Rädda sin katt eller okänt barn - olika väsens värde?

Igår hamnade jag i en coronarelaterad diskussion med tre vänner där de enades om att jag var sjuk i huvudet. Jag uttryckte något som för mig är fullständigt självklart, men som för dem var häpnadsväckande.

Vi pratade om hur man ska välja vilka som ska få tillgång till respiratorer ifall vi kommer till en punkt då vi måste sålla och låta vissa dö. Denna diskussion ledde till att vi började diskutera levande väsens värde överlag och jag sa att jag hellre hade räddat min egen katt än ett okänt barn. De trodde att jag skojade, men jag menar fullt allvar.

Jag har en reell koppling till min katt, jag har haft honom i 5 år och jag känner en bottenlös kärlek för honom. För mig är det självklart att, om jag vore tvungen, jag hade räddat honom framför ett okänt barn som jag inte har en koppling till. Jag hade låtit barnet (eller, människa egentligen. Nämner 'barn' här eftersom det var barn specifikt vi diskuterade) dö för att min katt ska få leva. Jag ser helt enkelt inte varför en människa har en större rätt att leva än en katt, vilket är vad mina vänner tycker. Vad är er åsikt om detta? Är jag verkligen helt ute och cyklar? Jag hade kategoriserat detta som ett "alla tycker väl olika"-scenario men med tanke på att jag i min närmsta omgivning är helt ensam om denna åsikt så börjar jag ifrågasätta den.

Ett barn på fem år har ju inte hunnit begå någon ondska eller illdåd ännu. Det kan ju också komma att bli den person som skulle ha omvårdat dig på ett äldreboende när du blir gammal. Om du själv hade haft barn så hade du säkert också velat att en främling lät ditt barn överleva istället för en katt.

Med detta sagt så är det ju upp till dig att göra valet, och jag fördömer dig inte om du räddar din katt.

Det är kanske inte något som folk erkänner högt eller ens för sig själva. Men människan är ett egoistiskt djur och kommer ta det beslut som gynnar den själv mest.

Jag hade valt min hund över ett okänt barn. Tror många skulle tagit samma beslut.

Tror faktiskt ganska många skulle nappat på 100 000kr mot att ett okänt barn dog också. Sålänge ingen fick reda på att man gjort det valet.

Jag hade gjort samma val som dig. För mig ligger värdet i den relation man har till den man vill rädda.
Om det är ett eget barn blir det svårare. Men ett okänt?

Du menar på allvar att det skulle vara ett svårt val om du ska rädda en katt, som ändå kommer vara död om några år, eller ditt eget barn?
Du är ingen lämplig förälder.

Jag trodde att alla barn, föräldrar och morföräldrar var ense om att man räddar ett barn, men du verkar vara undantaget som bekräftar regeln.

Tycker människor som resonerar på detta viset borde fylla under någon form av blankett, så om tillfället kommer då vi har 2 respiratorer kvar och måste välja mellan TS som jag antar är en full-frisk vuxen man, och Greta på 99 år så ger vi den såklart till Greta.

Eller om han hamnar i en olycka, som så bil krasch eller hans lägenhet brinner upp, så springer räddningstjänsten in och prioriterar hans katt lämnar honom och hämtar honom ifall det finns tid över.

Jag läste häromdagen på Wiki att New Yorks legendariske borgmästare Fiorello La Guardia hade en syster som tyskarna höll som fånge under kriget. Hon överlevde, men det tog henne två år att komma hem till USA, eftersom hennes bror vägrade att särbehandla henne framför andra flyktingar. Sådana som La Guardia är dock undantag. De allra flesta handlar helt egoistiskt.

Om man tar den katt som betyder mest för en människa i världen - säg 82-åriga ensamboende Olgas katt Pelle - och jämför det med ett okänt barn som kan räddas till ett liv och bli barnsoldat i Procol Harum (Boco Haram?) Vem väljer vi då?
- dumt exempel!
- nä, så väljer vi varje dag! Var går gränsen?
PS
Finns Boco Halal?
DS

Jag kan tycka att det är lite ologiskt att välja en 5 år gammal katt före ett 5 år gammalt barn. Katten har ca 15 års liv kvar och barnet har ca 80 års liv kvar. Du kastar bort 65 års liv genom att rädda katten.

Jag hade också valt min katt. För mig okända barn dör det hundratusentals av varje dag, katten är en nära vän.

Psykopatiskt? Nej, det är helt enkelt så att jag är öppen med att hur mycket jag bryr mig avtar med kvadraten på vad individer betyder för mig.

Inte konstigt att man väljer en katt man har som vän framför en totalt främmande unge man inte kommer träffa.
Men om man fick träffa barnet så kanske man känner annorlunda? Ett kanske åtminstone?

Sen är detta givetvis en grej man inte yppar högt och brett för folk. De flesta vill nämligen leva i total avsaknad av reflektion vad de själva innerst inne tycker, och då är pk-svar det enda rätta.

En kul grej annars, om man vill provocera lite, är att fråga om de skulle döda sin egen förälder om det räddade ett barn i Afrika. Sen kan man se hur långt det går att dra det, för alla har en gräns även om de inte vill kännas vid det.