Hur reagerar du på nihilism?

Nihilism är bara ett konstaterande att den ultimata naturen av vår existens är att den är meningslös. Det betyder inte att man lever sitt liv som om det vore meningslöst, det vill säga gör ingenting vettigt. Det finns människor som ser positivt på nihilism och andra som ser nedstämt på det. Vad du gör av nihilism är en helt annan sak.

Om allt är meningslöst i ett större perspektiv varför existerar vi då?

Varför inte?

Förtydligande: Det påverkar alltid humöret, att gå med ständig värk - rent biokemiskt.

Har beaktat nihilism sedan ett tiotal år, efter en tid så känns det bra, skönt och avslappnande.
Är inte du missbrukare? Du borde således veta svaret på dina existentiella frågor.

Bara för att något är meningslöst betyder väl inte det att man inte får finna nöja i det?

Meningslöst utifrån ett objektivt och utanför-oss-själva perspektiv givetvis. Nihilister påstår inte att människor inte kan ha meningsfulla liv, för vi är fortfarande subjektiva varelser med våra egna intressen även i en nihilistisk värld.

Ja du, varför existerar något? Det kräver ingen mening i att finnas. Skulle bara det faktum att vi kan reflektera över vår existens, något en mygga eller en gråsten inte kan, vara ett bevis för att det finns en mening?

Skulle jorden sakna mening utan människan, eller få mening med den samma.

Människan har ju uppfunnit religion för att skapa mening. Men sanningen är att hennes existens är lika meningsfull som en myggas eller en gråsten, dvs inte alls.

Jag blir inte förbannad över nihilism.

Däremot kan jag konstatera att det är en väldigt destruktiv idiologi som skapar destruktiva liv.

Jag tycker att filosofiska värdesystem måste ha i beaktning att det även finns biokemiska värdekänslor, på så sätt att meningsfullhet kontra meningslöshet framförallt är känslor som människor har, där livet kan kännas självuppfyllande och rikt genom viss hjärnaktivitet och innehållslöst och platt genom annan.

Man bör ha med i beräkningen att en nihilist sedan många år tillbaka kan vakna en morgon och se mening med allt under några timmar på LSD t.ex. (en effekt som den drogen kan ha), samt omvänt att en person som filosofiskt ser en mening med livet kan känna att allt ändå är poänglöst vid en depression.

Talar vi om nihilism, på så sätt att man tycker att inget som vi gör spelar någon roll, eller talar vi om att vi inte anser att man kan applicera 'mening' på livet självt, på så sätt att det är svårt att se 'meningen' med en myrstack, samtidigt som vi ser det som djupt meningsfullt att bry oss om våra liv, våra nära och kära, andra levande varelser osv.?

Vi människor vet inte varför existensen finns och kan inte dra några slutsatser om någonting väsentligt, även om vi felaktigt gör det hela tiden. Allt som vi säger om universum som helhet bör rimligtvis vara fel. All models are bullshit, but some are useful.

Jag tar det lätt. Jag tycker det är lite skönt och befriande, istället för att som motsats tro att det finns något tungt dömande bakom allting.

Jag känner inte hopplöshet av nihilismen som många verkar koppla det till, utan jag känner mer en möjlighet att "röra mig fritt i ett rum som inte är tyngt av konstant dömande".

Exakt. Tycker du säger flera saker av relevans. T ex den om hur "en nihilist" upplever saker. Jag märker att många har fördomar om vad det innebär att se nihilistiskt på sammanhangen, då särskilt religiöst lagda personer.

Jag gick med i en nihilism grupp - i köpenhamn

Men det var ingen som brydde sig - vi sket totalt i att vara med i en grupp.

https://www.youtube.com/watch?v=GozcIgxk-2Q