Skuld och skam

Mina skuldkänslor är nära förbundna med skam. Det vill säga, mina skuldkänslor skulle minska om det inte fanns någon där att skambelägga mig. Det är i relationen till andra, under den andres blick, som mina skuldkänslor verkligen vaknar till liv. Det finns förstås även saker som jag känner skuld för oberoende av skam, men det förstnämnda är mer vanligt.

Är det en vanlig typ av skuldkänslor? Är dessa skuldkänslor mindre genuina än de som endast baseras på skulden i sig?

Kasta bort skammen. Den fyller verkligen inte någon funktion utan bara lägger sig som ett äckligt mögligt täcke som inte går att göra något åt. Till skillnad från skam så går det att göra något åt skuld på olika sätt.

Om du var helt ensam skulle du ju inte behöva känna skuld därav skam till någon. Skam bygger ju på att du utsätts för det av andra. Att du inte gjorde rätt.

Jag tror att skam är nödvändigt för att våra liv tillsammans ska fungera. Vi människor är som vi är. Många av oss är likt apor tjuvaktiga och våldsamma. Det är vår natur. Utan skam skulle nog allt vara eviga blodiga konflikter utan slut. Du kanske måste vara tacksam över ditt lidande.

Äh.

Skam används ju lite hur som helst. Ofta för att förtrycka andra människor och ge sken av att vara någon sorts bättre människa.

Vi försöker naturligtvis lindra lidandet och skammen. Därav försöker vi lasta på våra bördor på någon annan. Det är det religion handlar om. Syndabockar, blodsoffer osv. Det är ett behov som våra ledare tillhandahåller.

Om inte ledaren ger oss syndabockar så går vi under.

TS. Det är bögarnas fel.

Vi talar inte om religion nu.

Så låt dem lägga skam på andra men tas den inte emot så är en helt verkningslös. Det är som någon djävla trollkonst och jag har verksam magi mot den! 😊

Det går inte att bara 'kasta bort skammen'. Många tror felaktigt att vi kan styra över vilka känslor vi ska känna, men oftast är det inte riktigt så enkelt. På samma sätt som vissa tror att man kan skaka av sig olika obehagliga känslor, så är skammen just en sån känsla som går in under huden och påverkar hur den som utsätts för skam tänker och handlar.

Både ja och nej. Skam är en känsla som är till för att visa den som blir utsatt för skam att den har agerat utanför ramarna för vad som är ett acceptabelt beteende. Sånt som normer och konformism spelar stor roll. Det som händer för den som blir utsatt för skam är att någon annan förnedrar denne för att ha gjort något som går över en gräns, 'humiliation' som det heter på engelska.

Just skam går inte bara går att skaka av sig, och skammen ter sig i något av följande uttryck för den som känner skam och det ger därför direkt psykologisk skada för den som känner det:

* Tillbakadragande
* Attack mot andra
* Attack mot sig själv
* Undvikande

Utöver det så är skam en känsla som sänker den drabbades självförtroende och självkänsla. Man kan också manipulera fram falska känslor av skam hos andra, för att få dom att handla på ett visst sätt.

Källa: https://psykologa.se/skam-och-skamkompassen/

Jag vet inte vad för typ av skuldkänslor som är mest genuina, men ser att du har kommit fram till vad det (i ditt fall) beror på. Jag känner igen det där och har ett förslag.

Eftersom jag är ganska effektiv som person, så sammanfattar jag både skuld, skam och lösningen på hur man blir av med båda i en enda mening:
Ingen kan skada mig utan min tillåtelse.

Och jag tycker Jennifer har en bra förklaring för vad jag menar här. 👇

https://alltomyoga.se//jennifers-tankar-om-sjalvkansla

Att tillägga så är det enligt deras egen världsbild. Har vi med knepiga människor att göra så är bilden av en "bättre människa" fullständigt orimlig. Trots det kan dessa påverka oss kraftigt om personen i fråga har ett känslomässigt grepp om oss sen tidigare (t.ex. föräldrar eller fd partner).