Sålde mig

Hej på er!

Jag är en man som snart är medelålders och lever som dom allra flesta.
Har hunnit med en massa skit och gjort en del omoraliska saker under dessa år.

För över 10 år sedan så sålde jag min kropp till en annan man. Jag är bi tror jag. Men är oftast sugen på kvinnor. Nåväl det hände och sen dess har jag aldrig ens tänkt tanken på att göra det igen. Never.

Problemet är att jag kan inte bli kvitt tanken att jag sjönk så lågt och sålde mig. Jag har barn oxå och när jag ser på dem så kramar en ångest från helvetet om runt bröstet på mig när jag tänker på vad jag gjort. Jag kommer aldrig palla berätta för dom om detta. Så därför är mitt liv delvis en stor lögn. Att inte kunna berätta vissa saker gör mig ångrstladdad.

Jag kommer aldrig kunna vara med en kvinna i mitt liv. För jag vet att jag måste dölja en mörk hemlighet så länge vår relation är. Detta är sjukt tungt. Och alla mina fina polare! Som inte har en aning om vem som hänger med. Herregud.

Kanske är enda vägen ut från detta att jag berättar för alla i min närhet, vad tror ni om det?

Hur bli kvitt samvetet?

Tänk bara på detta: Att vara pappa och dessutom en fd prostituerad. Skulle du/ni klara en sån grej? Dag ut och dag in.. Bära detta förbannade ok över sig. Man öppnar ögonen på morgonen och så kommer hemligheten jag bär och sätter sig på axeln. Upp och hoppa nu, du ska gå till jobbet. Dra på dig ett leende för fan.

Ja alla har väll gjort saker de ångrar. Vissa saker förblir bättre osagda.

Dessutom har du inte rånat, skadat, mördat, lurat någon på pengar etc. Så att du bögat lite för pengar spelar ingen större roll egentligen.

Att du är bi kanske du borde berätta om för att få sinnesro. Och detta är väll ingen big deal heller. Folk kommer säga, jahopp, och gå vidare med sina liv utan att tänka på det nämnvärt.

Det är väl inte så big deal?

Nu är du äldre och visare och har kommit fram till att det inte kommer hända igen.

Berätta för någon. En terapeut, en präst eller möjligtvis en riktigt god vän. Att berätta för fler är väl inget att göra. Inte i första steget i alla fall. Den pedagogiska utmaning det innebär att andra skall förstå är väl för stor. Och varför skall andra veta? Det kanske räcker så?
Jag hade nog berättat för min blivande fru. Kanske.
För egen del anser jag att det du gjort är fel. Men inte förkastligt. Jag skulle inte tyckt sämre om dig om du berättade för mig.
Risken är väl att du förstorar upp detta lilla snedsteg till orimliga proportioner.
Lite spännande att få ta del av VARFÖR du gjorde det. Är de skäl du anger godtagbara?
Förmodligen. Du hade dina skäl då. Hur tänkte du egentligen?
Börja med att berätta här på ett sådant sätt att du inte kan bli identifierad och upplev hur det känns?
Kanske PM:a någon?
Hursomhelst - en kram.

Var inte så hård mot dig själv. Det gör dig inte till en sämre människa att detta har hänt för många år sedan.
Alla har vi vårt bagage.

Men det låter som det varit traumatiskt för dig. Kanske testa någon form av terapi? Det lär ju finnas organisationer för fd prostituerade där du säkert kan söka stöd.

Självempati och självkärlek!

Vilka fina människor ni verkar vara.
Detta är ett stöd för mig ska ni veta. Mer än ni någonsin kan ana.
Jag ska ordna en terapeut. Jag vill leva nu

Och hur många horor av det kvinnliga könet har inte varit lätta på foten och sen hittat en make, gift sig och fått barn och skrattar åt att de var luder i sina yngre dagar..? Precis. Koppla av, låter inte speciellt problematiskt. I så fall mer komiskt. Dra historian på en fest eller nått.

TS sålde sin kropp? Var det till en bekant eller främling? Fick TS betalt i cash eller var det för en öl och ett par cigg på halvfyllan? Var det en avsugning på Spybar toaletten eller följde TS med hem till mannen och tog/gav analsex/oralsex?

Alla säljer sig varje dag på ett eller annat sätt.

Äg uppväxten, och lämna den bakom sig. Finns det saker TS älskar idag? Dessa skulle kanske inte vara där ifall det inte hade hänt. Gå vidare.

Du kan väl trösta dig med att bara låg-IQ människor och skadade människor skulle bry sig om du berättade det i en konversation.

Har märkt att det ofta är en "automatisk reaktion" jämfört med en "tänkande reaktion" beroende på vem man pratar med.
Då är det bara att skita i att berätta det till människor som inte kan tänka, eller berätta saker de är programmerade till att förstå.
Ungefär som att prata med ett barn, man anpassar det man säger tlll den andres intellektuella nivå.
Och jag tror inte någon nära eller kär egentligen vill veta, om det inte har någon specifik betydelse för deras liv.

A ligger väl en del i det du skriver.
Tack till dig också som tog dig tid att svara.

Vanligt bland unga bögar och du gjorde det bara en gång så nä det finns bra mkt värre saker man har på samvetet, berätta inget den delen av ditt liv är över ts hand om barnen nu

Om det nu är som du säger och inte trollar.
Herregud karl! Släpp det!
Du gjorde det här en gång och det är ingen big deal.
Såklart har du full rätt att behålla detta för dig själv och är inte skyldig att berätta för någon. Detta angår ingen annan!
Och att berätta för sina barn om sitt sexliv? Va?
Såklart ska du inte berätta detta för fina barn!
Om du nu träffar en kvinna o inleder en relation.
Om du känner att du vill berätta och hon älskar o respekterar dig så gör hon ingen grej av detta.
Om hon gör det så är hon ändå inget att ha.
Alla har vi gjort dumheter.
Jag provade bögsex en gång.
Det var inget för mig, direkt och det är inget jag berättat för nån annan än min fru. Hon höjer inte på ett ögonbryn åt det...