt bekräftelsebehov. Resultatet av detta kommer sannolikt att förbättra din självkänsla och även att förbättra din kapacitet att skapa konstruktiva och meningsfulla relationer till andra människor i din närhet.

Om du inte vet hur man mediterar eller inte klarar av att sluta dricka så finns det hjälp att få på internet men även utanför som AA.

Undrar du något eller behöver hjälp med något så är det bara att fråga.

Lycka till.

Ett annat ganska tydligt karaktärsgrad är att jag ofta arbetar maniskt, med en sak åt gången. Om jag startar ett byggprojekt hemma, tex renovera ett rum, eller får en företagsidé om ett nytt datorprogram eller liknande (jag arbetar bl.a som programmerare). Då arbetar jag oftast dygnet runt tills projektet är färdigt. Jag kan inte tänka på något annat under tiden, jag blir helt besatt av uppgiften och släpper allt annat. Jag kan hoppa över en natts sömn och vara helt utan mat för att "bli klar". Sedan när projektet är klart, eller nästan klart och jag känner att "problemet är löst" så tappar jag ofta helt intresset för det.

Det där åter lite aspie.

Min pappas situation liknar min. Han har inga vänner, alla vi barn har tagit avstånd från honom, han känner sig missförstådd och orättvist behandlad av alla i hela världen. Men han har inte har druckit en droppe alkohol i hela sitt liv. Jag tror därför inte att alkoholen är grunden till mina problem.

Mina problem var samma när jag var barn och ungdom innan jag drack regelbundet.

Jag sover för det mesta gott om nätterna, jag motionerar lite och tar långa promenader. Tidigare så gick jag till gymmet, men det blev också lätt maniskt. Jag var där varje dag och fick till slut ingenting annat gjort. Jag har svårt att hitta "lagom" i livet.

klart att nu nog har något underliggande problem som styr dej , men alkohol gör det bara värre , ta en paus från det och gör annat i stället så kommer du inse hur just alkohol påverkar måendet och tänket , jag har inte sagt att du ska bli nykterist , utan bara ta en lite längre paus för att komma till insikt själv

Tack!

Jag blev omedelbart förbannad och irriterad när jag såg att du skrev att jag "grinar för småsaker". Startade direkt att skriva ett argt svar till dig innan jag besinnande mig och läste resten av ditt inlägg :-)

Det har krävts ganska mycket av mig för att skilja mig från mina barns mamma och att säga upp bekantskapen med mina föräldrar och konstant höra hur jag förstört deras respektive liv mm. Det krävs även ofta ganska mycket stake för att driva företag, man måste ibland avskeda folk, man måste agera mot kunder som inte betalar, jag har fått skarpa mordhot riktade mot mig mm, så jag vill absolut inte karaktärisera mig som en gnällfis.

Det är mer om jag blivit missförstådd och inte fått fram mitt budskap som jag inte kan släppa det. Starkt "rättspatos" tror jag att det kan kallas.