Sålde mig

Tog du den i tvåan?
Hur mycket fick du?

Hahahahaha en manlig böghora!

En gång böghora alltid böghora.

Du har alltså sålt din mansstrjärt till en bög?! För att tjäna vadå 500 spänn? Haha. Fyfan vad smutsigt och risigt gjort Hur var den upplevelsen?

Det finns en del saker man ångrar genom livet men ändå kan leva med, kontra saker som man absolut inte ska kunna leva med. Har man kört ihjäl ett barn i en rattfylla eller Hagamannen som i åratal förgrep sig och våldtog kvinnor. Ett under att människan inte satt en kula i skallen på sig själv och orkar med livet.

Det du gjort däremot, det tillhör verkligen det förgångna och är inget du ska associeras med den du är i dag. Har du dessutom varit en god människa genom ditt liv skall du absolut inte plåga dig själv. Du måste tala om det och hitta ett sätt att gå vidare. Säger inte att det är en skitsamma grej. Ingen behöver någonsin behöva veta vad du gjort och finns det ingen risk för att det ska outas, (var ju så jävla längesedan också), så bör du intala dig själv i form av fake it till you make it och förtränga det.

Kom ihåg att ingen människa är fri från synd. Alla har sina hemligheter. Men som jag skrev i det första stycket så är det du gjorde något som i allra högsta grad du ska förlåta dig själv för.

Big deal! Du sålde din röv. Jag knullade en undergiven pojke i munnen under studenttiden. Big deal -livet går vidare, man behöver varken vara det ena eller det andra bara för man gjort lite suspekta saker under sitt liv.

Kör på. Tänk inte så jävla mycket.

Inte jag. Inte för att knäppa folk på näsan men tala för dig själv istället och sluta tro att alla är lika dåliga fast på olika vis.

Som mitt nick på flashback, pastregrets. Alla har vi våra olika saker vi gjort som tillhör det förflutna och som vi ångrar. Men det är grav skillnad gällande vad det är man gjort som avgör om man bör eller ens kan gå vidare. I ditt fall kan ska du absolut gå vidare. Jisses, det var tio år sedan. Inte en jävel bryr sig. Hade jag varit din vän hade jag stått vid din sida ändå. Många människor kan dock inte tänka längre än näsan räcker och då är det bäst att inte berätta en del saker, som de inte har med att göra ändå.

Du har bara ingen självinsikt
Kram på dig

Jag fungerar som så att jag har väldigt lätt att skaka av mig något dumt jag har gjort! Det betyder inte att jag gör det hela tiden, jag har ett moraliskt kompass, men jag anser att gjort är gjort! Det går inte att ändra på, att sen tala om det för folk, varför Och vad skulle det tjäna för syfte! Ta bort dessa tankar, det är en ny dag, dra ett streck och kliv över det förgångna. Det är inte svårt att bevara en hemlighet det är bara strunta i den, och det kommer inte att hjälpa dig berätta om den. Gå vidare nu!

Jävligt störig text. Inte styckeindelad på något sätt - vilket är störande nog! Plus känner en vädigt tvångsmässig och autistisk auro över hel ditt inlägg och perona.

Kanske ska du överväga att bege dig till akutspyk för inäggning - eller kämpa för liv, genom eld och krutrök.

Död år Gollom!!

Varför skulle jag söka mig till akutpsykiatrin? Man kan ju däremot se en allvarlig störning från ditt eget inlägg! Då du verkar beskriva ditt eget beteende ”tvångsmässig och autistisk auro över hel ditt inlägg och perona” det är intet för inte rätt ofta vissa har ett behov att sätta etiquett på andra, när de är de själva som tydligt är väldigt störda

Jo jag har det. Alla tar inte dåliga beslut och lever i dysfunktionella familjer bara för att det ser så ut för dig.

Det finns ingen som helst anledning för dig att berätta det här. Det kommer göra mer skada än gott. Att du ångrar dig och att det skaver så hårt beror på att du har ett fint hjärta och är en oerhört empatisk människa. Jag vet precis hur det är.
Jag kan också få magvridande ångest över saker jag gjort.. Men jag brukar alltid försäkra mig om saker som mycket kloka föregående skribenter har nämnt.

Skadade du någon annan än dig själv? Nej.
Är du den personen idag? Nej.
Du är ingen mördare, pedofil eller våldtagit någon.

Du har legat med en snubbe i ett tidigare liv som idag inte existerar. Eftersom du ångrar dig så mycket så ”var det inte ditt riktiga jag”.

Jag sätter min högra arm på att du är en mycket bra människa. Det märker man på sättet du skriver. Försök verkligen att förlåta dig själv nu och gå vidare.
Jag får ibland stark ångest över episoder som hände när jag missbrukade hårt i ett par år. Det är tufft, men det är inget man kan ändra och det är inga allvarliga grejer heller.. Precis som ditt. Det är svårt att vara en empatisk människa ibland. Men hellre det än en psykopat som kan skada andra utan att bry sig.

Nästa gång du får ordentlig ångest över detta, så prova denna övning: https://youtu.be/ficOFz_OKZg.

Den har gjort underverk för mig.

Mvh