Ångest av att inte utvecklas hela tiden

Jag vet inte hur jag ska börja detta inlägg riktigt för vet inte ens vad jag vill ha hjälp med, men jag mår rent ut sagt bajs av att inte utvecklas hela tiden och bli bättre och bättre. Det enda som gör mig på lite bättre humör är att hela tiden bli bättre och bättre, mer och mer "lyckad" och mer och mer "framgångsrik" eller hur fan man nu ska beskriva det.

Jag kan ju tillägga att jag är har adhd, dystimi, en jävla massa ångest, föredetta drogproblem, nyligen slutat med självskadebeteenden och har nått eller några självmordsförsök bakom mig men dom var så jävla usla nu när jag tänker tillbaka så kan nog inte ens klassas som det. Men, jag är ingen sådan här "hejkomochtycksyndommig-person" som skapar en tråd på Flashback om hur värdelöst dennes liv är för att den har ångest över att den ska behöva skaffa sig ett jobb och buhu kom och tyck synd om mig liksom. Jag tror ni fattar vilken typ av personer jag syftar på, jävligt irriterande är dom men jag var säkert likadan förr.

Tillbaka till ämnet, jag känner ett ständigt behov av att hela tiden komma längre och längre i livet och just nu har jag kommit till en punkt där jag inte kan komma så mycket längre just nu.
Jag har fuckat upp hela mitt liv innan genom att skita i skolan, knarka, förstöra relationer mm men har slutat tycka synd om mig själv och tagit tag i mitt liv. Är nu ren från droger, har fortfarande ingen utbildning men ändå ett väldigt bra jobb som jag trivs med och som man egentligen behöver utbildning till men jag har visat vad jag går för och fått det ändå. Har fått godkänt från försäkringskassan för ekonomiskt stöd för förlängd skolgång när jag ska börja plugga upp alla ämnen jag ej har betyg i så den ekonomiska biten är löst när det gäller att sluta jobba och börja plugga igen. Sen när jag läst upp betygen så vill jag plugga vidare.
Jag ser bra ut, har bra kropp, fin bil, bor hemma men trivs med det och är såpass ung att det inte är något konstigt med det.

Det känns liksom som att just nu kan jag inte komma längre i livet utan det är så bra som det kan vara, men jag kan inte nöja mig med att inte hela tiden fokusera på att utvecklas och komma längre och längre. Fokuserar jag inte på det så sitter jag där med mina ångesttankar över ingenting och ja hur jävla trevligt är det då?

Innan har det funkat när jag har känt ett behov av att visa för någon hur bra jag är, typ om jag har blivit dumpad så drivs jag av att hela tiden utvecklas och bli bättre så jag hela tiden kan känna att "ja, vad säger du nu då?" till mitt ex.
Men vafan, att hålla på så funkar ju inte i längden. För en månad sedan tog det slut mellan mig och mitt senaste ex och den relationen trodde jag verkligen skulle hålla för alltid men jaja kärlek är bajs. Iallafall så såg jag ju självklart detta som ett tillfälle att "visa att jag blir en ännu bättre person", men det funkar ju inte nu?? Jag är ju sårad nu istället över att det tog slut och jag är "mitt bästa jag" eller vad fan man nu ska säga. Jag slukar just nu "självhjälpsböcker" eller vad det nu kallas för att hela tiden lära mig nya saker och att ständigt förbättras och utvecklas som människa. Men mer då? Får panik typ haha fan vad töntig jag är.

Men har någon något tips snälla haha? Vill inte lära mig leva i något jävla nuet heller för då kommer jag ju ingen vart i livet om jag inte bryr mig om att bli bättre och utvecklas, men jag vill ju ändå komma på hur jag ska lösa denna situationen....

Seriously vad mycket text. Skulle nästan kunna åtala dig för mordförsök. Dina problem måste ut från ditt huvud.

Du behöver positivitet så nu sätter vi igång.

Det viktiga är att du rör dig framåt i den riktningen du vill komma. Hastigheten är mindre relevant (om du inte vill få prestationsångest och mer stress som leder till ännu mer ångest). Du kan tyvärr inte tvinga fram något och det är precis det du gör.

Du får ångest av dina tankar så du borde sysselsätta dig med meningsfulla aktiviteter som leder dig framåt istället för att grubbla på Flashback. När du gör dessa så tänker inte du på bekymmer. Då lever du i nuet.

Jag gör det dock för att jag kan och pga att jag är hemma hela dagarna pga coronakrisen.

Haha du låter som mina gamla lärare som gav mig lägre betyg för att jag skrev för mycket.

Sysselsätter mig med meningsfulla aktiviteter men min hjärna är ju hela tiden på högvarv så tankarna på att ständigt komma framåt finns ju alltid där oavsett vad jag gör.

Uppdaterade mitt inlägg.

Jag säger välkommen till klubben, men talar du verkligen sanning? Egentligen så ska vi båda två sova men jag har hamnat i en period i sömnproblem.

Vad gör du för meningsfulla aktiviter?

Det låter som du har lite låg självkänsla och försöker boosta upp den genom prestationer, vilket ökar självförtroendet ett tag, men ger inte ökad självkänsla i längden.

Försök lära dig tycka om dig själv för den personen du är, snarare än efter vad andra kan tänkas tycka om den du är.

Haha tack för uppdateringen om att jag nästan blivit åtalad för mordförsök, det var bättre innan.
Tack för välkomnandet och vad tjänar jag på att ljuga? Haha jag känner inte för att hitta på problem som är på låtsas för vad fan ska jag då med svaren till?

Jag gör väll det där vanliga som man gör när man fortfarande är lite för ung för börja med antirynkkräm, alltså umgås med vänner, festar väll lite men Corona förstörde ju hela utelivet så det blir det ej lika mycket med, umgås med familjen, lånar en pålle ibland eftersom jag inte har tid för egen längre så det blir ju någon slags motion också några dagar i veckan. Läser ganska mycket böcker också. Det är väll det haha.

Ja min mamma säger också att jag har låg självkänsla och att jag själv är min egen värsta fiende för att jag tydligen har så höga krav på mig själv.
Jag trivs ju dock bra med mig själv, men omgivningen ger mig ofta pikar på vad jag gör fel hela tiden så på något sätt måste väll ännu mer saker bli bättre med mig då haha.

Självkänsla är definitivt ditt problem från vad jag kan läsa i din trådstart. Om du fortsätter med "självförbättring", läs på om självkänsla, det kan vara vad du behöver förbättra just nu.

Ibland måste vi ta i min vän.

Du har ett aktivare liv än mig just nu så jag ser inte problemet. Dessa tankar kanske uppstår pga krisen. Tror inte du det?

Mina planer gick inte igenom. Jag hamnar efter i min planering men eftersom jag inte kan göra nånting åt det så försöker jag göra något konstruktivt. Eftersom jag spenderar för mycket tid på Flashback så vet vi att det inte går så bra här heller men din inställning är inget vi accepterar.

Du har resurserna så jag tror på dig.


Jag hade rätt. Var just det jag citerade i en annan tråd. Det är deras tankar som påverkar dig.

Din bild av vad som är bra och vad du bör bli bättre på verkar vara definierad av vad som anses vara bra på Tinder, på en AW med lackeringsfirman i en lagom stor stad och i Expressens söndagsbilaga.

Om du har kapacitet så slappna av och fokusera lite på vad som faktiskt är viktigt och vad som inom dessa ramar gör dig ”bra” eller bättre.

Om du inte har kapacitet att tänka sådana tankar så ägna tid åt att skaffa dig sådan.

Sluta läs självhjälpsböcker. Läs klassisk och modern filosofi istället.

Att bli bättre för dig skulle just kunna vara att du tillåter dig själv att bara vara ibland. Livet är konstigt nog ingen tävling för vi ska alla dö. Men vad har du för mål för din vandring på jorden? Om du har tydligt utstakade mål kan de små stegen man gör varje dag vara ett steg mot målet. Nu verkar du lite flamsig och förvänta dig att storheter ska ske varje dag. Så är inte livet. Bra att du slutat knarka etc. Kanske det du söker är adrenalin? Kanske du kan börja fallskärmshoppa?

Du har ett väldigt stort bekräftelsebehov verkar det som och det känns som att du är väldigt osäker innerst inne (jag kan såklart ha fel).
Men du behöver ha inre mål som du uppfyller och skit i önskan att skryta till allt och alla om det utan lär dig vara nöjd med dig själv.

Hej, har personligen studerat personlig utveckling på ett omfattande sätt, hållt på med det i 19 år.

Vad du beskriver är vanligt och så som människor generellt fungerar. Man drivs av framtida drömmar, att livet blir bättre just nu, att andra imponeras.

Detta är bra så länge det för ens liv framåt, men de är verktyg som ska användas på rätt sätt.
Många är fångad i att ständigt utvecklas, på ett ohälsosamt sätt. Så har jag fungerat och fungerar också idag inom olika områden men jag har perspektiv på det och vet vad jag gör.

T ex har jag åstadkommit saker i mitt liv som endast var dagdrömmar en gång i tiden som jag då aldrig skulle bli till verklighet för mig. Tradeoffen har varit familjelivet, hänga med vänner, har inga barn än.

Dock känner jag mig komplett för att jag gjort denna resa och kan gå in i nästa fas i mitt liv som den man jag är.

Jag tror att du behöver göra det kristallklart vad det är du vill, det verkar som att du har en bra bild med studier etc.
Meningen med målbilden/målscenariot är ju att ens dagliga rutiner streamlinas så att målscenariot blir mer och mer till verklighet.
Nät man vet vart man vill och ska så är det inget som man behöver älta hela tiden så länge som man dagligen gör framsteg.

Folk kan må bra på två olika sätt. Det vanligaste är att man mår bra med egot involverat.
T ex, jag har gjort nånting bra, så därför får jag må bra.
Jag är snygg, har på mig fina kläder, är nyklippt, så därför kommer folk gilla mig, och därför får jag må bra.
Jag har inte gjort något bra och därför får jag inte må bra.

Det andra sätter att må bra på är att må bra utan någon speciell anledning.
Och ja, man får må väldans bra utan att någon annan, eller någon prestation är involverad.
Det är bara det att svenskar uppfostras till att man bara får må bra och vara glad om man har en anledning till det. Och om man måste ha en anledning är det alltid relaterat till ens ego.

Så kortfattat bör du göra såhär, gör kristallklart vad du vill.
Gör något varje dag för att det du vill aka hända och undvik det som saboterar planen. Att lyckas 100% är inte realistiskt, men om 75% av dina val varje dag är i linje med dina mål, är ok.

Sluta älta vad du är missnöjd med. Du har din plan i bakgrunden så du behöver inte finna glädje i ditt ego.

Nuet är den enda plats som ditt liv kommer att utspela sig i. Här och nu. Den som behärskar nuet, den bemästrar livet.
Så i din existens just nu så kan du låta den inte rösten babbla på om utveckling hit och dit, låt den. Men om du inte ger den fokus utan släpper allt och låter dig må bra och vara glad så frigör du mentala resurser att leva, just nu.
Många kan inte leva just nu för att de snurrar runt i sitt ego och spekulerar i framtida scenarion. Detta är meningslöst om det faktiskt handlar om egorunkning istället för målinriktad planering.

Det finns tid för planering av mål, avsätt en speciell tid eller avgränsning för det, när du har planeringsmöte med dig själv, övrig tid, tänk inte så mycket på det, i bakgrunden vet du vad du behöver göra, gör det bara.