Det finns en överhängande risk för att titeln påminner om en influensers click bait på ett dödfött samarbete, men jag har försökt tänka långsiktigt på våra komplexa supply chains i agrikultur. Det är möjligt att jag har slagit knut på mig själv i dessa funderingar och jag tar gärna emot feedback.
1.
De flesta jordbrukare har som mest att göra under våren och hösten då det är skördetid. Då den stora majoriteten i utvecklade länder inte jobbar med jordbruk är det väldigt vanligt att bönderna tar in arbetskraft från utvecklingsländer; i Sverige kommer arbetarna från Polen, i USA kommer de från Mexiko. Coronapandemin tvingar dock länder att stänga gränserna och försvårar - eller till och med omöjliggör - gästarbetare att korsa gränserna. De gästarbetare som lyckas komma över gränsen bor oftast tätt på varandra och smittorisken är stor, därmed finns det även en stor risk att de inte kan arbeta pga eventuell sjukdom. Bönderna har nu inte möjlighet att ta hand om lika stor mängd grödor och mycket går till spillo.
2.
Majoriteten av dessa arbetare remitterar det mesta av deras löner och sänder pengar hem till deras familjer. Dessa remitteringar går direkt till samhällsnyttiga ändamål såsom mat, skola och sjukvård, och undgår korrumperade mellanhänder. När dessa familjer inte längre mot remitteringarna kan det i värsta fall leda till att hela samhällen rasar ihop, speciellt utsatta är de med dåligt social skyddsnät och tom statskassa. Ännu fler blir sjuka, ännu färre kan åka utomlands och jobba, utvecklade länder får ännu mindre arbetskraft, och bönderna igår miste om ännu mer produktion.
3.
Allt eftersom restauranger stänger, kommer bönderna inte kunna sälja i lika hög utsträckning. Individuella konsumenter som handlar på ICA och dylikt kommer aldrig att kunna komma upp i samma inköpsnivåer som restauranger. Lägg där till caféer, företags-catering, sportevenemang, bröllop, och annat där mat spelar en stor roll. Var och varannan är dessutom rädd för en kommande lågkonjunktur och förlorar inkomster till höger och vänster - konsumtionen kommer alltså att minska, och ännu fler grödor kommer att gå förlorade.
Slutsats:
Grönsaker, frukt och spannmål blir alltså lidande och priset på alla dessa färskvaror går upp. Lägre utbud och mer kostsamma grödor leder i sin tur till mindre mat för boskapen. Om ungefär tre år borde vi se resultatet av coronan 2020 då bönderna inte har kunnat föda upp lika mycket boskap detta år. På kort sikt blir det ett underskott av grödor, men på lång sikt blir det ett underskott på kött med ökat pris som resultat. Vi kan spinna vidare ytterligare på denna tanke och undersöka om inte “alt meat” i form av “cultured meat” (alltså kött gjort i labb) kan komma att i så fall få det uppsving som den nya industrin har väntat på. För att det skall hända krävs det dock att de lyckas få ned de fortfarande skyhöga produktionskostnaderna.
Är detta bara tomt svammel eller ligger det något i mina funderingar? Vad finns det för andra eventuella konsekvenser i marknaden? Övriga kommentarer?
1.
De flesta jordbrukare har som mest att göra under våren och hösten då det är skördetid. Då den stora majoriteten i utvecklade länder inte jobbar med jordbruk är det väldigt vanligt att bönderna tar in arbetskraft från utvecklingsländer; i Sverige kommer arbetarna från Polen, i USA kommer de från Mexiko. Coronapandemin tvingar dock länder att stänga gränserna och försvårar - eller till och med omöjliggör - gästarbetare att korsa gränserna. De gästarbetare som lyckas komma över gränsen bor oftast tätt på varandra och smittorisken är stor, därmed finns det även en stor risk att de inte kan arbeta pga eventuell sjukdom. Bönderna har nu inte möjlighet att ta hand om lika stor mängd grödor och mycket går till spillo.
2.
Majoriteten av dessa arbetare remitterar det mesta av deras löner och sänder pengar hem till deras familjer. Dessa remitteringar går direkt till samhällsnyttiga ändamål såsom mat, skola och sjukvård, och undgår korrumperade mellanhänder. När dessa familjer inte längre mot remitteringarna kan det i värsta fall leda till att hela samhällen rasar ihop, speciellt utsatta är de med dåligt social skyddsnät och tom statskassa. Ännu fler blir sjuka, ännu färre kan åka utomlands och jobba, utvecklade länder får ännu mindre arbetskraft, och bönderna igår miste om ännu mer produktion.
3.
Allt eftersom restauranger stänger, kommer bönderna inte kunna sälja i lika hög utsträckning. Individuella konsumenter som handlar på ICA och dylikt kommer aldrig att kunna komma upp i samma inköpsnivåer som restauranger. Lägg där till caféer, företags-catering, sportevenemang, bröllop, och annat där mat spelar en stor roll. Var och varannan är dessutom rädd för en kommande lågkonjunktur och förlorar inkomster till höger och vänster - konsumtionen kommer alltså att minska, och ännu fler grödor kommer att gå förlorade.
Slutsats:
Grönsaker, frukt och spannmål blir alltså lidande och priset på alla dessa färskvaror går upp. Lägre utbud och mer kostsamma grödor leder i sin tur till mindre mat för boskapen. Om ungefär tre år borde vi se resultatet av coronan 2020 då bönderna inte har kunnat föda upp lika mycket boskap detta år. På kort sikt blir det ett underskott av grödor, men på lång sikt blir det ett underskott på kött med ökat pris som resultat. Vi kan spinna vidare ytterligare på denna tanke och undersöka om inte “alt meat” i form av “cultured meat” (alltså kött gjort i labb) kan komma att i så fall få det uppsving som den nya industrin har väntat på. För att det skall hända krävs det dock att de lyckas få ned de fortfarande skyhöga produktionskostnaderna.
Är detta bara tomt svammel eller ligger det något i mina funderingar? Vad finns det för andra eventuella konsekvenser i marknaden? Övriga kommentarer?