Citat:
Ursprungligen postat av
Sssiamesia
Det finns två trådar i det här som jag vill dra lite i.
Den första är detta med dina överträdelser av sexuella gränser. Du har fysiskt och handgripligt ofredat flera personer. Detta är inget harmlöst beteende, det är en ganska avancerad sak att gå från tanke till handling och fysiskt angripa en annan person. De flesta människor tycker tex.att det är obekvämt bara att stå "för nära" en annan person då man pratar med varandra, det finns en osynlig comfort zone.
Att du saknar den naturliga spärren för hur och när man kan bryta komfortzonen är faktiskt ingen bagatell. Du försvarar dig med att du inte hade ont uppsåt, att du inte ville kränka, men det spelar faktiskt mindre roll. Hur ditt beteende uppfattas av den som utsatts är det enda viktiga.
En mördare kanske "bara ville uttrycka sin lust" då han sprättade upp sitt offer, men det kan aldrig legitimera handlingen, hans handlande har fortfarande lett till lidande och död för offret och är både oacceptabelt och brottsligt.
Vad som är en bagatell eller inte beror mycket på vilken tid man lever i. Nu lever vi i en tid där man ser mycket hårt på sexuella överträdelser, vare sig det gjorts med ont uppsåt eller ej. Att du jämför en klapp på rumpan med mord talar sitt egna språk. Att jag däremot kanske tänkte sexuellt utnyttja en kvinna som var för full för att samtycka var dåligt om det är så. Som sagt så minns jag ingenting av saken på grund av kraftig berusning. Det går dock inte jämföra handlingarna med mord, hur mycket du än vill göra det.
Citat:
Ursprungligen postat av
Sssiamesia
Du verkar ha bristfällig förståelse för hur dina handlingar egentligen ser ut för andra. Du utger dig för att ha ett hjärta av guld, men vad tror du att andra tycker? Det är klart att du själv vill rättfärdiga dig och dina handlingar, men om andra ska kunna se dig i ett annat ljus måste du nog kunna visa på en större självinsikt och en genomgripande förändring därav.
Naturligtvis är det pga. händelserna förmodligen bara ett fåtal nära släktingar som tycker att jag har ett hjärta av guld. Man kan nog säga att jag är brännmärkt för gott, så det har ingen betydelse vad jag säger eller gör. Jag har den närmaste familjen och det får jag nöja mig med. När de har gått bort kommer jag vandra samma väg, om jag inte gör det tidigare. Det beror på hur trött jag blir.
Citat:
Ursprungligen postat av
Sssiamesia
Den andra tråden är detta med förföljelse och säpo. Om du förekommer i brottsregister för sexualbrott får du förstå att du kommer ses som en riskperson då nya sexualbrott begås. Då kanske man kontaktar dig för att se om du kan uteslutas som gärningsperson i de nya brotten. För de flesta människor är sexövergrepp något avskyvärt som väcker många obehagliga känslor, och att det riktas en del sånt mot dig är kanske inte alltid rättvist.
Förföljelsen som du skriver om skulle kanske också till viss del hända inne i ditt huvud. Det är vanligt att vanföreställningar handlar om just förföljelse, säpo mm.
Har du någon kontakt inom psykiatrin idag? Har du någon diagnos eller behandling? Ibland kan tex.autismspektrumtillstånd eller personlighetsstörningar göra att man har svårare med gränser för sin sexualitet och att man har en avvikande syn på sig själv i förhållande till andra.
SÄPO har aldrig kontaktat mig utan ägnar sig åt övervakning och detta inte för sexualbrott utan för att jag upptäckte statshemligheter som man inte ville att jag skulle lägga märke till.
Jag har kontakt med psykiatrin. Detta är främst för att jag pga. stalking och dåligt anseende aldrig mer kan jobba, så jag har kontakt med dem för att bli sjukskriven. Andra anledningar är att jag har problem med ångest, depression och att jag ibland vid stress blir lätt psykotisk.
Jag fick en autismdiagnos för ett tag sedan, men den stämmer inte.
