Kommer det dröja tusen år tills vi blir ett äkta rymdfarande släkte ???

Då har vi alltså tusen år på oss att hitta ett supermassivt roterande svart hål i vår närhet, eller vad som nu krävs för att bygga en modern busshållplats enligt de senaste rönen. Ser framtiden an med tillförsikt.

Men, grejen är ju att sådant som kanske ansetts som totalt omöjligt i en tidsera, inte alls måste vara omöjligt alls i en annan.
Och dessutom - det som kanske anses som omöjligt kan ha stora konsekvenser på övrig förståelse och samhällsutveckling också.

Som tex för bara kanske hundrafemtio år sedan, när segelfartygen härskade över böljan den blå.
Det tog ett helt år - ett år, 12 månader alltså ungefär - för ett brev som postades i London till bästa kompisen som bodde i Indiens Calcutta, att komma tillbaka med svar.

Det är lång tid, ett helt år.
Inte bara för att det tog ett år att segla - för det var ju inte direkt sant - utan för att segelfartygen var begränsade av vindarna. Passadvindarna tex.
Därför var man tvungna att segla på ett sådant sätt att det tog ett helt år för fram och tillbakaresa mellan London och Indien.

Och pga det, dessa extrema resetider, så blev väldigt mycket annat också omöjligt. Och ingen kunde därför ens tänka på det, eller kanske ens föreställa sig det.
Det gick tex inte att äta färsk mango om man bodde i London.
Det som vi kallar "Mango Chutney" är en sylt som uppfanns av britterna för att man skulle kunna få smaka mango hemmavid. Men man var tvungna att konservera och krydda skiten intill oigenkänning för att den skulle klara den långa transporten.


Idag har vi ju inte bara mycket snabbare - och därför också Kortare - restid pga jetmotorer och stora transportplan, utan även effektiva kyl- och fryssystem.
Därför går det idag att göra sådant som var helt otänkbart för bara hundrafemtio år sedan.
Som att äta en färsk, nyplockad, mango om man bor i London, som ett exempel.


Dvs det som vi tänker oss är "avstånd" är inte något som ligger fast för alla tider. Utan den är bara så lång, eller kort, som det teknologiska övergripande paradigmet tillåter.

Hur lång tid tog det för de gamla grekerna att göra sina berömda visiter i Östersjön tex ???
Det tog många, många år för den resan att ske. Det var inte samma människor som gick ombord som kom tillbaka igen. För tiden som gått under tiden var så oerhört lång.
De seglade mellan kustbyar, ända från östra Medelhavets Grekland längst norra Medelhavets kuster. Från kustby till kustby osv. Ända bort till Gibraltar och sen uppåt mot norr. Finisterre, Biscayabukten, Engelska kanalen och hela vägen upp över Jylland.
Sen ner igen genom Skagerack och Kattegatt till Öresund eller om det var de danska Bälten. Osv.
Det var en resa som tog mycket lång tid.

Men ...
De var inställda på att "upptäcka världen."
Och det fick ta så lång tid det tog.



Att utforska rymden, i vår framtid, är också beroende av det övergripande teknologiska paradigmet.
Det som idag uppfattas som komplett omöjligt kommer inte att vara lika omöjligt om 500 år, eller om 1000 år.
Vi har ett Solsystem att titta på först, och plantera våra bopålar på.
Utanför Solsystemet har vi våra närmaste grannar i världsrymden.
Alpha Centari och Sirius, för att bara ta de två mest välkända av stjärnsystem.

Den tid det kommer ta oss att resa dit - första gången - kommer inte att vara samma tid som det kommer att ta tusen år efteråt.
Vi hade kunnat resa dit redan nu faktiskt, med gammal teknik i stil med "Orion-projektet."

Jag vet inte hur många som Egentligen kommer att vilja gå och handla biljett till ett sådant där "skutt upp över atmosfären." Iaf efter att de första betalande resenärerna kommer att börja gnälla i media om hur meningslöst det trots allt var.

Men, det finns faktiskt en historisk motsvarighet.
I den självbiografiska reseboken "På kanot uppför Senegalfloden" av den svenske konstnären Normann skriver författaren om hur järnvägen kom till Senegal ungefär samtidigt som han själva var på besök där.
Och lokalbefolkningen blev så fascinerade och imponerade av det makalösa teknologiska underverk som tufftåget uppfattades av dem, att de sparade länge för att ha råd att gå och handla varsin biljett.
Men, de åkte inte till nästa hållplats, eller ens till något annat resmål.
Nej, de åkte bara så långt som pengarna räckte.

Sen fick de stiga av, när pengarna enligt konduktören inte längre räckte för vidare tågresa.
Oavsett om de befann sig mitt ute i öknen ...
Men de var lika glada för det, för det var ju inte alla som fick lov att åka med teknikens senaste underverk ... och det var ju det som var huvudpoängen - att få åka med.

Samma sak som med den utannonserade "rymdturismen" alltså, som i allt väsentligt är samma sak som när Senegaleserna åkte en halvtimme med tåget ...
Rymdturisterna köper ju också biljett för bara en liten provtur. Upp och så ner igen.

Nog för att resorna tog ett tag, men fullt så illa att det var generationsresor var det inte. Om man skall göra en upptäcktsresa där man stannar överallt är klart det tar några år, men annars borde resan gått att genomföra på ungefär ett år, kanske att man tvingades övervintra på vägen. Snabbt klickande på en karta ger ett avstånd på ca 750 mil om man följer kusten. Med bra vind kunde dåtidens fartyg segla 5 knop så i teorin, om de hade perfekt vind och seglade dag och natt skulle det ta en månad. I praktiken seglade de bara på dagen och när vinden var ofördelaktig fick de ro i långsammare tempo, så åtskilliga månader är mer realistiskt.

Det tar ju längre tid när man inte vet var man ska eller hur resan kommer att se ut.

Varje ny hamn är en ny upplevelse som måste smältas. Man går i land och umgås med lokalbefolkningen, utbyter artighetsbetygelser och förklarar att den egne härskaren är störst, bäst och vackrast - och delar ut lite presenter för att bevisa det.
Osv.

Det är ju "tid" och därmed "avstånd" det med.

De gamla grekerna gillade att resa, och att upptäcka.
De seglade ner söderöver också, ner längst västra Afrikas kust ända tills de träffade på gorillor, som de blev så imponerade av att de trodde att det var ett slags folkslag.

Jason och hans Argonauter har ju gått till historien dessutom - och de reste ju faktiskt inte så värst långt heller. Det var ju mest upp genom Svarta havet alldeles ovanför Grekland och sen in västerut mot Kaspiska havet.
Men tiden det tog var ju inte den snabbaste precis.


Andra tiders resor var tex direkt efter upptäckte av de amerikanska kontinenterna, när portugisiska sjömän upptäckte Grand Banks osv, och pga det startades ett kommersiellt initiativ där de varje säsong seglade upp till Grand Banks och däromkring för att fiska massor av fiskar, som de sen torkade på öarna som fanns på plats.
De övervintrade på öarna i området, och sen reste de hem - om de överlevde stormarna - och sålde den torkade fisken till den hungriga befolkningen.

Dvs det är ju lite att jämföra med tex rymdbaserad gruvdrift, eller liknande.



Det jag menar är att den offervillighet den tidens människor var beredda till, aldrig upphör fylla mig med beundran.
De hade så mycket att förlora på dessa äventyr, både i liv och förlorade förmögenheter - liksom den förlorade tiden som de annars hade kunnat ägna åt familjen - men de gjorde det ändå.
De låt inte sådant som osäkra arbetsförhållanden ute på det stora och okända, farliga havet hindra dem.

Det en en grundläggande attityd som vi tycks ha förlorat idag.
Idag verkar det som om allt som berör just Rymden bara måste vara så genomgående undersökt i förväg att det inte ens blir att vi åker iväg.

Varför, och när hände det isf, blev vi så rädda ???
Kennedys generation vågade ju.
Varför kan inte vi som kom efter vara lika tappra ...

För att teknikutvecklingen skall fortsätta för evigt så måste vi leva i ett universum utan lagar som sätter gränser. Nu lever vi i ett universum med begränsande naturlagar och då kan vi bara upptäcka sådant som är tekniskt möjligt. Precis som den aktuella Corona-pandemin sprider sig fort i början så gick även utvecklingen fort i början. I likhet med att pandemin snart övergår i en långsammare fas när det inte finns lika många att smitta, så kommer även teknikutvecklingen att övergå i en långsammare fas när det inte finns lika mycket lågt hängande frukt kvar att upptäcka.

Att det gick fort från segelbåtar till ångbåtar betyder inte att vi någonsin kommer att kunna bygga stjärnraketer. Vi kanske lever i ett universum där stjärnraketer helt enkelt är för dyra att bygga. I alla fall om vi skall göra många av dem.

Jaså ... ???

Så "utvecklingen gick fort" menar du ???

Gick det "fort från segelbåtar till ångbåtar" ???

Ursäkta, men i vilket universum var det som du lärde dig om vår historia ?



För, i vårt andra, det normala, universum, var historien följde de spår som våra historiker sen präntat ner så tog det faktiskt väldigt, väldigt, väääldigt lång tid.

Men låt oss gärna stanna kvar vid båtarna, för att hålla det enkelt och lättförståeligt.
Ursprungligen var det enkla flytsaker som förde oss över och genom floder osv, och det tog alldeles säkert många tusentals år innan den teknologin ens lyckades standardiseras till de ungefärliga former vi fortfarande känner till idag.
Som enkelt däck med reling runt omkring.

Även om segel förvisos verkar ha varit en tidigt upptäckt sak, så kom det ju ändå att dröja långa tidsrymder innan segel kunde föra oss från rike till rike, t.o.m. resa från kontinent till annan.

Men bronsåldern hade långtgående segelfartyg, som klarade färden över öppet vatten.
De urtida handelsrutterna mellan Afrika och Indien låg ju bakom en av världshistoriens allra största - och mest välkända - förmögenheter (Drottningen av Saaba).

En av världshistoriens första högkulturer var ju också totalt beroende av båtbyggandet och segelkonstens färdigheter - den minoiska kulturen från Kreta.
Dvs mitt ute i Medelhavet, strategiskt perfekt beläget som ett nav med alla de omkringliggande rikena som handelspartners.
Avstånden var inte långa ...
Inte långa alls. Men ändå så långa och farliga.
Och därför blev deras högkulturs gränser inte större än ekrerna som utgick från navet på Kreta.

När sen efterföljarna i de grekiska stadsstaterna uppstod på ruinerna av den minoiska kulturen så kunde de vidareutveckla allt.
Och grekernas sjöväga förbindelser blev ännu längre och större.

Men, det var inte förrän under tiden närmare vår tidsräknings början som teknologin blivit tillräckligt säker för att kunna härska över så stora rymder som Medelhavet i stort.
Först Karthago, och sen Romarriket.

Sen tog det ytterligare tusen år för vikingarna att lära sig hur man byggde för det stora, vilda havet.
Men det var inte mer än upptäckts och enkelt fortskaffningsmedel.

Först därefter började man fundera på hur transportfrågan skulle kunna lösas.
Hansan i Östersjön byggde bra skepp för godstrafiken, och även Portugal och Spanien tog vid och satsade på de större dimensionerna.
Dvs det var praktiskt taget samma skepp som färdades över Östersjön av Hansan som åkte över Atlanten till och från Amerika - iaf till en början.

Men det var inte förrän den transatlantiska sjöfarten fick fäste, iom 1500-talet, som de oceangående segelfartygen började byggas.

Och även om du säkert inte tror det, så gjorde det ständigt nya framsteg i utvecklingen.
Alt från hur utformningen av skrovet och kölen, till hur segel skulle sättas utvecklades och finjusterades med varje nytt århundrade.



Teknikutveckling är ett mycket långsamt fenomen.
Inte alls så snabbt som du verkar föreställa dig.

Och ett välfungerande teknologiskt paradigm kommer inte flytta på sig så lätt.
Segelfartygen satt fast under tusentals år, innan det till slut blev omsprunget och övergivet.

Raketmotorn är, i jämförelse, ett mycket ungt paradigm.
Det kan mycket väl visa sig fortsatt användningsbart i fler hundra år framåt.
Isf som ständigt finjusterat och finslipat verktyg ... ända fram tills något nytt dyker upp som gör raketmotorn passé.

Och när det händer, om kanske tusen år, då kommer gränserna för allt det som raketmotorn gjorde möjligt att förflyttas framåt så långt att "Allt" kommer att förändras.
Som med segel jämfört med propellern.


Tänk också på att det ju inte ens fanns flygplan förrän på 1900-talet.
Dvs vilka helt andra fortskaffningsmedel kan det finnas som vi inte ens tänker på idag ...

Nej, vi kan inte allt.
Även om vissa tycks tro att vi idag, just idag, står på toppen av vår förmåga.

Tänk också på att de begränsningar vår teknologi sätter inte måste vara desamma som lagarna i universum, så att säga.

Det är bara olika paradigm, som segelbåtarna tex.
Det dåvarande teknologiska paradigmet satte onekligen sina gränser för vad som var praktiskt möjligt och inte.
Då var vi i allra högsta grad begränsade av just naturen.

Vi kunde inte segla fortare än vinden tex.
Vi kunde inte rida snabbare än hästen kunde galoppera.

Nu kan vi segla mot vinden, något som var en praktisk omöjlighet innan.
Inte pga att vi var dummare, utan för att naturen satte den gränsen. Och det var en absolut gräns.
Det fanns inget sätt för oss att komma över det problemet - eftersom det var en absolut gräns.

Förstår du ? De gränser som det teknologiska paradigmet sätter är, helt korrekt, absoluta och inte möjliga att komma förbi.
Inom det rådande paradigmet vill säga.
Och det har ju visat sig, i praktiken, iom att det föregående naturbaserade teknologiska paradigmet krossades och byttes ut mot ett annat.
Ett annat som satte nya gränser, men som gjorde det föregående paradigmets gränser passé.


Men trots det så är ju fortfarande de gamla gränserna, begränsningarna, precis lika absoluta då som nu. Det går inte att segla snabbare än vinden och inte heller går det att segla mot vinden.
Men vi kan ta oss förbi de gränserna på annat sätt.

Ett sådant paradigm begränsar även oss rent mentalt, eller kognitivt, intellektuellt.
Dvs vi kan inte föreställa oss något annat eftersom vi är fastlåsta av paradigmets begränsningar.

Jag vet såklart inte hur det kommande paradigmet kan komma att se ut. Det enda jag kan känna mig säker på är att även det kommer att bytas ut mot ytterligare ett annat i en framtida framtid - och så kommer det att fortsätta.

Den mykenska "världen" var inte större än de omkringliggande öarna och kusterna i Östra Medelhavet.
Det var under Bronsåldern alltså.
För ungefär etthundra år sedan bara (100 år) var universum inte större än Vintergatan.
Ja, det var faktiskt exakt så.
Jämför det med den Mykenska högkulturen och dess omvärldsförståelse (närmaste grannöar och kuster) ... det var vad Universum var för oss under WWI.

Idag vet vi att Vintergatan bara är en liten galax, bland oräkneliga andra, och det bara fortsätter vidare så långt bort vi kan se.
Det tog längre tid för Mykenska sjöfarare att segla från Kreta till Santorini än vad det tar för oss idag att åka Jorden runt med flygplan.

Vet inte vem det var som först kom på hur man skulle segla mot vinden genom att kryssa, men gammal är insikten. Om du menar precis rakt mot vinden har jag aldrig sett det till sjöss, men på land kan man bygga ett vinddrivet fordon som går rakt mot vinden utan problem. Moderna segelfartyg kan även segla betydligt snabbare än vinden i slör

Vad gäller resor till stjärnor talar mycket för att grundläggande lagar som den om ljushastigheten som max, rörelsemängdens bevarande och energikonservering inte går att komma runt, och de gör fundamentalt resor till andra stjärnor tidsödande och besvärliga. Det paradigmskifte som behöver ändras är i så fall vårt tidsperspektiv så att långa resor ses som mer rimliga.

Det är ändå fortfarande ett paradigm du talar om, och det sätter alltid sina begränsningar.

Men inte när det bytts ut mot ett annat.

Precis som en propellerdriven båt faktiskt inte seglar mot vinden.
Det är ett helt annat paradigm som förvisso kommer med andra gränser och begränsningar, men som gör det föregående paradigmets motsvarigheter passé.
Inte för att de gamla gränserna inte längre är lika absoluta gränser - utan för att förutsättningarna helt förändras iom det nya paradigmet.


Det lär vara detsamma med tjtatet om att ljusets hastighet är en absolut gräns.
Och det är det ju.
Visa mig det ljus som är snabbare än ljuset.

Men det är en gräns och begränsning bara om man tänker på det rådande paradigmet.
Du vet inte hur man reser mellan A och B i ett kommande paradigm. Historien om paradigm visar ju med all tydlighet att nya gränser kommer med nya förutsättningar.
Men man gör ändå inte något som var omöjligt.
Det är fortfarande omöjligt att segla mot vinden.
Det är fortfarande omöjligt att rida snabbare än en häst galopperar.

Du kan inte gå snabbare än du kan gå.




Det är ju dessutom så att ... bara för att "något" är praktiskt genomförbart idag, så betyder det ju ändå inte att det är praktiskt genomförbart, eller ens mentalt möjligt att föreställa sig, för alla människor på vår Jord.

En svensk New York-turist hade kunnat åka över Atlanten på bara några få timmar.
På morgonen kan turisten sitta i telefon med sin vän i New York och bestämma att ses på eftermiddag. Och de både vet att om de bestämmer det så Kommer Det också att Ske.

Men om du säger samma sak till Ogaboga på Papua nya Guineas höglandsdjungel så kommer hankanske att tro att du bara sitter och hittar på, alternativt att du pratar om trolldom och då måste han halshugga och åta opp dig för att du inte ska förhäxa hela hans familj.
Dvs en så enkel sak som att flyga till New York är praktiskt Omöjligt för papuanen.
Det är en begränsning som är en absolut gräns. För det går ju inte att färdas så långt på bara några timmar. Det har han helt Rätt i faktiskt.

Ändå har han fel, eftersom förutsättningarna förändrats iom att det inte är samma teknologiska paradigm för han som för dig.

Fast nu har det egentligen inget med ljus att göra utan hur rumtiden fungerar, ljus är bara ett exempel på något som färdas i denna högsta möjliga hastighet. Du kan naturligtvis gissa att man någon gång kommer kunna komma runt detta, men då är det inte annat än en ren gissning hur mycket du än talar om "paradigmskifte". Det handlar om naturlagar, inte om teknik.

Det tog fyra miljarder år att gå från en död planet till segelbåtar och några tusen år att gå från segelbåtar tlll ångbåtar. Tycker du inte att det senare gick snabbt så begriper du inget om astronomiska avstånd. Skickar vi iväg en rymdfarkost idag så tar det några tusen år innan den hinner fram till nästa stjärna enkel resa. Teknikutvecklingen kan förbättra restiden marginellt, men det kommer även i framtiden att ta tusentals år att åka någonstans.

Räknar du på energin som krävs för att accelerera upp i relativistiska hastigheter så har vi inte råd att skicka iväg några sådana raketer oavsett hur mycket Greta strejkar. Finns ingen ekonomi i det helt enkelt.