Att lära sig stoppa psykoser utan neuroleptika

Ja, det är väl mestadels mitt eget beteende som har försatt mig i en sån situation. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt saken förutom att ligga lågt. Det är nog det enda.

Kanske blir läget allmänt bättre om du bara får tid?
Tillslut borde ju det hela lägga sig helt enkelt.

Ja, tiden läker alla sår osv.

Aha epsy! Jag skrev till dig igår i en annan tråd, och när jag hittar dig här och ser vad du skriver får jag en lite klarare bild av dig.

Du tror inte att du är schizofren, utan försöker hitta en annan förklaring. Det är vanligt då man har schizofreni, att man inte tror att det stämmer utan att det måste finnas en annan förklaring. När man har en psykossjukdom så ligger det i sjukdomens natur att man inte kan se sin sjukdom själv, man har begränsad sjukdomsinsikt.

Det är också vanligt att man inte är nöjd med sin medicinering och försöker hitta alternativa vägar, försöker bli frisk genom att äta någon särskild kost eller att tänka på något särskilt sätt etc. Detta är symptom på sjukdomen.

Det är bra att du har kontakt med psykiatrin och jag tycker att du ska prata med dem om de tankar du skriver om här. Det finns flera sorters mediciner som man kan prova och du kan få hjälp att hantera biverkningarna och också att förstå varför det ibland är bättre att ha dem istället för sjukdomssymptomen.

Det verkar som om du har en del problem som inte nödvändigtvis bara är länkade till psykossjukdomen. Ditt sexuella gränsöverskridande och svårigheter att hantera alkohol och lugnande medel kan eventuellt vara länkade till exvis en personlighetsstörning. Det är vanligt med samsjuklighet vid schizofreni, att man har fler diagnoser också. Kanske kan det bidra till att du inte känner dig hemma med schizofrenidiagnosen?

Jag mediterar mycket. När jag börjar få diverse hemskheter sköljandes över mig. Det hjälper nått enormt. Men gör det i kombination med medicinen i lägre dos bara så det inte blir övermäktigt?

Jag har inte testat att meditera, men kan tänka mig att göra det nästa gång det börjar gå utför.

Mitt sexuella gränsöverskridande kom snarare som en nackdel av att min moral är tidsöverskridande och inte lika känslig för tillfälliga strömningar som de flesta andras är. Det kan vara en styrka i tider av negativ populism, men en nackdel i och med att förändringar sker långsamt och jag därför kunde bete mig som gemene man gjorde för ett antal år sedan genom något förlegade synpunkter. I en annan tid hade jag kanske varit motståndsman mot extremt skadlig populism medan den stora pöbeln hade följt denna som duktiga hundar.

Det finns en psykosbehandling utan läkemedel. Den kallas Open dialogue och är samtalsmetodik där man samlar ”den sjukes” nätverk och utan hierarkiska avstånd eller fikonspråk helt enkelt pratar om behandlingen. Och resultaten visar att dessa samtal är mycket hjälpsamma. Siffran att 80 % är tillbaks i samhället efter några år är verkligen exceptionell för patientgruppen med just psykos. I Sverige däremot är neuroleptika en slags standardbehandling av psykoser, därför kallas detta en "alternativ metod" här, trots att det är den dominerande behandlingen mot psykos i Finland. Du måste själv föreslå denna behandling om du vill veta vad det är. Det kommer inte komma som förslag från psykiatrin. Du hittar länkar med mer information ifrån denna bloggen.

http://xn--detknsligabarnet-ynb.se/t...tan-lakemedel/

Intressant!

Här är ett annat område där något liknande denna metod tillämpas, där det står lite mer om vikten av att bemöta någon utan herarki, fikonspråk och översitteri. Detta är väldigt spännande ja.

"Det ter sig som att vi står inför ett paradigmskifte inom psykiatri och vår förståelse av psykiskt lidande." säger dom flesta som hör talas om detta. Jag med.

(Sverige vaknar väl naturligtvis sista av alla länder, när det kommer till att göra förändringar till det bättre, men vi får sätta fart på psykiatrin, genom att lyfta fram det)

https://psykodynamisktforum.se/britt...QoYvEAEKLQ--u4

Just detta är något jag tror att fler behöver förlika sig med.

En ganska vidkommande del i detta med livet är ju just att vi går runt och blir det ena eller det andra, och det har sina orsaker.
Vi har förväntningar, och upplevda förväntningar, och ska förväntas visa på någon sorts vilja som ska bakas in i det hela, och det kan upplevas som ett enda trassel när man håller på att dela upp allt i en miljard komponenter att hålla reda på.

Enklast är det egentligen om vi har en, eller kanske två, saker att hålla reda på.
Vår uppmärksamhet torde vara något av det allra mest personliga vi kan hålla reda på, så att ha någon hum om vad det är som hamnar i den är väldigt viktigt.
Helt otroligt viktigt faktiskt.

TS, några sanningar som jag hoppas hjälper på vägen:
Upplevelsen att kunna kontrollera saker med tankekraft är inte helt dragen ur luften, så att säga. Vi tänker, och saker händer, och vi tänker även på saker som händer.
Hela städer är faktiskt påhittade, och ändå kan vi bo i dem. Så oroa dig inte för mycket för det, utan tänk hellre isåfall på vad den sundaste reaktion du kan ge här och nu är.

Hur du mäter världen är hur du själv kommer att bli mätt, och fastän det kan verka så enkelt ibland så verkar det gå att vända ut och in på in i det oändliga.
För det är så vi är gjorda. Vårt naturliga tillstånd är att vilja fortsätta vara, och det på ett gott sätt.
Kain fick rådet i första moseboken att "Är det inte så att om du gör det som är gott så kommer jag [Gud] att godkänna dig?".
Och det kan översättas lite fritt både till att göra bra och att ha det bra. Det man får och upplever är som sagt väldigt avhängigt på hur man personligen väljer att bemöta det.

Och vad det är, det är en av livets stora uppgifter för oss att förstå.
Hoppas du klarar dig igenom det här.